Fukt i betong hotar hållfastheten

av Claus Laurén Forum 1989-06, sida 26-27, 13.04.1989

Taggar: Teman: byggforum

atten är en farlig fiende vid alla sla av byggverksamhet. Oberoende a om vattnet uppträder i vätske- eller ångform, kan det skapa problem som tex frostsprängning, vittring eller karbonatisering hos betongmaterial, vittring hos stenmaterial, korrosion hos järn, stål och andra metaller, samt beforda uppkomsten av mögelskador.

Man kämpar i dag på flera fronter mot de skadetyper, som vattnet kan förorsaka hos tex betongmaterial. En väg är att förlänga härdningstiden genom kylning, och på så vis hindra uppkomsten av sprickor i materialet. En annan metod är att ”försegla” betongens yttersta skikt, så att fukt varken kan tränga in eller ut. Ett förfarande enligt det sistnämnda receptet har utvecklats och marknadsförs i dag av EverSeal Systems. Svensk generalagent är företaget ScanClean i Göteborg.

Det handlar om ett långt utvecklingsarbete, som i vissa stycken påbörjades redan i början av detta sekel, och som fortsätter i den dag som är. Man har sas skyndat långsamt och steg för steg vidareutvecklat metoderna för att öka betongens livslänga.

Men det handlar inte uteslutande om betong. Det har under senare år visat sig, att flytspackel i kombination med fukt kan ge obehagliga efterverkningar under flera års tid, främst i form av dålig lukt (frigjord ammoniak). Erfarenheten har visat, att förseglingsförfarandet också kan tillämpas i detta sammanhang, och ge en slutgiltig lösning på dessa fukt-, mögel- och luktproblem.

Kort historieskrivning

Det hela inleddes med att en tysk-judisk byggare i början av 1900-talet riktade sitt in 26

IN Fukt i betong = hotar hållfasthete tresse mot de skadeverkningar, som han hade iakttagit, då det gällde fukt i källarlokaler. Den lösning, som han började arbeta med, bestod I att försöka finna ett ämne, som blandade sig med vatinet i betongen och som skapade ett skyddande skikt kring betongens bindmedel.

Mannen emigrerade småningom till USA och lyckades där ta fram en katalysator, som hjälpte ämnet natriumvattenglas att tränga in i betongens porer. Katalysatorn reagerade med frigjorda alkaliska ämnen, och hjälpte vattenglaset att bilda ett glasartat skyddsskikt. Därmed var problemet med betongens utfällning av kalciumlut i princip löst. Han hade också hittat en effektiv spärr mot inträngning av icke-önskvärda (främst organiska) ämnen i betongytan. Den sistnämnda gruppen av föroreningar (t ex urin och mjölksyra) kan ha rent förödande verkningar på materialets ytskikt.

Under 20-+alet började denna metod för betongimpregnering marknadsföras | USA. Trots att den innebar omständliga och dyrbara arbetsförfaranden, rönte den betydande framgång.

Gamla referenser

Produkten är alltså i sig inte ny. Det finns i dag referenser från arbeten, som utförts för 30—50 år sedan. Problemet med så gamla referenser är, att de som beställde arbetena redan är pensionerade eller döda. De som ansvarar för objekten i dag, har inge | dokumentation, utan undrar bara varför hu sen fortfarande finns kvar välbehållna, trots att omgivande bebyggelse påverkats eller förstörts av tidens tand.

Ett exempel är Air Academy i Colorado Springs, där landningsbanor, flygledartorn och tom en kyrka impregnerades under trettiotalet. Byggnaderna står alltjämt kvar praktiskt taget opåverkade av alla miljöfaktörer. Den omkringliggande bebyggelsen har däremot fått betydande skador på betongytorna.

Andra referensobjekt: Parker Dam, Arizona; Bank of America, Kalifornien och Calgary Omiympic Speedskating Oval

Trettio år senare

En produkt, vars reaktionsmönster påminde om natriumvattenglasets, såg dagens ljus 1962: vattenbaserad silikon, som med hjälp av katalysator hade egenskapen att tränga in ca 1 mm i betong och 25—30 mm i tegel. Den nya sililkonprodukten fick namnet BrickCover och används som sådan för att skydda ytor av betong, tegel, kakel, marmor och sandsten mat vatteninträngning.

Det visade sig att det nya ämnet reagerade tillsammans med vattenglaset (EverCrete). Därmed hade man tagit ett stor eg framåt, då det gällde betongimpregneng och den nya metoden fick namnet verSeal.

Hur sker då själva impregneringen, och ad händer inuti betongmaterialet? Den föra åtgärden är att behandla betongen med upimpregneringsmedlet, som kan tränga in i materialet 30—40 mm. Preparatet är baserat på natriummetasilikat med tillsats av en katalysator som ger kiselbindningar, vilka bildar en gel i betongens porer. Reaktionen sker med vattenlöst alkali (framför allt kalcium och kaliumhydroxid) samt kiselföreningar. Det är alltså en förde! om betongen har vatten i porsystemet, eftersom vattnet utgör transportmedlet in i materialet. Medlet förblir i gelform, så länge det finns vatten kvar i betongen. Vid uttorkning bildas kristaller, som fortsättningsvis skyddar betongen. Här skiljer sig impregneringsmedlet från vanligt vattenglas vilket i den här situationen övergår till soda. Kristallerna är princip glaskristaller, och de har hög motståndskraft t ex mot kemikalier.

Genom vattentransport kan OH-joner (hydroxyl) lakas ut ur obehandlad betong. Binds däremot OH-jonerna, som lösts i porvattnet, kan denna negativa utveckling förhindras. Detta är just vad som sker vid impregneringen.

Glaskristallerna som bildats, minskar porvolymen i betongen. Därmed minskar också risken för frostsprängningar. Ytan blir inte lufttät, och därför kan impregnerade betongkonstrukticner fortfarande ”andas”. Tillgången på fri alkali avgör reaktionstiden och reaktionen sker snabbast och effektivast i de konstruktionsdelar, som är mest utsatta för fukt. Den behandlade ytan är även motståndskraftig mot syror, lutar, oljor etc.

Flytspackelproblemet

Sanering av ett flytspacklat problemgolv går till såhär: efter att golvmattan rivits behandlas golvytan med en blandning av vatten och EverCrete. Resterande mattlim avlägsnas med skurning (stålborste) och upprepad våtsugning. Därefter skall golvet yttorka. Nu utförs den första impregneringen. Djupimpregneringsmedlet EverCrete läggs på med lågtrycksspruta, ca 0,3 l/m?. Ämnet reagerar med spacklet och tränger även in i det översta betongskiktet. Ytan skall sedan vila öppet i minst fem dygn. Därefter vidtar en ny rengöringsomgång.

Efter ett a två dygn beläggs ytan med BrickCaver (ytimpregnering). Mängden bör vara ca 0.2 l/m?, och förfarandet är detsamma som vid djupimpregneringen. Efter ett dygn eller mer utförs ett pH-test; värdet bör ligga mellan 8 och 10. När impregnerings m o 6/1989 FORUN arbetet avslutats görs en ytbehandling (primning) med epoxi, varpå ytan sandas med kvartssand. Därefter kan golvytan avjämnas med nytt flytspackel. Behandlingen är därmed klar och ny matta kan läggas på golvet.

Testprogram

De ovan beskrivna procedurerna för konservering och sanering av byggnadsdetaljer har testats och prövats i Sverige. Decenniers erfarenheter av metodens tidigare former visar, att man uppnår markant ökad materialhållfasthet genom denna behandling.

I Sverige har dessa produkter använts sedan 1984 — främst vid inomhusarbeten. Under sommaren 1988 har ett vidlyftigt provprogram genomförts, och porkärnorna genomgick frys- och tötester. Tillsvidare är resultaten mycket goda.

Åven epoxibeläggningen har testats vid Partek-Höganäs laboratorium. Bristningar inträdde först vid 20 kg/cm?, vilket är ett mycket kraftigt tryck (motsv 200 m under havsytan). Det var f ö inte skarven mellan betong och epoxi som brast, utan själva betongen, 10—15 mm under materialets yta.

Metoden kan tillämpas både vid nybyggen och renovering. Dessutom bör förfarandet ha intresse för konservatorer, som ägnar sig åt att bevara viktiga byggnadsminnesmärken och konstverk. De produkter, som används vid impregneringen, är ogiftiga och hanteras som svaga lutar (avsköljning med vatten vid exponering).

GENOMBROTTSÅR FÖR

STALKONSTRUKTIONE et ser ut som om det stora genomD brottet för stomkonstruktioner a stål vid höghusbyggen har kommit. Statistikcentralens förhandsuppgifter visar nämligen att stål används som stomrmaterial i en tredjedel av de kontorsbyggnader som fick byggnadslov under det sista kvartalet i fjol. År 1987 var motsvarande tal endast 3,7 procent. Totalt ökade marknadsandelen för byggnader med stålstomme i fjol till ca 14 procent, eller ca 8 miljoner byggnadskubikmeter, från 3,5 procent året innan.

Stålbyggnadsföreningens VD Pertti Sandberg anser att den kraftiga ökningen egentligen inte är någon större överraskning, eftersom man i Finland tidigare har använt stål som stommaterial i betydligt lägre grad än i det övriga Europa.

BYGGNADSBRANSCHE — Fast den mycket kraftiga ökningen till en del beror på några exceptionellt stora byggprojekt, är det i alla fall ett faktum att stål som byggmanerial snabbt har blivit mycket populärt, konstaterar Sandberg.

Enligt Sandberg innebär den ökade populariteten dessutom att stålindustrin får resurser att utveckla nya produkter, vilket å sin sida ger möjlighet till en ännu större marknadsandel.

Den stora fördelen med att använda stål som stommaterial är att byggnadstiden i många fall kan förkortas betydligt.

— Trots den ökade populariteten i Finland har dessutom leveranstiden för stålkonstruktioner inte förlängts, understryker Sandberg.

Bl

LÄTTMETALLSTEGAR

FÖRUN, 5/198 10 m.

LÄTTA, STARKA,FLEXIBLA

Bodafors stegar är tillverkade av kraftiga alumimumprofiler, som ger både styrka och lätthet.

Kombistege tillverkas 1 längder från 3 m upp til i Bodafors enkelstege tillverkas i längder från 2 m upp till 5 m

IMPORTÖR:

OY RAUTACO AB RAUTA — TALLBERG — JÄRN

PB 20 (Övitsbölevägen 10—12), 01511 VANDA. Tel. (90) 87 081. Telefax (90) 822 057.

KOMBISTEGEN

ENKELSTEGE 27