Forums prognospanel 1979 optimism präglar utsikterna

Taggar: Teman: ekonomi

Forums prognospanel sammanträdde i början av december för att förutspå den ekonomiska utvecklingen under år 1979. Tongångarna var i allmänhet optimistiska och mera enhälliga än under de senaste åren. Det var egentligen bara beträffande industrins investeringar, löntagarnas realförtjänstutveckling och importökningen under nästa år som åsikterna skar sig i högre grad. En allmän konklusion kan göras på basen av paneldeltagarnas prognoser och argument: Vi är ingalunda helt beroende av den globala konjunkturen, utan kan själva göra en hel del för att förbättra våra positioner. Frågan gäller egentligen om det inte är just det vi bör göra yÄ»” = Panreldeltagarnas prognoser ger alla uttryck för en viss optimism. Men det finns trots allt en rad oberäkneliga faktorer.

Oksanen: Vi kan vänta oss ett normalt år i exporthänseende. Jag baserar min uppfattning på det allmänna internationella läget. I OECDländerna väntar man sig en ekonomisk tillväxt på ca 3 procent. I USA torde tillväxtprocenten bli ännu lägre,

Mickwitz: En mängd omständigheter påverkar utvecklingen. Exportkretsarna tycks för tillfället vara betydligt mera optimistiska än nationalekonomerna. Den politiska osä kerheten leder å sin sida lätt till att betydande lagerreserver nu byggs upp i stället för de gamla.

Relander: Produktionsökningen är bara en indikator. Den inhemska efterfrågans utveckling är också synnerligen viktig. Jag är rädd för att den vikande efterfrågan på hemmamarknaden i USA leder till att den amerikanska skogsindustrin pressas in på den europeiska marknaden.

Ranta: Vi har redan i år upplevt en ”lager-boom”. Den påverkar säkert siffrorna för nästa år. Orderstocken inom tex metallindustrin möjliggör inte heller överstora förväntningar.

llaskivi: Min prognossiffras slutliga storlek har påverkats av diskussioner med utländska bankmän. Egentligen är jag rätt pessimistisk. Den internationella konkurrensen blir allt hårdare, och vi kan få svårt att hävda oss i det sammanhanget.

Mickwitz: Vi bör komma ihåg att exporten inte enbart beror på konjunkturläget utan också på huruvida vi förmår behålla vår marknadsandel.

Relander: Det gäller för oss att kunna bibehålla vår konkurrensförmåga. I det avseendet kunde läget vara bättre. Våra konkurrenter räknar med att under nästa år klara sig med mycket små kostnadsökningar. Å andra sidan finns det nog ännu rum för betydande produktivitetsökningar inom vår industri.

Hur utvecklas industriproduktionen under nästa år? I Industrins Centralförbunds konjunkturbarometer 3/78 väntade sig 42 procent av de tillfrågade företagsledarna att vi går mot bättre tider. Också prognospanelen väntade sig ett uppsving.

Mickwitz: Vi kan inte vänta oss någon snabb tillväxt då det gäller industriproduktion. Exportutsikterna är normala och inte heller hemmamarknadsindustrin kan vänta sig något avgörande uppsving.

Relander: Jag tror att panelens siffror mest kommer att påverkas a hur man kommer att ändra volymindex för industriproduktionen under förgången tid! Detta index är som bekant ytterst känsligt.

Ranta: ETLAs prognos är givetvis ett medeltal. Vi räknar med att skogsindustrins produktion ökar med 5—6 procent, den kemiska industrin med ca 7 procent och tex textilen med omkring 3 procent. Metallindustrin får däremot räkna med en liten minskning av produktionen.

Ilaskivi: Jag medger öppet att min siffra inom sig bär en strävan att skapa optimism, den kan alltså vara alltför positiv. Å andra sidan släpar statistiken alltid litet efter och en del av årets resultat syns först i statistiken för år 1979.

Oksanen: Panelen tycks vara enig om att nästa år kommer att kännetecknas av en långsam tillväxt som inte kommer att innebära ökade arbetsplatser. Industrin kommer därigenom inte heller under nästa år att fungera som lokomotiv i vår ekonomi.

Relander: Det går inte att dra alla branscher över en kam. Några kommer nog att under nästa år kunna erbjuda flera arbetsplatser,

Oksanen: Vilka industrier menar Relander? Utsikterna för tex den arbetskraftsintensiva metallindustrin är ju inte särskilt ljusa!

Relander: Det är kanske bäst att i detta sammanhang hålla sig till en mera allmän formulering.

I denna fråga skär sig prognoserna. Alla siffror föregås visserligen av plustecken men Ilaskivis och Mickwitz optimism är betydligt mera dämpad än de övrigas.

Relander: Den allmänna investeringsnivån är fortfarande mycket hög sedd i internationellt perspektiv. Men industrins investeringar ligger för tillfället nere. Det beror i första hand på att de stora investeringspro FORUM 20/7 jekt som startade i början av 1970talet inte längre syns i statistiken.

Ranta: Industrins investeringar har i år sjunkit med ca 10 procent och den av ETLA förutspådda uppgången nästa år innebär att vi kommer upp till likadana siffror som under 1977. Ur industrins synpunkt vore det viktigt att man skulle få till stånd ett permanent beslut gällande omsättningsskattefriheten för investeringar.

Ilaskivi: Min prognos utgår från att läget lättar. Men det finns inte heller i detta sammanhang någon orsak att tippa för höga tal. Det finns en hel del oanvänd kapacitet som inte kräver investeringar. Dessutom bör man komma ihåg att den stora investeringsoptimism som ännu för någon månad sedan var berättigad baserade sig på de förväntningar om betydande lättnader på penningmarknaden som då existerade. Nu är läget lättare än för ett år sedan men inte alls så lätt som man har väntat sig.

Oksanen: Man kan tala om att konjunkturen svängt. Men denna trend gäller inte alla områden. Tex beträffande arbetslösheten har man inte ännu kunnat konstatera någon omsvängning. Vad sedan oms-friheten för investeringar gäller, så har de regeringsmedlemmar som börjat tala om ett permanent avskaffande av omsättningsskatten omöjliggjort en långsiktig ekonomisk politik, En temporär lösning som hela regeringen omfattar skulle vara bäst.

Mickwitz: Det har visat sig vara speciellt svårt att förutspå utvecklingen för industrins investeringar. Det är i alla fall klart att osäkerheten hindrar eller framskjuter investeringsbesluten,

Relander: Ilaskivis och Mickwitz argumentering är i och för sig helt riktig, men den leder till den slutsatsen att investeringarna inte ökar med tex 30 procent utan bara med ca 15!

Ilaskivi: Den ekonomiska politik som förs av regeringen påverkar speciellt mycket just investeringarna. Om tre månader har vi riksdagsval med därpåföljande regeringsskifte. Den nya regeringen kan föra en helt ny politik som också inverkar på investeringsverksamheten.

FORUM 20/7 progn

Panelen är i stort sett enig. Men hur påverkar bankernas kreditpolitik bostadsbyggandet?

Ranta: Utvecklingen torde vara rätt stabil. Vi räknar med att det byggs ca 34 000 statsbelånade bostäder medan antalet privatfinansierade bostäder kommer att öka något genom förbättrade finansieringsmöjligheter.

Ilaskivi: Jag har en något mera optimistisk syn än de övriga. Jag baserar den på att marknadsläget överlag tycks ha ändrats och att kredittävlan mellan bankerna leder till att antalet privata färdigställda bostäder kommer att öka.

Oksanen: Tidigare på hösten tippade man lite högre tal än nu. Men nu ser det i alla fall ut som om lättnaderna på kreditmarknaden inte skulle leda till en så hög produktion som man då allmänt väntade sig.

Mickwitz: Bostadsbyggandet ökar säkerligen men uppsvinget kommer troligen inte ännu att synas i siffrorna för nästa år.

Relander: En fråga till Tlaskivi: Du motiverade tidigare din prognos om en relativt låg produktionsökning med den åtstramade kreditmarknaden. Och nu motiverar du den ökade bostadsproduktionen med att kreditmarknaden har lättat. Hur är detta möjligt?

Ilaskivi: Jag talar om att den ökade konkurrensen mellan bankerna kommer att öka kreditgivningen till privata personer och produktionen av bostäder. Finansieringsmarknaden för industrin är någonting helt annat.

Relander: Jag förstår nog skillnaden men tycker under alla omständigheter att där finns en viss kon flikt… Vänd

OBS! Tabellerna anger förändringar I förhållande till föregående år.

Deltagarna i Forums prognospanel 1979:

Pol dr Raimo Ilaskivi, (50), VD i Bankföreningen i Finland, Industribanken i Finland Ab och Helsingfors Fondbörs.

Pol dr Gösta Mickwitz, (61) professor i nationalekonomi vid Helsingfors Universitet. Forums representant i panelen.

Pol dr Heikki sanen, (31), tf chef för Arbetarrörelsens ekonomiska forskningsinstitut (TTT).

Pol mag Tauno Ranta, (58), VD för Näringslivets forskningsanstalt (ETLA).

Pol lic Timo Relander, (37), över direktör vid Finansministeriets folkhushållningsavdelning.

nelen

Skogsindustrins betydelse för den finländska exporten är ytterst central. År 1978 har kännetecknats av ett uppsving, hur ser utsikterna för år 1979 ut?

Haskivi: Lagren börjar bli uppätna och dessutom närmar sig prisuppfattningarna mellan de olika intressenterna på marknaden varandra.

Oksanen: Den allmänna uppfattningen om en lätt uppgång för hela näringslivet gäller också skogsindustrin.

Mickwitz: Säsongförskjutningarna påverkar statistiken för skogsindustrin. Avverkningen har i höst kommit i gång i ett rätt sent skede och kommer troligen att försköna siffrorna för nästa år. I framtiden kan vi igen få skåda en långsammare utveckling.

Eelander: Jag tror på en klar uppgång även om de synpunkter som jag framförde under punkten ”export” säkert påverkar läget i någon mån redan under år 1979.

Ranta: Skogsindustrin har behov av att köpa och skogsägarna är villiga att sälja till överenskomma priser. Skogsavverkningen har redan kommit igång.

Mickwitz: Vår obestämda ekono miska politik påverkar utvecklingen på ett hämmande sätt. De förväntningar som föreligger om en reform av skogsbeskattningen kan nästa höst bromsa upp skogsavverkningen.

Vilken är vår ekonomis exakta position på konjunkturcykeln under nästa år? Har vi definitivt lämnat recessionen bakom oss eller är uppsvinget bara tillfälligt?

Oksanen: Den förutspådda BNPökningen innebär ingalunda att vi ännu skulle ha uppnått en acceptabel nivå. Tillväxten är fortfarande anspråkslös.

Mickwitz: Frågan gäller egentligen om vi fortfarande lever i en recession eller om detta redan är ett uppsving? Jag företräder den pessimistiska uppfattningen att nästa år kommer att vara ett gott år! Om den ekonomiska tillväxten allmänt sett blir långsammare så är en måttlig tillväxt redan ett gott resultat.

Relander: 3,5 procent är i och för sig inte någonting att hurra för efter tre synnerligen magra år, men det är i alla fall ett uttryck för att vi går mot bättre tider. Om vi nu förmår bedriva en skicklig ekonomisk politik så kommer utvecklingen att fortsätta i positiv riktning. Inget land är enbart beroende av det internationella konjunkturläget utan kan själv med egna åtgärder hjälpa upp sin situation.

Ranta: Det finns onekligen belägg för en viss optimism. Mycket hänger på hur vi förmår bibehålla vår konkurrenskraft och om vi också annars med egna åtgärder kan öka exporten.

Iaskivi: Vi har så småningom uppnått en period av långsam ekonomisk tillväxt. Men denna tillväxt innebär inte att sysselsättningsläget skulle förbättras,

Mickwitz: Om investeringsverksamheten under en lång rad av år förblir låg så kommer det att leda till att konjunktursvängarna avmattas och att vi går mot en period av lägre men samtidigt jämnare ekonomisk tillväxt. Detta leder i sin tur till att arbetslösheten ändrar karaktär. Från att ha varit konjunkturbetonad blir den strukturell.

Sysselsättningsläget är idag ett av de största samhälleliga problemen. Och trots att utsikterna för nästa år präglas av en lätt optimism återspeglar sig denna inte i prognoserna över antalet arbetslösa.

Mickwitz: Vi har nått ett läge dä uppgången i ekonomin inte direkt återspeglar sig i arbetslöshetssiffrorna. Ett konstant tal är i detta avseende ett uttryck för förbättrad produktivitet.

Relander: Jag vill understryka att det ingalunda är klart att arbetslöshetsprocenten för all framtid kommer att vara lika hög som nu. Med en rakryggad ekonomisk politik och optimistiska målsättningar kan vi nå och tom komma lägre är de genomsnittliga siffrorna för Europa.

Ranta: Arbetslösheten påverkas givetvis av hur många nya arbetsplatser som kan skapas. Vi måste komma ihåg att antalet personer i arbetsför ålder fortfarande ökar med 15—20 000 personer per år.

Ilaskivi: Jag vill i det här sammanhanget ta upp den offentliga hemlighet som också sätter sina spår i arbetslöshetsstatistiken. Det gäller det sk svarta arbete som utförs av personer som samtidigt lyfter understöd. Det är en olägenhet som med det snaraste borde rättas till.

Oksanen: Sysselsättningen är det största problemet i vår ekonomi för tillfället. Om någon sektor skall prioriteras så är det just denna. Det är i och för sig viktigt att se till att konkurrenskraften bibehålls. Men de åtgärder som vidtas för det verkar bara på lång sikt. Den omfattande arbetslösheten kräver finanspolitiska åtgärder med omedelbar verkan.

Relander: Det går inte att ställa sysselsättning mot konkurrensförmåga. Dagens höga arbetslöshet beror just på att man under de feta åren inte slog vakt om konkurrenskraften handlar i år

Löneuppgörelsen mycket om indexbindningar. Hur påverkas inflationen av dessa planer? Kommer de relativt goda inflationstalen för år 1978 att kunna bibehållas?

Relander: Pris- och inkomstpolitiken påverkar givetvis såväl denna prognos som reallöneutvecklingen

FORUM 20/7 under år 1979. Min siffra bygger på den inbyggda inflation som redan nu kan förutspås.

Ranta: Inkomstpolitiken påverkar i allra högsta grad inflationsprocenten. Mitt tal baserar sig på föreliggande uppgifter.

Oksanen: Inflationen har minskat i år, vi ligger i den absoluta toppen bland OECD-länderna i det avseendet. Den inflationshämmande politiken har dock delvis baserat sig på både konstgjorda och tillfälliga element. Vi får därför räkna med en lätt ökande inflation nästa år.

Ilaskivi: Inflationstaktens framtida utveckling beror på den ekonomiska politiken. Den planerade inflationsautomatens, dvs de indexbundna lönernas, inverkan går inte ännu att förutspå.

Mickwitz: Överstora löneavtal driver oftast på inflationen och dessutom tär de på kapitalet.

Kommer löntagarnas realförtjänst under nästa år att stiga? Hur påverkas konsumtionsbeteendet av de disponibla inkomsternas storlek och sparandet?

Ranta: Man bör hålla i minnet att realförtjänsten i och för sig inte har så mycket att göra med konsumtionsefterfrågan. Den påverkas däremot i högsta grad av hushållens disponibla realinkomster.

Haskivi: Det finns tyvärr nog inget som helst belägg för att tala för en reallöneökning även om jag hoppas att man kunde göra det!

Oksanen: Kapitalinkomsterna kommer nästa år att stiga och det är därför inte oskäligt att förutspå en liten realförtjänstökning mot bakgrunden av den allmänna ekonomiska uppgången.

Mickwitz: Jag brukar vanligtvis vara alltför pessimistisk på denna punkt men nu tycks jag ha den mest optimistiska prognosen.

Relander: Min prognossiffra utgår från de uppgifter som just nu står

FORUM 20/7 progno till buds. Men det finns många oberäkneliga faktorer som kan påverka läget.

Sparandet ökade under år 1978 i påfallande grad. Prognospanelen förutspår att den nominella inlåningen ökar också under nästa år — om dock i något anspråkslösare form.

TMaskivi: Tendensen fortsätter också under nästa år förutsatt att inga större förändringar sker beträffande inflationsförväntningarna och prisnivån.

Oksanen: Under år 1979 kommer vi att uppleva att ett i det närmaste normalt läge fortsätter. År 1978 har inneburit ett exceptionellt kraftigt uppsving i likviditeten.

Mickwitz: Mitt prognostal kan vara i överkant… Den disponibla in komsten avgör hur mycket konsumenterna sparar i ett läge där bankdepositioner på grund av räntepolitiken innebär en realförlust.

Relander: Det finns ingenting att tillägga…

Importprognoserna står i direkt relation till både investeringsförväntningarna och den förutspådda konsumtionsefterfrågan.

Oksanen: Mitt relativt höga tal baserar sig på att investeringarna kommer att öka kraftigt och detsamma gäller också lagerreserveringarna.

Mickwitz: Jag baserar min rätt pessimistiska prognos på att jag inte tror att uppgången kommer igång i fullt så stor omfattning som vore önskvärt.

Relander: Om vår ekonomi stimu LA leras i den utstränckning som skulle vara Önskvärt så är min prognos i underkant, då stiger nog importprocenten ytterligare!

Ranta: I ETLAs prognos har man tagit hänsyn till investeringsförväntningarna. I år har ju importen sjunkit med ca 4 procent från i fjol — vi räknar inte med att man skall nå upp till siffrorna från år 1977 ännu nästa år,

Ilaskivi: Jag tror också att investeringarna ökar rätt litet. Det är i alla fall uppenbart att en del av ökningen av konsumtionsefterfrågan kommer att finansieras med import.

Bytesbalansen har snabbt förbättrats. Så sent som sommaren 1977 fastslog regeringen att målet borde vara att underskottet i bytesbalansen skulle uppgå till högst 2 procent av BNP. I år torde vi emellertid notera ett överskott om ca 1,5 miljarder.

Mickwitz: Vi borde ställa målet ännu högre. Det utländska låneberoendet måste minskas och företagen därigenom ges större rörelsefrihet. Detta är speciellt viktigt för att investeringsbenägenheten inom = industrin skall stiga.

Relander: Eftersom Mickwitz förutspår en exportökning om 6 procent och en importökning om 1 procent och saldot för bytesbalansen trots detta blir bara 1 miljard så måste detta innebära att importpriserna stiger betydligt kraftigare än exportpriserna.

Ranta: Inom ETLA räknar vi med att exportpriserna stiger med ca 6,5 procent och importpriserna med omkring 7 procent.

Ilaskivi: Vi kan nästa år komma att uppleva ett märkligt läge. Samtidigt som bytesbalansen är positiv så ökar den utländska skuldsättningen. Det beror på att statsmakten aktivt satsar på att stimulera näringslivet.

Oksanen: Allt tyder på att staten har råd att öka de stimulerande insatserna genom en expansiv finanspolitik. Oo