Girighetens gränser

av Christer K. Lindholm Forum 2016-03, sida 21, 31.03.2016

Christer K. Lindholm är forskare i nationalekonomi.

Girighetens gränse ”Girighet, i brist på ett bättre PLACERING ord, är bra!” Så här kort och koncist sammanfattade storpla ceraren och företagskaparen Gordon Gekko (spelad av Michael Douglas) sin syn på vad företagsverksamhet bör handla om i filmen Wall Street, som släpptes två månader efter börskraschen Black Monday 1987. I Oliver Stones film lät det här uttalandet ännu kontroversiellt, men snart nog kom det att omsättas i praktiken på bägge sidor av Atlanten.

Det finns naturligtvis mer än ett korn av sanning i Gekkos legendariska oneliner “:; om vi med girighet avser strävan efter att göra vinst och därigenom ackumulera mer kapital är åtminstone ett visst mått av girighet en nödvändig förutsättning för all företagsverksamhet.

I fall där företagsverksamheten har styrts av något annat än vinstmotiv - och samtidshistorien erbjuder många exempel på dylik verksamhet - har slutresultatet i allmänhet varit misslyckat eller direkt katastrofalt. I den sistnämnda kategorin platsar utan vidare de kroniskt förlustbringande brittiska statsföretag som nästan hann blöda statskassan torr innan Margaret Thatcher lade ner dem i början av åttiotalet.

Excesser. Men även om en total avsaknad av girighet är oförenlig med sund företagsverksamhet är överdriven girighet minst lika farlig, i synnerhet om den tar sig uttryck i ett krav på inte bara stora utan också snabba vinster.

De mest spektakulära exemplen på den farliga sortens girighet hittar vi inom finanssektorn, där jakten på hög och snabb avkastning med jämna mellanrum utlöser större eller mindre finanskriser. Situationen blir naturligtvis inte bättre av de astronomiska bonusar de stora finansmarknadsaktörernas ledning har hunnit vänja sig vid.

Även om det är finanssektorn som stått för de mest extrema — och, ur skattebetalarnas synvinkel, mest kostsamma —- exemplen på farlig girighet är inte heller den så kallade realekonomin immun mot den åkomman.

Volkswagens manipulering av sina utsläppsvärden och Nokian Renkaats motsvarande tummande på däckegenskaper inför test utgör båda exempel på hur illa det kan gå då jakten på snabba cash driver ett företag att ta genvägar. Samma kortsik tiga vinstjakt har redan en längre tid florerat inom byggbranschen, med allt fler och större kvalitetsproblem som följd.

Undantag eller regel? Nu ska man naturligtvis akta sig för att dra alltför långtgående slutsatser på basis av några enskilda fall.

Men då ansedda och väletablerade företag är beredda att riskera såväl sitt goda rykte som sina starka och värdefulla varumärken finns det ändå all anledning att vara orolig.

Och ju fler företag som väljer att ta till ljusskygga metoder för att öka sina vinster på kort sikt, desto svårare blir det för de ”rakryggade” företagen att hävda sig i konkurrensen om såväl kundernas som aktieplacerarnas gunst. För att ta en likaså aktuell jämförelse ur idrottsvärlden: inom en gren där doping är allmän praxis kan de rena idrottarna bara drömma om att någonsin komma ens i närheten av prispallen.

I värsta fall kan företag som är beredda att fuska och ge ut vilseledande information tränga bort hederliga bolag ur marknaden helt och hållet. Ett sådant slutresultat vore inte bara vara ekonomiskt katastrofalt; det skulle dessutom stå helt i strid med den kapitalistiska marknadsekonomins grundprincip att belöna goda företag och bestraffa dåliga.

Aningen tillspetsat är en överdriven girighet således lika oförenlig med den kapitalistiska marknadsekonomin som en total avsaknad av girighet.

Avskräckande, Det är ändå hoppingivande att den senaste tidens fall av företagsfusk har gett så pass stor negativ publicitet och att den negativa publiciteten i sin tur har haft kännbara ekonomiska konsekvenser för de berörda företagen.

Den farliga formen av girighet existerade långt innan Gordon Gekko blev en (missförstådd) idol, och det vore naivt att tro att denna mänskliga egenskap skulle gå att eliminera, Däremot lär lockelsen nog gå att tygla genom en tillräckligt hård ekonomisk bestraffning av dem som åker fast för att ha tagit suspekta genvägar. “Greed, for lack of a better word, is good. Greedis right. Greed works. Greed clarifies, cuts through, and captures, the essence of the evolutionary spirit. Greed, in all of its forms; greedforlife, for money, for love, knowledge, has marked the upward surge of mankind ..”

FORUM FÖR EKONOMI OCH TEKNIK NR 382018