Handlingsalternativ för sjöfarten

av Stefan Nylander Forum 1985-01, sida 12-13, 23.01.1985

Taggar: Teman: affärer

FRIN

Av STEFAN NYLANDER

Några handlingsalternativ för finsk sjöfartsnäring

Vi har i en tidigare artikel, i Forum nummer 20/84, konstaterat att sjöfarten internationellt sett befinner sig i en ond cirkel. Vi har sett att en fortsatt konkurrens med lågkostnadsländerna inom det stora standardtonnaget, på linje- och konferenstraderna och inom östersjö- och nordsjötrafiken, under rådande förutsättningar, kommer att leda till allt flere avvecklingar för de finska rederierna. En sänkning av driftskostnaderna från nuvarande nivå för aldrig de finska fartygen tillräckligt nära den nivå lågkostnadsländerna kan erbjuda, för att en lönsam konkurren skall vara möjlig.

EH Att sjöfarten som helhet befinner sig i kris, säger mycket litet om de enskilda affärside’erna, som förekommer i branschen. Sjöfartsbranchen i Finland kan uppdelas i ett antal rollsegment, tabell 1, vilka karaktäriseras av olika konkurrensförhållanden, olika ledande delsystem och varierande lönsamhet. Förändringsstrategierna är följaktligen också olika inom olika rollsegment.

Med denna indelning i rollsegment som utgångspunkt skall vi i denna artikel resonera kring några alternativ för att bryta den onda cirkel näringen nu befinner sig i, nämligen 1. En planerad avveckling av nuvarande verksamhet.

2. Att höja effektiviteten i etablerade transportsystem.

3. Att specialisera verksamheten med en inriktning mot mindre mogna delar av rederinäringen.

4, Att integrera ineffektiviteter i transportledet.

5. Att bidra till att förnya eller påverka kundens affärsidé.

Strategivalet bör ta fasta på ett skapande av sunda förutsättningar för fram 1 gångssystem, som kan garantera den finska handelsflottans fortlevnad. Internationaliseringstanken har med avsikt lämnats utanför denna diskussion, då den i sig inte bidrar med nyskapande, utan endast är en kortsiktig kostnadsbesparande, ofta desperat, åtgärd. Dessutom kan en så global bransch, som sjöfarten knappast mogna ut så totalt internationellt sett, att en lönsam rederinäring endast kan förekomma där driftskostnaderna är de lägsta.

Att avveckla verksamheten

Speciellt mindre redare, som ännu kan göra en hedersam avveckling borde allvarligt överväga detta alternativ. Avvecklingen behöver inte göras för gott, ty ett tillbakadragande handlar i stor utsträckning om frågan: ”Till vilket läge skall avvecklingen ske”? Det gäller även att identifiera de faktorer som eventuellt förhindrar en avveckling samt vilka faktorer som talar för att trots allt stanna kvar i branchen.

Skuldsättningen är idag ett allvarligt hinder för avveckling för de flesta rederierna. Fartygen är som regel intecknade “över skorstenen”, vilket leder till att sälja ren måste bjuda ut sitt fartyg till ett mycket högt bokföringsvärde. För att få en affär till stånd lockar säljaren ofta köparen med ett löfte om sysselsättning till en hög fraktrat. Fraktraten blir en funktion av det begärda priset för fartyget, men varken pris eller fraktrat står i rimlig relation till vad som skulle bjudas på öppna marknaden.

Köparen får i detta läge axla problemet med de höga driftskostnaderna, men tack vare den höga fraktraten klarar köparen kanhända av sitt åtagande så länge befraktningsavtalet med säljaren gäller. 5enast då detta avtal löper ut kommer köparen att få uppleva den realism det internationella fraktläget inducerar.

För säljaren är ett planerat tillbakadragande ofta en viktig förutsättning för att möjliggöra en organisationsförändring och frigöra resurser för insatser t ex inom specialsegment som angränsar till sjöfarten. De större finska linjerederiernas uttalanden i dagspressen vittnar om att man på allvar diskuterar en total avveckling av fartygsägandet. En snabbanalys av boksluten i de koncerner som bedriver sjöfart vittnar om att koncernorganisationen, speciellt under 1980-talet varit en garanti för rederisektorns överlevnad.

För att kunna garantera kontinuiteten i den del av verksamheten man eventuellt vill bevara. Så måste den planerade avvecklingsprocessen bla bygga på en omtolkning av de egna resurserna och den egna potentialen. En historisk tillbakablick ger omedelbart vid handen att de eteblerade rederierna kan uppvisa en mycket framgångsrik verksamhet under 1960- och 1970-talen. En avveckling kunde i så fall innebära en återgång till den plattform som tidigare varit en nyckel till framgång. Det gäller m a o att identifiera de viktiga resurser på vilka affärsidén har byggts upp, att renodla och utveckla dessa med målsättningen att förändra verksamhetens omfattning och fokus.

ART rekreatio Servicekoncept-Konkurrerar med annan SE od . = ning. Captive market. INsportav a Del av nationella” ini foski a turen; Politiskt stöd. roblem. avvisas

Bulk ränspörter p nsamt-inom

Fo ition. Maj [ måffänas: BE.

”Tederier”. Osä os Kos nader [öga F at “I

Service, pris

Politiskt stöd

Lägsta-kostnad a

System RUN

Höja effektiviteten i nuvarande verksamhet

Några större rederier har redan delvis förverkligat den restrukturering av verksamheten, som tar fasta på en utförsäljning av tonnage till “seglande ägare” i Finland eller utomlands, och där t ex landadministrationen omhändertas av ett fristående “operations management” bolag (OM-bolag). Erfarenheterna har visat att detta inte innebär en tillräcklig inbesparing i driftskostnader för att ens klara krisläget på kort sikt. Tabell 2. illustrerar ett verkligt exempel, där driftskostnaderna för ett ro-ro fartyg på ca 5000 dwt, jämförs utgående från a) dagsläget, b) en inhemsk OM-modell, c) utflaggning.:

Tabell 2 visar att det från nuläget krävs en inbesparing i bemannings- och kapitalkostnader på inemot 25 procent för att komma ned till en internationellt sett konkurrenskraftig nivå. Den politiska och ekonomiska situationen i Finland är dock sådan att en anpassning till lågkostnadsländernas nivå svårligen kan uppnås med konventionella medel.

En nischstrategi

Man kan i detta sammanhang skilja mellan direkt ölonsamma segment och segment som består av en delmarknad med relativt god tillväxt och exploateringspotential, samt segment kring vilka man kan bygga mer långsiktiga affärsidéer, baserade t ex på överlägsen teknisk kompetens, kontroll av råvaruflöden, distributionssystem etc.

De flesta transportkoncepten med exploateringspotential är redan etablerade begerepp. Teknologin kan anammas av vilken utvecklad sjöfartsnation som helst. Finska linjeredrier, som specialiserat sig på exportindustrins transporter har diskuterat möjligheterna att utnyttja sitt specialkunnande i regioner där t ex träförädlingsindustrin är under stark utveckling. En satsning på ett dylikt koncept måste bli av snabbt övergående natur vad lönsamheten gäller, och kan aldrig bli en ryggrad för högkostnadsredare. För detta och liknande specialsegment kan man förutspå en livscykel där teknologin och transportkunnandet snabbt blir allmängods — tillväxten stagnerar och lönsamheten försämras.

Den segmentering som tar fasta på en mer långsiktig lönsamhet kan förverkligas genom en målinriktad differentiering av transportkonceptet omgivet av lämpliga organisatoriska arrangemang. För att kunna eliminera logistiska och organisationsmässiga ineffektiviteter i mu olönsamma segment krävs ett skydd av affärsidéen genom t ex kontroll av naturtillgångar, viktiga pro Forts, sid. 1 13