Forskningen - Företaget - Samhället
av Guje Sevon Forum 1975-09, sida 15-16, 14.05.1975
FORUM 9-7 15
Under de senaste åren har praktiker och politiker uttryckt missnöje med hur forskningen är anpassad till samhällets praktiska problem. Från att tidigare ha ansett att forskningens viktigaste mål är att utveckla vårt vetande, börjar man nu alltmer kräva att forskningsresultaten skall vara direkt tillämpbara och ge lösningar på problem i dagens samhälle. Kraven på en direkt samhällsinsats från forskarnas sida har ökat samtidigt som forskningsresursernas kraftiga expansion under 1960-talet. Man har börjat se forskare som en grupp med potentiella resurser att förbättra förhållanden i vårt samhälle.
Forskningen Företaget Samhället
Fem områden skall prioriteras i fördelningen av forskningsanslag fram till år 1980: 9 forskning kring folkhälsa 0 forskning som rör befolkningens levnadsvillkor och utvecklingsfaktorer för den nationella produktionsstrukture e forskning kring miljövård och utvecklandet av metoder och produkter som skonar naturresurserna och miljö e forskning som rör arbetslivet och arbetsförhållanden e forskning kring demokratins förverkligande.
Det här framgår av ”Riktlinjer för 1970-talets forskningspolitik i Finland” (Helsingfors 1973) som Statens Vetenskapsråd har gjort upp, ett forskningspolitiskt program där de föreslår hur koordineringen av hela landets forskningskapacitet skall ske fram till år 1980.
Industridelegationen vid handels- och industriministeriet har å sin sida uppgjort en plan för det tekniska forsknings- och utvecklingsarbetet för åren 1971—1980. I Statens Vetenskapsråds plan nämns, att företagssektorns forskningsinsats representerar ungefär hälften av vårt lands hela forskningsfinansiering. För industriinrättningarnas del utgjorde forskningsinsatsen år 1968 i medeltal 0.82 procent av Omsättningen. Jämfört med andra länder är det litet.
Vetenskapsrådet har gjort upp en plan för hur forskningsinsatsen borde öka. Den privata forskningsinsatsen väntas i den stiga från 284 milj mk år 1973 till 600 milj mk år 1980. Motsvarande ökning för statens forskningsinsats är från 242 milj mk till 655 milj mk. Tillsammans skulle dessa insatser år 1980 utgöra 1.7 procent av BNP.
Företagen skall själva finansiera sin forskning
Från regeringshåll har det klart utsagts, att forsknings- och utvecklingsarbete som direkt siktar på företagsekonomis nytta huvudsakligen hör till affärsföre- .
tagens uppgifter. Företagen borde enligt Statens Vetenskapsråd investera mer än vad de gör idag för att genom forsknings- och utvecklingsarbete förbättra sin konkurrenskraft — likväl med speciellt beaktande av de medel, som är avsedda att minska produktionens negativa verkningar. För att våra företag skall kunna utnyttja de forskningsresurser som finns vid våra högskolor, måste de således själva stå för kostnaderna för detta.
Högskolorna har ingen forskningskapacitet
Idag är det endast i ringa omfattning som företag finansierar målforskningsprojekt att utföras tex vid våra handelshögskolor. Däremot händer det ofta att förslag till forskningsuppgifter kom Vänd 16
FORUM 9:7 mer från företagarhåll. Dessa förslag innebär vanligtvis — åtminstone om de riktas till handelshögskolor — att företaget erbjuder sig stå för direkta omköstnader i samband med forskningsuppgifter, tex resekostnader, medan forskaren förväntas arbeta gratis.
Sådana arrangemang innebär emellertid att uppgifter attraherar endast studenter eller forskare vars främst mål är att meriteringsforska. Andra personer har — av naturliga skäl — inte möjlighet att utföra forskning utan lön. För yngre forskare som vill meritera sig för högre tjänster inom högskolan betyder en sådan forskningsinsats, att de ser det eventuella bidrag de kan ge företagen som en biprodukt av den vetenskapliga avhandlingen.
Det är bäddat för missnöje från både forskarens sida och företagets.
Vi måste i denna situation acceptera, att kriterierna för vad som är god forskning inte alltid överensstämmer med det som företagen vill få ut. För att göra bra forskning krävs ofta att resultaten skall ha större bärvidd, vara mer generella, än vad som är lämpligt när ett företag önskar få hjälp med ett specifikt problem.
Hur kunde samarbetet mellan forskare och företag utvecklas?
Man kan idag märka, att forskarens inriktning i allt högre grad närmar sig konsultens inställning till företag. Sådana forskningteoretiska idéinriktningar som premierar problemfokuserad forskning har de senaste åren fått stort inflytande i de nordiska länderna.
Trots detta närmande från forskarens sida till samhällets organ är inte problemet med den bristande kontakten mellan forskare och näringsliv löst. Företagen måste komma emot på två punkter — De måste vara beredda att betala för utförda forskningsresurser på samma sätt som de betalar konsulterna för deras arbete. Om flera företag tillsammans
Negativ information kan ibland vara viktigare än positiv.
Det gäller i synnerhet företag i kris som behöver forskning för att underlätta återanpassningen.
finansierar en forskningsuppgift underlättas detta. — Företag måste också kraftigt förbättra möjligheterna för forskarna att få sådan information från företagen som de behöver. Företag i Finland är alldeles för försiktiga med att ge behövlig information. Men de utgör inget undantag. I Sverige märktes under senaste högkonjunktur att företagen ökade sina forskningsinsatser, både i form av ekonomiskt bidrag och information. Under den nuvarande lågkonjunkturen har de emellertid minskat på villigheten att ge information. Båda åtgärderna är tvivelaktiga. Företag i kris behöver forskning för att underlätta återanpassningen och de bör då vara villigare än någonsin att ge information för att kunna få effektiv forskning. I sådana situationer är den negativa informationen viktigare än den positiva! I Finland har man ännu bara i obetydlig utsträckning bildat grupper bestående av forskare och praktiker. Ändå är det ett effektivt sätt att öka kunskapen om forskningens möjligheter och praktikernas problem och att öka, förståelsen och förtroendet mellan parterna.
(Guje Sevén)
FLYTTA TRYGGT — ANLITA SPECIALIST
INTERNATIONELL ”FRÅN HEM ; TILL HEM” FLYTTNINGSSERVICE 5
INRIKESFLYTTNINGAR KONTORSFLYTTNINGAR TRANSPORT AV
KONSTFÖREMÅL SAMT HELA
UTSTÄLLNINGAR
KUNDTJÄNST i
HELSINGFORS TEL. 90-661 631 ÅBO TEL. 921-337 111
VASA TEL. 961-242 777 FREDRIKSHAMN TEL. 952-46 137 HANGÖ TEL. 911-6821 TAMMERFORS TEL. 931-25 882
Oy VICTOR EK A 1885 Y 90 Å 1975