Framtidens planeringsmelodi: Närmiljö och små enheter

av Mats Kockberg Forum 1980-05, sida 15, 19.03.1980

Taggar: Personer: Lars Hedman Teman: stadsplanering

Framtidens planeringsmelodi:

Närmiljö och små enheter :

Vad kommer 1980-talets stadsplanering att föra med sig? — Ökad medvetenhet, större satsningar på närmiljön och framför allt byggande till den nu existerande strukturen, tror verkchef Lars Hedman vid Helsingfors stads stads planeringskontor.

— Att utgå från små enheter ställer sig fördelaktigare både ekonomiskt och miljömässigt.

NWÖ” Planeringsförutsättningarna i huvudstaden har genomgått väsentliga förändringar under det senaste decenniet. Slutet av 1960-talet och början av 1970-talet kännetecknades av snabb tillväxt — kommunerna hade begränsad kapacitet att följa med utvecklingen, varigenom planerarna blev tagna på sängen. Generalplaneringen släpade efter, istället fogades detaljplan till detaljplan.

— Stadsbilden förvandlades snabbt under dessa år av ohämmad tillväxt. En rad nya samhällen uppstod utan att bli färdigbyggda Främst brast det då det gällde lättillgänglig service. Samtidigt koncentrerades arbetsplatserna till innerstaden, medan friområdena exploaterades för bosättning.

I slutet av årtiondet förändrades situationen. Tillväxten stannade av, likaså flykten från landsbygden. Stadsplaneringsmyndigheterna hade samtidigt getts ökade resurser, och lagstiftningsvägen inordnades den kommunala planeringsfunktionen i ett system.

Motverka för snabb expansio — I slutet av 1970-talet blev invånarna allt mera miljömedvetna. Följaktligen kontaktar vi nu alltid olika medborgarorganisationer då det gäller att planera närmiljön i ett bostadsområde.

Hur ser en storstadsplanerare på utvecklingen under 1980-talet — Även om vi fortsättningsvis kommer att lägga huvudvikten vid närmiljön får vi inte glömma Jokaliseringsaspekterna. Idag är det ännu viktigare än tidigare att motverka en alltför snabb expansion av stadsstrukturen, När utvecklingsresurserna är begränsade är det speciellt viktigt att utnyttja redan gjorda investeringar. Åttiotalets melodi kommer att vara att bygga in i den existe FORUM 5/8 rande stadsstrukturen. Det blir billigare både ur ekonomisk och miljömässig synvinkel,

Urban miljö kräver mångsidighe — Vi bör också satsa på en mångsidigare struktur än tidigare. Olika slags hus och funktioner på samma ställe gör det lättare att anpassa en urban miljö till naturen, konstaterar verkchef Hedman.

Utvecklingen inom =:Helsingfors stad under 1960- och 1970-talet har varit typisk för europeiska städer under en tidsperiod av stor regional omstrukturering. Innerstaden har allt mera utvecklats till ett veritabelt affärscentrum, medan ett otal perifera sovstäder uppstått för att sluka befolkningsströmmarna. Följderna har bla varit oskäligt långa och många arbetsplatsresor för invånarha samt en sgs död stadskärna under kvällar och veckoslut. Den negativa utvecklingen har till en del berott på bristfällig planering och felaktig lokalisering. Därtill kom en ohämmad smygkontorisering av bostadshus i innerstaden: under en rad av år uppgick avfolkningen av de centralt belägna bostadsområdena i Helsingfors till ca 6 000 personer per år — arbetsplatserna ökade lika mycket i antal. Utvecklingen hade en ackumulerande effekt. Mera arbetsplatser, mera trafik, omänskligare boendemiljö os v. Som en följd av bla den långsammare tillväxten och kontoriseringsförbud har situationen nu stabiliserats, åtminstone temporärt.

Med vad finns det för egentliga botemedel?

Fortsatta trafikexperimen — Aktiva decentraliseringsåtgärder och ökad satsning på kollektivtrafik. Helsingfors stad har redan nu kommit långt då det gäller mass Verkchef Lars Hedma transporterna, men fortfarande finns en hel del att göra för att förbättra boendemiljön: tex att begränsa parkeringen på höghusens gårdsplaner. Stadens försök att gynna innerstadsborna beträffande parkering på gatorna är ett steg i rätt riktning — Också de trafikexperiment som inletts i förorterna har fallit väl ut. Genomfarten har minskat betydligt. I innerstaden är frågeställningen inte lika enkel, eftersom man där genom restriktioner ofta bara förflyttar belastningen till ett annat stråk. Ett huvudtrafiknät behövs för att saneringen skall kunna genomföras, och stadens geografiskt besvärliga läge försvårar dessutom trafikpolitiken.

En fråga som bostadspolitiskt är aktuell berör småhus kontra höghus. Det är lätt att tala sig varm för småhusbebyggelsen, och opinionsmätningar ger konsekvent vid handen att medborgarna gärna skulle välja just denna form av boende. Lars Hedmans syn är i princip optimistisk, men…

Bygg småhusaktiga höghu — Småhusens andel kan säkerligen ökas till en viss grad. Det har också varit fallet då det gällt stadens egen produktion i Helsingfors. Men möjligheterna är ändå begränsade. Kollektivtrafiken utgör ett konfliktämne. Trafiktjänsterna måste finnas på ett visst avstånd från bostäderna för att vara ett attraktivt alternativ. Därför är det i framtiden mest ändamålsenligt att bygga in småhus i höghusområden. Samtidigt borde man se till att också höghusen byggs trevligare. Ingenting hindrar att våningshuset ger samma service och förses med samma biutrymmen som gör småhusboendet lockande. Mera balkonger och terrasser i höghusen välkomnas också av invånarna. Och då slipper vi de negativa konsekvenserna av ett alltför spritt boende: mycket privatbilstrafik och dålig service, tror Lars Hedman. 15