Hålls lamporna tända i riket?

av Torsten Fagerholm Forum 2016-02, sida 07, 25.02.2016

Taggar: Personer: Asta Sihvonen-Punkka Teman: företag

Hålls lamporna tända i riket?

Asta Sihvonen-Punkka, ekonomie licentiat, är elmarknadsdirektör vid stamnätsbolaget Fingrid sedan januari. Hon har jobbat som direktör vid Kommunikationssamt Energimarknadsverke och som biträdande direktör vid Konkurrensverket.

Är ribban högre för kvinnor i en mansdominerad bransch?

Själv upplever jag inte att könet spelar någon roll. Man ska ju behärska substansen och kunna samarbeta oavsett. Men vid närmare eftertanke kan det vara en viss fördel att vara kvinna i svåra situationer, åtminstone som förman, ifall man klarar av att vara mer emotionellt observant. En av mina första chefer vid Konkurrensverket, Matti Purasjoki, tillämpade en väldigt jämlik utnämningspolitik, att kombinera karriär och familj var ingen svårighet för mig.

Hur satsar ni på big data, industriellt internet och smarta nät?

Stamnätet och elbörsen vore inte möjliga utan digitaliseringen, som också ger oss nya verktygatt tjäna kunderna ännu bättre. Datamängden i nätinfran och elsystemet växer konstant; kombinerat med historisk data raffineras nätplaneringen. Inom slutkundsmarknaden har vi startat ett typexempel på big data: centraliserat informationsutbyte via en datahub som sköter allt då en finsk elkund byter leverantör från och med 2020.

Öppnar smarta elmätare för realtida, dynamiska produkter?

Då data kopplas samman och förädlas kan hushåll följa med sin konsumtion mer aktivt, och delta i marknaden som småskaliga producenter. Då kunden blir mer medveten om elpriset kan den även flexa i förbrukningen och undvika till exempel bastubad vid topplast. Det kräver att informationen görs tillgänglig, prissignalerna når fram och smart teknologi styr förbrukningen. Prisincitament behövs.

ASTA SIHVONEN-PUNKKA. Elmarknadsdirektör vid stamnätsbolaget Fingrid.

Kan elsystemet kollapsa på vintern, som industrin varnar?

Systemet bygger alltmer på väderberoende produktion, sol och vind, medan reglerbara, fossila reserver krymper. Prisvolatiliteten kommer att öka ytterligare. Oron för effektbrist är dessvärre motiverad. Finland lider av strukturell elbrist, systemet är sårbart (och elpriset högre, red.anm.) eftersom vi är så importberoende. Vid köldknäppen den 7 januari slog förbrukningen nytt rekord: 15,1 GW varav 4,3 GW importerades. Lyckligtvis fungerade alla gränskablar, och Ryssland som råkade fira jullov kunde exportera med full last.

Hotas vi av elransonering?

Förhoppningsvis inte, men korta lastavkopplingar blir sannolikare. Jag minns själv då elförbrukningen ransonerades (1977, på grund av en strejk inom Teknisten Liitto, red.anm.) då jag var barn. Jag har sparat en Kalle Anka från perioden, med en pärm på temat.

Saknas helhetsgrepp inom energipolitiken: ekonomi, klimat och säkerhet Överlag beaktar politiker sällan alla följdeffekter då de besluter om energi. Man talar för lite om tryggandet av effekt (som kräver balans 24/7, red.anm.), och för mycket om val av ener gislag. Förnybar el främjas genom stöd, som tyvärr förvränger marknadsmekanismen så att flexibla resurser slås ut, och ingen vågar investera på kommersiell basis.

Är självförsörjning politiskt självändamål? En fungerande marknad är en viktig del av försörjningssäkerheten. Det förutsätter att grannländerna kan förse varandra med el vid behov.

Står vi inför centralstyrda, icke-marknadsbaserade, stödberoende investeringar? Elmarknaden behöver en ny marknadsmodell som främjar övergången till en kolfri produktion. Målet är att stöda Europas konkurrenskraft via marknadsbaserade lösningar. Inom EU används eller planeras olika korrigeran de, icke-kompatibla stödmekanismer för kapacitet, som bildar ett lapptäcke och försvårar gränsöverskridande elhandel. Det här bekymrar Europas stamnätsbolag. Det blir även dyrt för skattebetalaren. Istället för att subventionera elproduktion kunde man stötta enskilda investeringar samt teknikutveckling.

Borde nordiska stamnätsbolag slås samman? Vi intensifterar det strategiska samarbetet med våra nordiska kollegor. Det grundläggande målet är att agera såsom ett enda nätverksoperatör, och utveckla infrastrukturen därefter. Dessutom ska vi inte längre bara planera nätet, utan hela systemet, inklusive effekt och dess variation. Planer och verklighet kan skilja sig: Fingrid vill gärna bygga en ny kabel till Sverige för att häva en svår flaskhals, men Svenska Kraftnät prioriterar förstärkningar av landets interna nätverk.

Hur mår tanken på en europeisk energiunion? Det är allt skäl att satsa på att främja detta, även om det tar tid. Under en period tappade vibort den starka andan av nordisk samhörighet och samarbete som rådde under det sena 1990-talet, då fokus styrdes in på EU. Nu har man insett att ‘one size doesn’t fit all! Vi måste gå vidare på regional nivå, vi kan inte sitta och vänta på att resten av Europa hinner i kapp. Ett nordiskt återuppvaknande är på gång, a

FORUM FÖR EKONOMI OCH TEKNIK NR 22018