Gränser för vår energi
av Albert Rose Forum 1978-10, sida 09-10, 07.06.1978
Gränser för vår energi
U-länderna — cirka hälften av världens befolkning — använder idag 15 procent av all energi, medan i-länderna använder broderparten, 85 procent. I medeltal beräknas priset på energi fördubblas under de närmaste 25 åren. Befolkningsexplosionen och u-ländernas industrialisering och därmed större energiförbrukning betyder att man närmar sig en kritisk gräns för energiförbrukning.
Utöver denna gräns kan förbrukningen inte ökas utan grava följder för miljön och därmed möjligheterna till fortsatt tillvaro
Världens viktigaste energikällor — konsumtionskvoterna 1976 (British Petroleum).
Naturgas
Kärnkraft
Vattenkraft .
Fasta bränslen
FORUM 10/7 på denna planet.
WP” Under de senaste årtiondena har konsumtionen av energi och därmed också utnyttjandet av de befintliga energiresurserna vuxit explosionsartat. Det är allmänt känt att de nu använda råvarorna för energiproduktion är begränsade, men också för energikonsumtionen finns det en övre gräns, som är beroende av hur mycket värme jorden förmår radiera.
En solenergienhet kan definieras som dygns- och årsmedeltalet av den solenergi som infaller på jordytan. Energiförbrukning och energibehov kan då uttryckas med hjälp av solenergienheter. För hela jordklotet är medeltalsvärdet av den infallande solenergin 200 watt per kvadratmeter, medan det för Finland är 100 watt per kvadratmeter. Om förbrukningen av energi på jorden skulle vara lika stor som en solenergienhet skulle medeltemperaluren på jord ytan stiga till nära 1009C. Jordens nuvarande medeltemperatur, 209C, är den temperatur som behövs för att stråla tillbaka ut i rymden den solstrålning som infaller på jorden. Om man med användning av fossila bränslen eller kärnenergi producerar och konsumerer ytterligare en solenergienhet, leder detta alltså till en temperaturstegring som omöjliggör liv i dess nuvarande former.
Storstäderna redan varmare
Konsumtion av 10! (0,1) solenergienheter motsvarar en höjning av jordens medeltemperatur med 89C. Inte heller en temperaturförhöjning av denna storleksordning kan toleras, eftersom den leder till smältning av polarisen, samt förändringar i molntäcket och klimatet. I de största världsmetlropolerna är = energiför Vän 9
Forts.
brukningen nu redan mellan en liondels och en solenergienhet. I enlighet med ovanstående resonemang har iemperaturen i dem verkligen stigil med ett par grader. Största delen av överskottsvärmen överförs dock till den omgivande landsbygden.
En energiförbrukning motsvarande 10—" (0,01) solenergienheler kan kallas ”absolut övre gräns”. Den skulle innebära en förhöjning av medeltemperaturen med 19C. Man har inte kunnat fastställa om en sådan temperaturförhöjning skulle inverka avgörande på isområdena, klimatet och djur- och växtlivet, men verkningarna är av en sådan art att experimentet inte bör företas. Den nuvarande energiförbrukningen i USA är 107? solenergienheter och medelförbrukningen i hela världen är 10".
För många om maten
Om man utgår från att en politiskt och ekonomiskt stabil värld skall uppnå en lika hög levnadsstandard som USA, och att jordens befolkning ökar till åtminstone det dubbla innan den når ett stabilt värde, närmar vi oss redan den kritiska övre gränsen för energiförbrukningen. Om man dessutom tar med i beräkningen att levnadsstandarden i USA ökar till det dubbla, kommer man till att energiförbrukningen växer till värdet 10? solenergienheter. Detta lämnar en mycket liten marginal för befolkningstillväxten.
Den föda som jordens nuvarande befolkning konsumerar motsvarar 1075 solenergienheter. För att producera denna mängd mat, används en tiondel av jordens landyta för agrikulturella ändamål. En ökning av befolkningen till det dubbla innebär att också den odlade arealen måste öka till det dubbla. En optimistisk uppskattning av potentiellt odlingsbart land uppgår till ytterligare en tiondel av jordens landyta. Detta innebär en mycket stark begränsning för befolkningstillväxten.
All tillväxt begränsas alltså ytterst av jordens förmåga all anpassa sig till människans verksamhet. När den sista gränsen har överskridits finns inle längre någon återvändo. OO
Artikeln baserar sig på en opublicerad artikel skriven av Albert Rose: A Global View of Solar Energy in Rational Units. Materialet har tidigare framförts i ett föredrag av prof Tor Stubb.
10
Icke av olj Över hälften av den energi som konsumeras i vårt land är oljebaserad. Nära tre fjärdedelar av den är importenergi. Detta faktum gör Finland ytterst sårbart under ekonomisk eller politiska kriser.
Vår situation är emellertid inte unik. Trots de radikala prisstegringarna efter oljekrisen 1973 spelar oljan fortfarande huvudrollen i energidramat. Även om birollernas bemanning är mångskiftande, är det med den energiintensiva oljan som med brännvinet: alltid värd sitt pris.
Men priset stiger.
sy Oljeberoendet baserar sig på två centrala faktorer. Oljan är i relation till sin volym energiintensiv, och som bränsle relativt enkel att hantera och förädla vidare. Hela vår nuvarande teknologi är uppbyggd kring oljan. En genomgripande övergång till andra bränslen innebär oerhörda initialinvesteringar.
Men de är inte oöverstigliga. Den industrialiserade världen stod inför samma dilemma vid övergången från kolkultur till oljekultur.
Intill sista droppe Även om realpriset på energi skulle fördubblas — en möjlighet att allvarligt räkna med — beräknas efterfrågan på olja växa snabbare än tillgången på den. Man räknar med att en brist på olja börjar göra sig kännbar i påfallande grad inom 5—10 år. Kalkylerna gällande hur länge de nu kända oljereserverna räcker varierar. En exakt prognos är övermäktig genom de många variablerna — kärnkraftens genombrott, i-ländernas utbyggnad av icke-oljebaserad teknologi, u-ländernas industrialisering, befolkningsexplosionens acceleration etc.
Oljeperioden lider i alla händelser mot sitt slut inom en överskådlig framtid. Vad gör vi sedan?
Om folket inte har bröd, får det — enligt Marie Antoinette — äta bakelser. Men hurdana bakelser?
Gas över gränsen
Naturgasledningen från Sovjetunionen togs i bruk 1974. Tills vidare distribueras den vägen gas till Imatra, Villmanstrand, Kouvola, Kotka och Karhula. Naturgasens andel av vår energi 1977 var nära 3 procent.
Den gas vi köper av Sovjetunionen har en kännbar handelspolitisk betydelse, och utbyggnad av gasled ningen är en första rangens fråga. Naturgaskommittén (sk Vaara-kommittén) skall avge sitt slutliga betänkande i höst.
Kärnkraft — riskkraft?
Debattens vågor har gått och kommer ännu länge att gå höga kring kärnkraftverken. Vårt första kärnkraftverk i Lovisa har tagits i bruk för ett år sedan. Enligt driftsstatistiken hör reaktorn till världens bästa, och kraftverket svarade för 8 procent av all vår elenergi senaste år.
Lovisa II och TVO I (Industrins Kraft, Olkiluoto) torde fås i bruk nästa år.
Utan att ta ställning till kärnkraftens risker kan man lidelsefritt konstatera, att det är ett ekonomiskt sätt att producera energi.
Har vi råd att avstå?
Forsarna brusa uti älvarna
Den viktigaste inhemska energitillgången är vattenkraften, som upplever en renässans. Dess andel av primärenergin växte från drygt 9 procent 1976 till ca 13 procent senaste år. Om alla de forsar som kan utnyttjas ekonomiskt skulle tas i bruk, skulle denna ökning enligt beräkningarna motsvara två medelstora kärnkraftverks energiproduktion. Detta skulle emellertid förutsätta byggandet av vattenmagasin — nåbot som naturvårdarna protesterar mot. Vattenkraften har de senaste åren svarat för över en tredjedel av vår elförsörjning. Genom den stigande elförbrukningen blir trycket på ulbyggnad av denna energiförsörjning allt större.
Kolsvart framtid?
Kolet kom i bruk under den industriella revolutionen och har fort FORUM 10/78