Framtidsforskning nytt skott på kunskapens träd

av Sigyn Alenius Forum 1970-17, sida 11-12, 04.11.1970

Taggar: Personer: Thorkil Kristensen Teman: forskning

e Framtidsforskning — detta nya skott på den akademiska kunskapens träd — vad är det? Norden håller sin första framtidsforskningskonferens månadsskiftet oktober/november i Dan mark under ledning av den nyvalde presidenten för Danmarks nystiftade akademi för framtidsforskning Thorkil Kristensen, professor och tidigare ledare av väststaternas ekonomisk samarbetsorganisation OECD (säte Paris).

9 Kan man forska i något vars grundförutsättningar i siffror och fakta man inte har? USA gör det redan — vi här i Europa håller

F på att börja — men är det teknokratpåhitt, blårök och bubblor — | a —eller har det praktisk motivering och jord under fötterna? Forum i har låtit frågorna gå direkt till professor Kristensen.

Framtidsforsknin nytt skott p kunskapens träd

Vi kan tänka oss till en del i framtiden. Tar vi framtiden tex år 2000, så blir den väl nog ännu mera olik nuet än nuet är olikt det förflutna för tretti år sen, också om de sista trettio åren har ändrat vår värld helt enormt. Vi har — för att nu ta ett axplock i högen — fått djupfryst, nylonstrumpor och TV, månvandrare och jorddrabanter, antibiotika, lördagsledigt och p-piller. (Ändå blir säkert jordens överbefolkning ett huvudproblem år 2000, för p-pillren hinner inte verka och inte månvandringarna heller.)

Själva forskningens tempo har ökat till minst det dubbla de senaste trettio åren, och sakkunniga säger att det om trettio år har femdubblats eller mera, i förhållande till idag. Forskarnas antal är nu 5 miljoner — de blir 25 miljoner år 2 000, säger de som på detta område har gjort beräkningar och kalkyler. Forskarna har år 2 000 inte bara varandra i femdubbel skara till hjälp utan dessutom elektronhjärnor som accelererar forskningen så många gånger att det ska elektronhjärnor till för att beräkna det. De statistiska förhållandena, som rådde i forna tiders bondesamhälle, kan vi i dag knappast mera förstå. År 2000 kommer dagens samhälle att vara lika föråldrat. Så mycket kan vi tänka oss till själva — med vår fantasi.

FORUM: — Professor Kristensen — vad är — vetenskapligt sett — framtidsforskning, hur kan den genomföras utan att bli antingen en iskall teknokratberäkning utan botten i mänskliga faktorer eller en dimbildning på fantasibas? Hur forskar man utan fakta?

Forum 17/70

TK: — Framtidsforskning är ett systematiskt försök att utforska de faktorer som bestämmer den kommande utvecklingen. Direkt kan vi inte forska i framtiden eftersom vi inte har dess fakta. Men vi kan, genom att systematisera det som vi beräknar, föra kalkyler av de sannolika huvudlinjerna och därmed skapa ett underlag för utvecklings- och planläggningsbeslut, som gäller samhällets framtid.

FORUM: — Hur kan man bedriva en forskning av detta slag utan att äga kännedom om den så viktiga mänskliga faktorn? Beräkningar kan möjligen påvisa en ekonomisk eller industriell utvecklingstendens — men miljöfaktorn?

TK: — Det finns en viss regelbundenhet i utvecklingen också av de mänskliga och miljöbetonade faktorerna. Antalet födslar är tex någorlunda konstant — där det sjunker, sjunker det med en viss regelbundenhet och där det stiger likaså. Vi röker ungefär samma antal cigarretter per 1000 människor och har en någorlunda fast utvecklingskurva för antalet bilar — kanske är just detta sista ett område, som är svårt att beräkna, men en viss regelbundenhet finns också där. — Faktiskt drabbas framtidsforskaren inte av förfärligt mycket större osäkerhetsmoment och -faktorer än hans kollega forntidsforskaren, historikern. Också för historikern finns i hög grad osäkerhetsmomentet. Han har — precis som framtidsforskaren — brottstycken och spridda upplysningar av vilka många bygger på sannolikhetskälkyler. Vad historikern kan är begränsat till detsamma som framtidsforskaren kan: Vänd!

N försöka bilda sig en uppfattning av verkligheten på basen av bristfälliga kunskaper. Försöka tolka människors avsikter och de förhållanden som har varit, eller blir, bestämmande för : deras beteendemönster. Det är en gissning att kartlägga moti"ven för en statsmans ‘handling för 500 år sedan.

— Samma grad av osäkerhet möter framtidsforskaren. Och framtidsforskaren har en fördel framom historikern: framtiden ”— den framtid han forskar i — kommer hela tiden närmare. Forskar han tex i vad som sker 1995 så kommer detta årtal, “tre år efter att han inlett forskningen, tre år närmare, vilket ger honom chansen att efterpröva gissningen — eller forskningen, eller diagnosen — vad man nu vill kalla det. Visar .det sig att han har haft rätt i utvecklingslinjens förlopp de tre första åren, så vet han det. Har han haft orätt så kan han rätta resultatet därefter. Har en kurva stigit brantare så rättar han på sitt millimeterpapper. Det är en fördel som historikern inte här — han har i stället flera fakta. Men det ena uppväger det andra. Forskningsresultatet får därmed ett någorlunda lika stort, värde.

FORUM: — Vilken teknik använder framtidsforskningen?

TK: — Framtidsforskning är sor regel ett samarbete mellan flera forskare. I USA, där dentia forskningsgren är äldst och där det redan finns flera etablerade framtidsforskningsinstitu» tioner, har inan bla den sk Delfistekniken — efter det gamla grekiska” oraklet: man sammanför systematiskt de kunnigaste .fackmännen på flera områden och låter dem, var för sig, fö"reta en bedömning av en utveckling enligt de förutsättningar som de var och en på särskilda vetenskapliga områden har. .Så låter man dem Jäsa varandras bedömningar — och så får de chansen att komma med en ny egen. Det har visat sig, att de “olika bedömningarna — prognoserna — blir mera och mera lik varandra. Efter fyra fem omgångar är de ofta anmärkningsvärt likadana, vilket ju i och för sig säger en hel del om sannolikhetsgraden. Det reella värdet i denna teknik ligger i att man får en bedömning av samma sak gjord av fackmän från olika områden — en samlad bedömning alltså som tar hänsyn till alla de många faktorer som de olika vetenskapliga medarbetarna, tack vare sitt specialstudium, kan medta.

FORUM: — Hur kan man avväga de två arbetsingredienserna: fakta som bakgrund för en prognos och fantasi för att tänka sig till framtidsfakta?

TK: — Bägge skall till. Men locket som hindrar fantasin från att koka över heter disciplin. Det ska sträng vetenskaplig disciplin till för framtidsforskning.

FORUM: — Vilka forskare ägnar sig bäst — psykologer, sociologer, ekonomer, historiker, kultursociologer eller andra — för framtidsforskning?

TK: — Forskningsgrenen är underordnad. Det skall vara folk som kan arbeta i grupp — framtidsforskning är essentiellt grupparbete. Och de skall representera olika vetenskapliga områden — för att alltså kunna ge samma fråga olika belysning.

“FORUM: — I hur stor utsträckning kan man utnyttja redan existerande forskningsinstitutioner, laboratorier m m och I hur hög grad krävs det nytt — som kostar nya pengar?

TK: — En blandning. Och i stor utsträckning kan man faktiskt bygga på bestående forskningsgrenar och -institutioner. Nu gör vi tex i Danmark en framtidsundersökning av lantdistriktens utveckling om tio år. Där samarbetar en agronom som bedömer lantbrukets utveckling, en ekonom som bedömer industrins utvecklingstendenser i städerna och på landet, en sociolog som värderar samhällsutvecklingen — samhällsformer som -kan tänkas bli aktuella om de gamla bysamhällena på landet . ersätts av stationssamhällsliknande byar — och en stadsplanläggare med insikter i planläggning av ett modern 1 samhälle. Det är ma o faktiskt allt folk som arbetar i redan existerande studieriktningar och som bara skall samordnas.

FORUM: — Har vi här I Norden framtidstorskning i ordets egentliga bemärkelse?

TK: — Praktiskt taget inte. Danmark ‘har en anspråkslös början i den danska akademin som jag själv leder — vi har ytterst begränsade medel, men myndigheternas stora intresse, vilket är en utmärkt hjälp bara det. I Sverige har man gjort förundersökningar, men något institut har inte kommit i gång. Finland och Norge har, såvitt jag vet, inte heller något. FORUM: — Här står vi inför att bygga upp en helt ny forskningsgren — som ju, mot bakgrunden av strävandena till ekonomisk och social integration inom vårt nordiska område, bör få stor betydelse. Borde man inte ta chansen och bygga upp framtidsforskningen från början på samnordiskt vetenskapsplan?

TK: — Det kunde man — tanken har också redan varit framme. Personligen tror jag dock, att vi kommer till bättre resultat om vi går den andra vägen: först bygger upp var sitt institut i vart och ett av de nordiska länderna och så fort institutet existerar vidtar åtgärder för ett intimt samarbete. Det krävs nämligen ett så genomfört samarbete mellan å ena sidan framtidsforskningen och å andra sidan all annan forskning i ett land att jag därför tror att det är bäst att varje land börjar för sig. Men att vi har fördel av att inleda samarbete strax, så fort institutet existerar — eller vilken form den organiserade framtidsforskningen nu får i de olika nordiska länderna — det är uppenbart.

FORUM: — På vilka områden ligger framtidsforskningens framtid? Var kan vi bäst tillgodogöra oss resultaten?

TK: — I första hand tror jag på det ekonomiska och tekniska. Ekonomiska prognoser har man ju haft länge. Framtidsforskningen försöker sätta dem i en bredare ram, så att man inte blott ser på allmänna ekonomiska faktorer, utan också sätter dem i sociala sammanhang med beaktande av de tekniska faktorerna som spelar en så väsentlig roll i hela utvecklingen.

FORUM: — För att samhället bättre ska kunna följa med och den sociala utvecklingsprocessen bättre anpassas efter den tekniska?

TK: — Just precis. Samhället har på många punkter utvecklats långsammare än tekniken. Det har skapat problem. FORUM: — Vill och kan framtidsforskningen diktera lösningar eller bara varna mot felsteg?

TK: — Bägge. Djupast inne är väl hela den processen en fråga om utbildning och kunskaper. Detta avspeglas också i ett av samhällets synnerligen aktuella debattämnen: förhållandet på arbetsplatserna mellan arbetsgivare och -tagare, arbetsdemokrati kort sagt. När ett företag passerar en viss storleksgräns kan det personliga förhållandet mellan företagets ledare och dess personal inte mera bevaras. Det blir i stället till ett förhållande mellan personalen och en institution — och förhållandet till en hel institution måste läggas i fastare ramar än förhållandet till en människa. En institution kan nämligen inte använda samma rent personliga och mänskliga uttrycksformer — och därför riskerar man en opersonlig atmosfär och vantrivsel. Demokrati på arbetsplatsen är sålunda bla en fråga om social organisation. Har man kommit så långt i sitt erkännande av utvecklingens fakta, så förstår man också varför den så mycket omtalade låglönssektorn är så viktig. FORUM: — Ni menar professor Kristensen, att låglönssektorn I ett arbetsområde är som u-landet i ett geografiskt område?

TK: — Det kan man utmärkt väl säga. Varmed man samtidigt slår fast att lösningen är en livsfråga — en fråga om framtid. O

Sigyn Alenius Forum 17/70