Grundskolan begravs som bäst i gymnasiet

av Björn Immonen Forum 1971-17, sida 14-15, 03.11.1971

Taggar: Teman: utbildning

Grundskolan begravs som bäst i gymnasiet

Av tekn lic Björn Immonen

Hela vårt nuvarande lärdomsskoleväsende har från början skapats för en enda uppgift: att förbereda blivande akademiker för högskolestudier. Det är skäl att minnas, att studentexamen skapats enbart för att kontrollera kunskapsförmedlingen i skolorna och öppna portarna till universiteten. När lärdomsskolorna nu producerar mångfalt flera studenter än vad högskolorna kan svälja, och lärdomsskolorna samtidigt blir den normala skolformen, har de I sin tidigare skapnad överlevt sig själva.

Men hela den innehållsmässiga reform av vårt skolväsende, som grundskolan skulle inleda, hotas idag av den vidskepliga vördnad för teoretisk utbildning, som gripit reformatorerna. Ur grundskolans undervisningsprogram har allt mera markerat strukits allt sådant stoff, som i gärning skulle ge barnen aktning för handens och ögats samt örats färdigheter och annan skicklighet än det teoretiska kunnandet. Det räcker inte att under samhällslärotimmarna predika, att alla samhällets arbetsgrupper är viktiga, de manuella mest, och givande, om man samtidigt anser skolan vara för fin att i sitt program tilllämpa det den lär. Det hävdas, att situationen kan räddas i följande stadium av skolväsendet. Här är dock utvecklingen om möjligt ännu mera oroande, Diskussionen kretsar främst runt de teoretiska gymnasierna, av vilka det ingalunda finns för få i dethär landet. Diskussionen borde i stället nära nog helt koncentreras på att skapa de två ting vi inte har: e ett meningsfyllt alternativ till det teoretiska gymnasiet e ett fungerande system för övergång från en typ av studier till en annan. Vår grundskolreforms elddop kommer, när första grundskolelevkullarna kommer till grundskolans högstadium. Finns det då meningsfyllda alternativ till det teoretiska gymnasiet eller inte? Endast om alternativen finns, kan vi hoppas på att reformen lyckas. Och idag, några år före det kritiska ögonblicket, finns det inga alternativ, bara återvändsgränder. Det enda man hotat göra är att slopa studentexamen, en i och för sig meningslös gest. De teoretiska gymnasierna är förkrossande många jämfört med yrkesutbildningsanstalterna, Ett drastiskt exempel är Mellersta Nyland, där det på svenskt håll vimlar av gymnasier, men inte finns en enda svensk yrkesskola. Jag citerar en del grundläggande avsnitt ur ett betänkande, som sysslar med Mellersta Nylands svenska yrkesskolproblem: :

Skolreformens inverkan på yrkesskola ”Under innevarande årtionde kommer en grundlig reform av hela skolväsendet att äga rum. Reformen inleds med en organisatorisk och inre förnyelse av grundskolstadiet. En förutsättning för en verk 1 lig utveckling av grundskolstadiet är dock delvis den att en reformering av andra stadiets utbildning samtidigt påbörjas, varvid man speciellt borde fästa uppmärksamhet vid att mångsidiga studiemöjligheter och flexibla utbildningsvägar skapas samt att olika studieriktningar koordineras med varandra.

Ehuru valet av fria ämnen och nivåkurser i grundskolan är relativt smidigt, vore det dock nödvändigt att de första elever, som genomgår grundskolan, när de träffar sitt val vid övergången till högstadiet, får kännedom om hur andra stadiets utbildning är anpassad till grundskolan och vilka studiemöjligheter som således står till buds efter avslutad grundskola. Bl a den nya yrkesskolan, som hör till andra stadiets utbildning borde sålunda åtminstone i huvuddrag vara klar, då grundskolans första elever övergår till högstadiet. Såvida detta inte är fallet, kommer utbildningsutbudet även i fortsättningen att vara lika gymnasieinriktat som hittills. Detta kommer att ställa såväl kommunerna som statsmakten inför synnerligen stora och svåra problem så länge som det teoretiskt inriktade gymnasiet har så framträdande ställning i förhållande till yrkesutbildningen. Efter skolreformens genomförande, bygger yrkesskolan på den 9åriga grundskolan, varvid bör beaktas att eleverna har högre grundutbildning än idag, och undervisningsprogrammet anpassas därefter. Sannolikt kommer studielinjernas antal även i yrkesskolorna att öka i takt med samhällets utveckling. Betydelsen av fortsättningslinjer d v s närmast specialiseringslinjer torde även öka.

Vid en totalreform av utbildningen på ungdomsstadiet är det speciellt viktigt att det skapas utbildningsvägar, som gör det möjligt att lättare än idag kunna övergå från t ex yrkesskola till högre läroanstalter. Valet av utbildningsväg kommer på detta sätt inte att utgöra ett slutgiltigt och oåterkalleligt yrkesval, utan eleven kan mycket lättare än i dagens läge byta studieriktning eller utbildningsområde eller fortsätta sina studier oberoende av den studieriktning han/hon ursprungligen valt.

Kvantitativ målsättning för utbildninge på ungdomsstadiet år 1980

De olika regionplansförbunden har beräknat att andra stadiets utbildning år 1980 fördelar sig på dels gymnasium dels teknisk yrkesutbildning enligt följande:

Regionsplansförbund Teknisk Gymnasium yrkesskola Helsingfors reg.pl.förbund 28 Yo 44/0 (allm. yrkesskola 23 /r Östra Nylands reg.plförbund 33 Yo 30 Ya Länsi-Uudenmaan seutuk. I. 29 9/0 33 9/0 Västra Nylands reg.plförbund 27 40 33 /a Päiljät-Hämeen seutuk. I. 43 0 83 9/0 Savon, Keskl-Savon, Kanta-Hämee seutukaavallltot 27—35 /o 29—34 9/0 Pohjois-Karjalan seutuk. I. 2070 28 70 Pohjois-Savon seutuk. I. 23/0 297: Keski-Suomen seutuk. I. 31/0 33 9/0

Forum 17/71

Kommittén har gjort förfrågningar hos skolplaneringskommissionerna i regionens kommuner om vilken målsättning de uppställt för den tekniska yrkesutbildningens andel av utbildningen på ungdomsstadiet år 1980. Emedan planeringen av andra stadiets utbildning nyligen påbörjats i kommunerna, är ställningstagandena endast preliminära. De nuvarande preliminära planerna för Helsingfors siktar till en yrkesskolandel om 28 /9 av-en årsklass. Skolplaneringskommissionens sektion för ekonomi och administration i Helsinge anger gymnasiets andel till 45 9/o, yrkesskolundervisningens till 35 9/o och arbetsplatsskolningens andel ’till 20 9/4. Sektionen för andra stadiets utbildning i Esbo skolplaneringskommission anger den allmänna yrkesskolans andel av en årsklass till 20 9/9 och för de svenskspråkiga till 109/0. Grankulla förenar sig med Helsingfors regionsplansförbunds ståndpunkt.”

I Finland anser man alltså att 28—44 “/o av en årskull söker sig till det teoretiska gymnasiet, 20—43 9/9 till s k tekniska yrkesskolor, resten 52—13 /o till övriga yrkesutbildningsanstalter eller direkt till förvärvslivet. Siffrorna visar med skrämmande tydlighet, hur vaga planerna ännu är. Och framför allt visar de, att man skapat en grundskola utan att veta vart den skall leda. Nämnas bör kanske att man i Sverige, där reformen av andra stadiets utbildning är längre framskriden, antar att yrkesskolans andel kommer att öka från nuvarande 20—25 9/9 till 30—35 9/0. Som siffror lämpliga för en målsättning kunde t ex sättas sifferserien: 40 9/ 10—20 9/ 30—40 9/0 Vilka siffror man än väljer, innebär de en ytterst stark expansion av det vi idag kallar teknisk yrkes- och handelsutbildning. Det innebär också att det idag på endel håll finns överkapacitet på det teoretiska gymnasiets sida.

teknisk och handelsutbildning övrig yrkesutbildning gymnasiebaserad utbildning

Yrkesutbildningens inarbetande i skolväsendet

Skolan borde ge sina elever både vetande, kunnande och färdighet. Kraven på meddelad färdighet kunde lämpligen definieras som följer e Grundskolan skall ha som mål att ge medborgarfärdighet. I begreppet medborgarfärdighet bör inrymmas erfarenhet av teknik och manuellt arbete.

e Alla andra stadiets skolor skall som ett av sina mål ha att ge yrkesfärdighet. Denna yrkesfärdighet är antingen kopplad till mera teoretiskt betonade studier (ny typ av gymnasier) eller också är yrkesfärdighet det dominerande draget, till vilket nödvändiga teoretiska studier är sammankopplade (ny typ av yrkesutbildningsanstalter).

Forum 17/71

Endast i ett skolsystem uppbyggt enligt de ovanskisserad principerna kan man nå » en demokratisk inställning till olika samhällsuppgifter » en möjlighet att avbryta studierna efter varje skede med tillräcklig yrkesfärdighet e en möjlighet att balansera individens och samhällets intressen. Det förra innebär frihet att välja studier, det senare garantier att för samhället erforderlig yrkesskicklighet samtidigt skapas e en säkerhet för att grundskolan blir ett användbart minimiskolprogram.

I det följande skall jag med exempel från teknisk yrkesutbildning försöka exemplifiera vad jag avser. Grundskolan. Inom grundskolan borde på högstadiet tillräckligt utrymme beredas i ett ämne som kunde. kallas teknik. Detta för alla elever obligatoriska ämne skulle vad innehållet beträffar utformas rätt fritt beroende på bl a skolornas placering och därav föranledda behov. Målsättningen skulle vara trefaldig e att träna upp handen och ögat, förmågan att göra något konkret e att skapa aktning för manuella yrken och dessas krav på yrkesskicklighet e att ge en för medborgarfärdigheten erforderlig bakgrund av vardagsteknik.

En utbyggnad av de tekniska kurserna kunde ses som et alternativ till teoretiska ämnens utbyggnad.

Gymnasiet, Inom samtliga gymnasier skulle de teoretisk grundläggande ämnena uppta ca 2/3 av läsordningen, reste skulle vara obligatoriska yrkeskvalificerande ämnen, vilka också i alla fall skulle inkludera viss teknisk utbildning.

Inom gymnasier med teknisk förankring skulle ca 1/3 av läs ordningen ägnas teknisk utbildning, vilken skulle leda till e acceptabel teknisk yrkesfärdighet (t ex gymnasieingenjör). Efter en viss tids praktik skulle slutbetyg utfärdas. För teoridelen skulle betyg utges genast.

Yrkesskolor. Dessa skulle vara ett mera yrkesbetona alternativ till gymnasierna. Ca 2/3 av undervisningen skull vara direkt yrkesbetonad, resten utgöras av den erforderliga teoretiska bakgrunden.

Normalkurserna skulle vara två år och kunna påbyggas me ytterligare ett år för de mest krävande yrkena.

Efter en viss tids praktik skulle slutbetyg utfärdas. För teori delen skulle betyg ges genast efter examen.

Enligt mitt förmenande kan målet med vår skolreform nå endast om o grundskolan ger alla elever en tillräcklig medborgarfärdighet, som inkluderar manuellt arbete och vardagsteknik e alla andra stadiets skolor ger yrkesutbildning, antingen som komplement eller som huvudbeståndsdel.

15