Gassamarbetet tar form

av Matts Dumell Forum 1988-20, sida 31-32, 15.12.1988

Taggar: Teman: energi

Swecegoas tvekar, Neste bestä i . Text: i Matts Dumell

Sjöledningen dras norr om Åland sommaren 199 mellan Finland, Sverige och Sovjetunionen börjar vara klar.

Visserligen hävdar Swedegas att man inte jobbar mot något datum, men den tekniska beredningen av sjöledningen blir klar i mars.

Därefter lämnar Swedegas och Neste omedelbart en ansökan om koncession till de bägge ländernas myndigheter om att få bygga i vatten. Behandlingen beräknas ta ett halvt år och sommaren 1990 börjar gasledningen till Sverige läggas ut.

— Vi vill hellre bygga under sommaren, med öppet vatten och mindre sjögång, bekräftar Swedegas AB:s verkställande direktör Bengt Wallenberg.

Swedegas har som bekant förhandlat med Sojuzgasexport sedan januari 1988, parterna har mötts månatligen för att klara upp importvillkor, ledningsinvesteringar och marknadsutsikter.

Neste för sin del har fört tekniska förhandlingar om rörläggningen med Vattenfall, som i sin tur till 60 procent äger Swedegas, som åter förhandlar med Neste om transitering av naturgas från Sovjet till svenska östkusten.

Rapport i januari

För tillfället väntar man på att också Nordiska ministerrådets gasinfogrupp skall komma med sin specialrapport om möjligheterna till ett gemensamt nordiskt naturgassystem. Kanske inte gemensamt ägt, men i vart fall integrerat, dv s sammankopplat.

Den rapporten är utlovad till slutet av januari. Innan dess väntas dessutom den högsta ledningen i Neste, Vattenfall och Swedegas sammanträda. | gruppen ingår från finländsk sida bl a Ulf Schmidt, gassektorns chef Juha Rantanen och i mötena har även deltagit Jaakko Ihamuotila. Ledningsgruppens senaste möte hölls den 17 oktober.

I den nordiska gasinfogruppens rapport ingår som centralt förslag att bygga en

Tres för tekniskt gassamarbete

FÖRUN, 20/198 stamledning från de norska gasfälten i Nordsjön via Osloregionen till Stockholmsområdet. Gasen skulle börja strömma in efter 1992.

Stamledningen skulle fortsätta till Finland, beroende på det finländska gasbehovet och den tidtabell som finansieringen skulle medge.

De här ministerrådsplanerna sammantfaller kanske inte till alla delar med vad gasbolagens högsta lecning har tänkt sig.

Sega prisförhandlingar Swedegas Bengt Wallenberg säger direkt ut att han är intresserad av både norsk och sovjetisk samt dansk gas.

— Det gäller att skapa en diversifiering på kostnadssidan. Både Norge och Sovjet har tillräcklig gaspotential att ensamma försörja det svenska och finska behovet tillsammans, men det är bättre med kompletterande leveranser och konkurrens, säger Wallenberg.

Hans huvudargument är att prisbildningen sannolikt hålls stabilare om det finns minst två jämbördiga leverantörer.

Swedegas och Sojuzgasexport möts igen denna månad för att fortsätta förhandlingarna om gaspriset, d v s importvillkoren för Sverige.

— Jag bedömer det inte som klokt att göra upp om priset redan nästa månad, anser Wallenberg. Jag tror att förhandlingarna kommer att pågå ännu under första halvåret 1989.

Koncession i mars

Wallenberg bekräftar att Neste och Vattenfall kommer att ansöka om koncession i mars 1989 för att få bygga sjöledningen mellan Finland och Sverige.

— Det är den andra pusselbiten i spelet. Vihar ännu inte tänkt färdigt när det gäller sträckingen. Neste har meddelat att bolagets fortsatta planering enbart bygger på det så kallade norra alternativet, den tekniskt lättare och mer affärsmässiga dragningen från Nystad till Gävle (se kartan).

Planerna fick i månadsskiftet stöd när den regionala naturgasarbetsgruppen för Åboregionen lade fram sin rapport. Enligt förslaget kunde regionen få naturgas 1994 till en kostnad av 530 Mmk. Det förutsätter emellertid att gasen pumpas till Aura å i samma rör som den rinner vidare till Sverige och att staten stöder projektet med urgefär hälften av kostnaderna.

— Vår tekniska beräkning blir klar i mars, men vi är fortfarande öppna för en dragning från Imatra via Hangö till Stockholm, alltså söder om Åland, hävdar Wallenberg.

Estland senare

Ur olika sovjetiska källor och från förhandlingarna mellan Swedegas och Sojuzgasexport står det klart, att Sovjet inte kan bygga ett andra gasrör till Finland, elter ens ett direkt gasrör till Sverige förrän i slutet av 90-talet.

— Det är den ryska planeringstekniken, femårsplanerna, som bestämmer utbyggnadstakten, säger Wallenberg. — Linjen Tallinn—Hangö—Stockholm kommer alltså att ligga senare i tiden. Men eftersom den ändå skulle förutsätta en ledning över Hangö, åtminstone med nuvarande teknisk planering, är Swedegas ännu inte beredd att ge upp sjölinjen från Hangö till Stockholm, som alternativ till den norra dragningen.

— Våra preferenser är för bästa totallösning, inte ensidigt för Nystad därför att det är ett ekonomiskt läckrare alternativ för Neste.

Tre viktiga sektorer

Wallenberg säger att Swedegas jobbar för svar på tre centrala sektorer: importvillkor, ledningsinvesteringar och marknaden. Investeringarna för sjöledningen beräknar han till 1,5 rmrd SEK, eller ganska exakt en miljard mark.

Importvillkoren, d v s priset på gasen och mängderna naturgas förhandlar man som bäst om.

Marknaden är däremot i stort sett klar vän 31

Gasledning..

fortsättning från föreg sid lagd, och likaså hur konsumtionen kunde öka under närmaste tjugo åren fram till år 2010. De siffrorna förekommer också i Nordiska ministerrådets rapport.

Rapporten hävdar optimistiskt att Nordens nuvarande förbrukning av naturgas på ca 4 mrd kubikmeter per år skulle kunna höjas fyrfemfalt inom loppet av tio år. Av gasleveranserna skulle Norges andel då kunna vara 5—7 mrd mö/år.

När det gäller Danmarks deltagande i den samnordiska gasmarknaden utgår man i rapporten från att de små danska gasreserverna (Danmark 200 mrd m?, Norge 3 100 mrd m?) knappast hinner till för annat än nuvarande gasleveranser till Sydsverige och Mellaneuropa, och senare som gasköpare från Norge.

Neste uppskattar att gasförbrukningen i finland växer från nuvarande 1,8 mrd mi/år till 5 mrd mi/år före utgången av 90-+alet. Det anses realistiskt.

Det innebär att det sovjetiska gasröret fylls enbart av finländska behov redan före år 1995. För Sverige skulle det då bli kvar en mycket liten mängd 1993—95 och inget alls under senare hälften av 90-talet.

Alliså, menar ministerrådet, måste en stamledning byggas från Norge till Mälardalen och vidare till Finland. Det skulle vara viktig infrastruktur för alla tre länder. Ungefär 1000 kilometer klok energipolitik. €

Teknikforum..

fortsättning från sid 1 visningens målsättningar som i allmänhet riktiga, pekar man på många brister som borde tillrättaläggas. Enligt kommittén saknar den naturvetenskapliga undervisningen tex på alla nivåer möjligheter till tillräcklig experimentell verksamhet. Detta återspeglas såväl i studieplaner och -metoder som i studiematerialet. | gymnasierna är undervisningsprogrammen i de naturvetenskapliga ämnena så betungande att de inte kan genomföras på ett sätt som ger eleven praktiska möjligheter att ta del av den kunskap som erbjuds och få en helhetsbild av densamma. I gymnasierna är grupperna på de obligatoriska kurserna i allmänhet så stora att experimentell undervisning inte kan komma ifråga. Eftersom obligatoriska kurser i fysik inte ingår i gymnasiets läroplan, anser kommittén, att grundutbilaningen i fysik är bristfällig.

Innehållet i kurserna i matematik uppfyller inte heller helt de krav som samhället och den vetenskapligt-tekniska utvecklingen ställer. Även informationstekniken som ett hjälpmedel i matematikundervisningen anses tillsvidare vara på utvecklingsstadiet.

Kommittén pekar även på bristen på behöriga lärare och på lärarnas bristande kunskaper speciellt i matematik och fysik. Vidare tar man fram förhållandet mellan journalister och forskare, som inte alltid förstår varandra, och forskarnas ofta svaga förmåga att popularisera vetenskap.

32

Mihail Tjernytjo övertygade sovjetexpertise et här var verkligen fascinerande: en strålande landning utan pilot. Det skulle jag aldrig ha trott, om jag inte sett det med egna ögon, utbrast den mycket erfarna rymdflygaren Georgi Gretsko, när han tillsammans med andra som samlats I flygledningscentret i Baikonur på en stor bildskärm i en direktsändning från rymdflygfältet såg hur ett stabilt flygande mycket tungt, lokomotivliknande aggregat dök fram ur de låga molnen och efter en vacker gir landade på startbanan.

Flygledningscentret brast ut i våldsamma ovationer, när den sovjetiska rymdskytteln Buran (Snöstormen) landade efter sin första testflygning.

Tre timmar tidigare, när Buran förbereddes för flygningen, var stämningen en anrnan. Det är lätt att förstå, eftersom kombinationen Energia-Buran är en mycket komplicerad rymdteknologisk helhet, där allt måste fungera exakt och vilken liten detalj som helst kan leda till tråkigheter — milt sagt.

Murphys finger med i spelet

Två veckor efter det första uppskjutningsförsöket hände det sig att en av serviceplattformarna inte frigjorde sig från skytteln utan blev kvar för bråkdelen av en sekund. Som tur var reagerade datorn blixtsnabbt på felet och avbröt nedräkningen. Och om det inte skulle ha gått så här lyckligt? Var och en kan föreställa sig vad som händer när över 2 000 ton raketbränsle fattar eld.

General Vladimir Gidulinja sade efter att starten uppskjutits att han var glad över det skedda: man fick tillfälle att ännu en gång kontrollera allt från början. Den felaktiga serviceplattformen undersöktes noggrant Men vem kunde garantera att inget annat fel skulle komma fram?

Berättelser om felfritt fungerande tekniska system är typexempel på slappa tidningsskriverier, trots att folk inom rymdtekniken verkligen strävar till att systemen skall fungera felfritt så långt som möjligt.

Obemannade flygplanslandningar

Den första automatiska landningen med Buran föregicks av sextio landningar med flygolanet 7U-154. Planet hade besättning, men manöverutrustningen rördes inte. Det enda besättningen gjorde var att följa med hur automatiken fungerade.

En ”dublett” av Buran sköts upp tiotals gånger och landade på nytt på flygfältet med automatstyrning. Hur många blindlandningar av denna typ skulle krävas, innan tvivlen inte längre pinade konstruktörerna? Vad kan göras när det färdiga EnergiaBuran-systemet, fullständigt klart för en andra uppskjutning, börjar täckas med ett isskikt på grund av ett oväntat lågtryck?

Den enklaste lösningen hade varit att skjuta starten på framtiden en gång till. Det hade emellertid medfört ett par veckors extra arbete igen och hade utöver materiella kostnader skapat ny stress. Erkännande bör ges för modet hos de människor, som vågade ta risken — om än en väl avvägd risk.

På rymdflygfältet var förberedelsearbetena för uppskjutningen febrilast natten mellan den 14 och 15 november, då skytteln började matas med bränslekomponenter. Klockan fem på morgonen var ”handarbetet” slutfört och då var det den automatiska utrustningens tur att fortsätta startförberedelserna.

Efter en timme dundrade bärraketen Energias motorer igång och lyfte Buran från startplattformen upp | bana. Starten var ingen speciellt vacker syn: det var molnigt och skytteln försvann nästan genast ur sikte.

Sedan var det bara att övergå till den prosaiska tekniska övervakningen.

— Sidoenheterna har avskiljts, meddelade operatorn när skytteln hade stigit till 60 kilometers höjd.

— Bärraketen har avskiljts från farkosten.

20/1988 PORUN,