Framtidens banker blir ”varuhus i finanstjänster”

Taggar: Teman: banker

e Bankernas roll som kapitalförmedlare kommer ytterligare att accentueras på 70-talet, som blir ett mycket kapitalkrävande decennium, om vi ska kunna hänga med i utvecklingen. De utländska krediternas betydelse blir allt större och därför gälle integrationen bankvärlden lika väl som näringslivet i gemen. Det gäller att vara med »vid källan», när de internationella kreditern fördelas.

e Att ha starka banker är ingen skam, utan en dygd, menad ” veckans Forum-panel: chefdirektörerna för våra tre stora affärsbanker Matti Virkkunen (KOP), Mika Tiivola (NFB) och Filip Pettersson (HAB). Den dygden blir allt nödvändigare. Något överhängande socialiseringshot räknade panelen inte med. En socialisering skulle mera skada än nytta, därför att den skulle eliminera konkurrensen mellan bankerna som drivfjäder framförallt för utvecklingen av nya och bättre serviceformer.

0 I själva verket kan vårt bankväsende karakteriseras som ett föredömligt exempel på branschrationalisering. Bankerna håller på att utvecklas till vad som kunde kallas »varuhus i finanstjänster». Bland annat ska 70-talet föra med sig sedelautomater.

Framtidens banker blir ”varuhus i finanstjänster”

Forum startade med en fråga om 70-talets räntepolitik, som väl ligger både sparare och låntagare varmt om hjärtat.

VIRKKUNEN: — Räntepolitiken har blivit en politisk fråga, men det vore i högsta grad nödvändigt, att politikerna inte skulle blanda sig i den. Räntepolitik är penningpolitik, och den borde skötas av Finlands Bank.

PETTERSSON: — Man kan säga, att vår officiella ränta, diskontot, har varit oförändrat alltsedan 1962, med undantag för indexmekanismen, som under större delen av 60-talet i viss mån verkat reglerande på räntan. Med hänsyn till vad som skett med räntan i utlandet har vi nu en låg ränta.

— Här borde FB kunna gripa in. Räntan ska inte vara orörlig, utan anpassas efter situationens krav.

TUVOLA: — Räntan är ett medel att sköta penningpolitiken med. Den är inget självändamål och får därför inte låsas fast. VIRKKUNEN: — Man kan säga, att räntan är ett penningpolitiskt vapen, som FB i detta nu inte kan använda.

FORUM: — Och det är politikernas fel?

VIRKKUNEN: — Visst måste man säga det. År 1962 beslöt riksbanken höja räntan, men bankfullmäktige, som är politiskt sammansatt, sa nej. Sen dess har FB inte bedrivit en aktiv räntepolitik.

FORUM: — Borde räntan alltså höjas nu?

VIRKKUNEN: — Den borde absolut höjas. Vi är ett kapitalfattigt land och tillhör nu de tre länder i världen som har den lägsta räntan.

Forum 12/70

PETTERSSON: — Och vi kommer i höst i ett i relation till utlandet ännu lägre läge, då indextillägget faller bort. Då kommer vi att ha en låneränta på ca 8 procent och en fastställd genomsnittsränta på 7 1/2 procent, medan låneräntan ute i världen rör sig kring 10 procent och mer, beroende på kreditens art.

‘TIIVOLA: — Utvecklingen har varit i hög grad osund hos oss, på grund av att vi har en konstgjord lågräntefot, medan räntefoten ute i världen stiger.

PETTERSSON: — I diskussioner om räntefoten är det nödvändigt att framhålla, att bankmännen ingalunda vill ha en hög ränta. Bankerna förtjänar inte mera på det, så länge marginalen är fastlåst. Vi talar nu om hög eller låg ränta som ett penningpolitiskt vapen.

VIRKKUNEN: — Nej, för inlåningsräntan höjs ju samtidigt. Men att denna höjs är viktigt, för det stimulerar sparandet. PETTERSSON: — Räntan bör vara på rätt nivå vid varje tidpunkt.

FORUM: — Om vi är ett kapitalfattigt land, varifrån ska vi ta pengarna på 70-talet?

VIRKKUNEN: — Det gäller att stimulera kapitalbildningen inom företagen och att stimulera sparandet. En möjlighet härvidlag är, som sades, att höja inlåningsräntan. Men vi klarar inte vår kapitalbrist-utan krediter från utlandet.

FORUM: — Ett par av våra banker är med i internationella bankkonsortier. Är det någonting som är värt att satsa p under 70-talet? vänd 9

VIRKKUNEN: — Jag tror, att bankvärlden i Finland kommer att bli alltmer internationell. Ju bättre internationella förbindelser vi har, desto lättare är det att få krediter. Och såna behöver vi, för att hålla industrialiseringstakten på en hög nivå. Får vi inte tillräckligt med krediter, blir vi tvungna att skruva ned takten. Man kan här hänvisa till de internationella krediternas roll för Sveriges industrialisering vid sekelskiftet. TIIVOLA: — Etableringen utomlands i bankvärlden är ett uttryck för det nordiska samarbetet, framförallt mellan Finland och Sverige. Etableringen har främst skett tillsammans med skandinaviska banker. Den löser givetvis inte kapitalproblemen, men den är till stor hjälp. Att vara med på ort och ställe betyder större möjligheter att bevaka vårt näringslivs intressen, när det gäller utländska krediter. Integrationen gäller bankvärlden på samma sätt som näringslivet i övrigt. PETTERSSON: — Om vi ställer problemet mot bakgrunden av den väntade utvecklingen i allmänhet inom vårt näringsliv under 70-talet, så tror jag man kan konstatera, att kapitalbehovet kommer att bli en mycket framträdande faktor inom näringslivet. Upprustningen inom näringslivet, industrin, sker framförallt inom kapitalkrävande branscher, och det är alldeles uppenbart, att våra egna kapitaltillgångar inte kommer att förslå, Vi behöver bara tänka på vad som måste göras på forskningens område. Jag läste någonstans om ett stort amerikanskt företag, som lade ned lika mycket pengar på forskning som på anläggningstillgångar. Det är en utveckling, som åtminstone i viss utsträckning också måste komma hos oss.

FORUM: — Blir 70-talet det decennium, då bankerna socialiseras?

VIRKKUNEN: — Det tror jag inte alls. Bankerna blir inte bättre skötta och kapitaltillgången blir inte heller större av en socialisering.

10

PETTERSSON: — Finland är ett typexempel på en koncentration av affärsbankssektorn så långt det är möjligt utan att förta effekten av konkurrensförhållandet mellan bankerna. Konkurrensen är hård, och det leder till bättre service. Det allmänna håller oss via bankinspektionen och Finlands Bank under noggrann uppsikt. Vi går redan nu i stor utsträckning i statens ledband. En socialisering skulle inte medföra någon nytta. Tvärtom skulle den skada genom att eliminera konkurrensen som drivfjäder och därmed försämras servicen. TIIVOLA: — Bankväsendet måste ju ändå skötas enligt affärsprinciper. Vad skulle då nyttan vara av att slopa ett system med lång och grundlig erfarenhet bakom sig. Jag tror att vi har uppnått ett lagom mått av koncentration. Socialiseringen är mera en tros- än en förnuftssak.

PETTERSSON: — En socialisering av bankväsendet skulle i det långa loppet leda till en socialisering av hela näringslivet och en övergång till ett socialistiskt system, något som jag inte tror, att Finlands folk är berett att acceptera. VIRKKUNEN: — De som talar om socialisering har inte gjort klart för sig vad bankverksamhet är. Det är en serviceverksamhet till fromma för allmänheten och näringslivet. Allmänhetens förtroende och en välutvecklad service är a och o för bankerna. Att servicenivån ligger så högt som den ligger hos oss beror på att vi konkurrerar med varann. Servicen är egentligen det enda område, där vi kan konkurrera.

PETTERSSON: — Det sägs, att bankerna inte konkurrerar, de bara samarbetar. Detta är en sanning med stark modifikation. De olika bankerna har sin egen service, och hittar en bank på någonting som är bra, så följer de andra efter. Då kan man säga, att konkurrensen har varit till nytta. Bankerna stimulerar varandra och sköter om att de inte stelnar i gamla former. TIIVOLA: — Samhället och utvecklingen kräver ständigt nya serviceformer. Det är ett gemensamt intresse för samhället och näringslivet, att penningrörelsen koncentreras och kanaliseras

Forum 12/7 effektivt, så att det inte förekommer s.k. »lata pengar», som inte har någon användning i samhällets och näringslivets tjänst.

FORUM: — Den koncentration av den statliga låneverksamheten, som nu planeras, känns den som ett hot mot bankerna?

VIRKKUNEN: — Jag känner inte närmare till det ifrågavarande kommittébetänkandet, men om det endast innebär en koncentrering av den redan förekommande statliga låneverksamheten, så innehåller det ju inget egentligt nytt. Det är knappast fråga om någon egentlig statlig bankverksamhet. En statlig bank skulle förresten inte betyda, att det skulle finnas mera pengar, utan bara att de tillgängliga penningresurserna fördelades annorlunda.

PETTERSSON: — En statens bank löser inga problem. Förresten har staten redan sin egen bank, Postbanken, som ju i allra högsta grad är en statens bank.

TIIVOLA: — En statens bank skulle bara betyda en bank till att konkurrera om samma pengar.

PETTERSSON: — Men kanske inte alltid på samma villkor.

FORUM: — Kommer 70-talet att medföra nya serviceformer?

PETTERSSON: — Vi kan säga, att vi redan nu har mycket avancerade serviceformer. Bankerna är i dag någonting helt annat än vad de var för 10—20 år sedan. Och den service de ger, ger de billigt ibland.

VIRKKUNEN: — När samhället utvecklas uppstår automatiskt behov av nya serviceformer.

PETTERSSON: — Jag tror, att 70-talets serviceformer i hög grad kommer att vara influerade av automatiseringen och datatekniken.

Forum 12/70

TIIVOLA: — Vi har redan nu så mycket serviceformer, att hela registret inte har kunnat spelas ut för full effekt. Det gäller bl a att genom information lära kunderna att utnyttja bankservicen till fullo.

VIRKKUNEN: — En nyhet som kommer på 70-talet är sedelautomaterna, automater, från vilka man medels ett kort kan få ut pengar från sitt konto.

TIIVOLA: — Det är bara naturligt, att serviceformerna ökar. Man vänjer sig alltmer vid att anlita bankerna för alla penningtransaktioner. Bankerna ska ju vara ett slags varubus i finanstjänster.

FORUM: — Ibland sägs det att bankerna ger för mycket service. Den blir dyr, och det är kunden som betalar.

VIRKKUNEN: — Det är klart, att den som utnyttjar servicen ska betala för den. Gratisservice är någonting, som måste bekämpas. Våra tariffer ligger för övrigt långt efter serviceavgifterna utomlands. TIIVOLA: — Bankservicen betyder en direkt inbesparing i tid och pengar för kunden. I stället för att tex i en stad ta buss eller spårvagn till det ställe där penningtransaktionen ska utföras, kan man för en liten avgift anlita en bank eller en postlucka. Inbesparingen i tid och pengar är säkert större än den avgift, som bankerna respektive posten uppbär. PETTERSSON: — 70-talet kommer antagligen att kräva större risktaganden av bankerna än hittills, om näringslivet ska kunna utvecklas i önskad takt. Man kan inte alltid räkna med en säkerhet, som är tillfyllest. En sådan verksamhet kan inte skötas med dålig lönsamhet. Det behövs fonderingar för att bankerna ska bli tillräckligt starka. Det är ingen skam, utan en dygd att ha starka banker.

Forts. på sid. 64.

1