Från hålkort till magnetband

av Ulf Gustafsson Forum 1978-17, sida 13, 08.11.1978

Från hålkort till magnetband

Masstillverkade varor är 100 gånger, och serietillverkade 10—30 gånger billigare än stycketillverkade produkter.

De nya automatiska dataövervakade produktionslinjerna kullkastar de gamla normerna fullständigt.

NW” För 25 år sedan tillverkades den första numeriskt styrda maskinen Arbetsfaserna styrdes av ett hålkort. Småningom blev maskinerna mångsidigare, och idag kan en borrmaskin med automatisk verktygsutbytare välja ut ett av sextio olika bett, och byta ut det på några sekunder. Maskinernas ökade snabbhet och komplexitet ställde ökade krav på hålkortet, som snart fick efterträdas av hålremsan. Efter hålremsan följde slutligen det programmerbara magnetbandet.

Magnetbandet hade en stor fördel. Det kunde köras genom en centraldator som synkroniserade flera maskiner. När dessa sammankopplades med transportband och industrirobotar, var den automatiska produktionslinjen eller den automatiska fabriken ett faktum.

Förutom inbesparingar i arbetskraft ökas maskinparkens effektiv arbetstid. En vanlig maskin används ca 3—10 procent av arbetsdagen medan en maskin i den numeriskt styrda automatiska fabriken används 50 procent av tiden. Detta innebär en total kostnadsinbesparing på 80—90 procent.

Men det finns en annan intressant aspekt i samband med den automatiska fabriken. Styckepriset i dagens läge på en vara är ungefär 10—30 gånger mindre på en serietillverkad vara än på en styckevis tillverkad. Den masstillverkade är 100 gånger billigare. De serietillverkade produkternas andel av den totala marknaden är 50—75 procent. De omfattar således största delen av alla varor som tillverkas idag.

I den automatiska fabriken har varje produkt sitt eget magnetband. När denna kasett trycks in i centraldatorn, ställs alla maskiner på hela iproduktionslinjen in just för till verkning av den produkten. När e serie är genomkörd, trycks nästa «kasett in, maskinerna programmeras omedelbart om, och produktionslinjen är färdig att tillverka nästa produkt. Flera korta serier motsvarar således i stort sett en lång. Flera längre serier motsvarar i praktiken massproduktion. Det enda som skiljer lönsamheten i att tillverka en masstillverkad produkt och en kort serie är att de korta serierna behöver en rad programkasetter medan den masstillverkade bara behöver en. Den automatiska produktionslinjen utjämnar således prisskillnaden mellan korta och långa serier samt degraderar den fasta masstillverkande produktionslinjen till en oflexibel variant, som: inte kan förnya sig, utan är hänvisad till att tillverka samma artikel om och om igen.

Ulf Gustafsson 0

Roboten är ingen visionä =» Arbetslivet står idag i och med automationen och den växande användningen av olika slag av robotar inför omvälvningar av minst lika genomgripande art som vid den industriella revolutionen. Inte heller denna gång kan problemen lösas genom att slå sönder mekaniska vävstolar. Också denna gång är det antagligaste att utvecklingen — efter en oundviklig period av omstrukturering -— kommer att betyda förbättrad livskvalitet.

Det är helt förståeligt att arbetstagarorganisationerna i den industrialiserade världen uttryckt oro för att robotarna skall ta över arbetsplatserna — samtidigt som man medgett det entydigt positiva i att robotar på många håll tagit över eller kommer att ta över de farligaste och enformigaste jobben. Men robotarnas entré i arbetslivet har tills vidare

FORUM 17/7 varit anspråkslös. I Sverige t ex räknar man med att robotarna rationaliserat bort 300 arbetstillfällen på tio år (Ny Teknik -09-28). Det är en obetydlig siffra jämfört med övriga rationaliseringar, och ger en bild a problemets storleksklass — tills vidare, Robotarnas tekniska utvecklin kommer att avancera mycket snabbt, och de uppgifter robotar kommer att kunna utföra i produktionslivet kommer att vara allt mera mångskiftande och krävande, Skillnaden mellan mänskliga och robotsliga prestationer kommer att bli diffus på det rent mekaniska planet — och då det gäller precision och uthållighet kommer robotarna inte att ha någon mänsklig konkurrens. Också kostnadsmässigt kommer - robotarna att bli mycket konkurrenskraftiga i och med längre tillverkningsserier av dem (jfr fick kalkylatorer!).

Men robotarna är bokstavligt talat hjälplösa om någon knäpper av elektriciteten. De behöver instrueras om vad de ska göra (och frågar inte varför), de behöver service och råmaterial att arbeta med, och mänskliga arbetskamrater som sköter produktutveckling, marknadsföring och andra kreativa uppgifter. Robotarna gör snällt som de blivit programmerade. Men denna kiselbaserade ”intelligenta livsform” har sina begränsningar. Roboten har ingen ingenuitet, inga visioner som tvingar den att finna sjövägen till Indien, utveckla rabiesvaccin eller bevisa DNA-molekylens dubbelspiralitet. Roboten saknar kreativitet, och har som samhällsmedlem sin uppgift som uträttare av programmerbart mekaniskt arbete. Därvid frigör den mänskan för mera kreativ verksamhet.

13