Hankeiter törstar efter mer praktisk undervisning

av Tommy Westerlund Forum 1990-19-20, sida 32-33, 13.12.1990

Taggar: Teman: utbildning

Hankeiter

Mercurikurs gav mersma törstar efter mer praktisk undervisning

Text: Tommy Westerlund

Bra, intressant, givande, unikt…

Det väller fram beröm från Pia, Tove och Tom då Forum ber dem berätta om kursen i personlig försäljning som de just har avslutat på Hanken. De är så ivriga att det är svårt att hinna anteckna allt. Alla vill säga så mycket som möjligt så fort so möjligt och samtidigt.

et var professor Christian

Grönroos vid Svenska handels högskolan som ringde upp Mercuri Internationals YD och hörde sig för om möjligheterna att få en kurs till Hanken. Grönroos själv har ofta varit med då det arrangeras större Mercuri-kurser och -kongresser. så han vet vad det är fråga om.

Resultatet av samtalet blev en intensivkurs i fördjupad marknadsföring, personlig försäljning, för 25 studerande på fjärde och n:e årskursen. Den första hela kurs som Hanken köpt utifrån. Lärare var Björn Stenholm från Mercuri.

— Jag lärde kursdeltagarna att i praktiken tillämpa de teoretiska modeller som de tidigare lärt sig. Liknande praktiska övningar ges inte under den övriga studietiden. Nu fick alla verkligen vara försäljare, berättar Stenholm.

Under fem dagar, fördelade på tre veckor, fick hankeiterna lära sig att planera, leda och genomföra försälj 3 ningsarbete. Stenholm byggde upp strukturer för säljsamtal, lärde dem small talk och vilken betydelse det första intrycket av en person har vid ett möte. De studerande fick lära sig frågeteknik. leda diskussioner, klarlägga kunders önskemål. argumentera, sälja sina idéer och diskutera pris.

— Genom rollspel utfördes också rena försäljningsövningar. Vi började med att eleverna skulle sälja pennor åt mig. Något liknande hade de aldrig varit med om tidigare i Hanken!

Alltför teoretisk — Professorerna lär oss teorier och presenterar någon gång ett exempel. Nu var det tvärtom. Genom olika övningar kunde vi tillämpa teorier som vi tidigare tagit upp. säger Tove Salminen, som studerar internationell marknadsföring.

Björn Stenholm förklarar att det är ett sätt att få mera mångsidighet i en kurs att ta med lärare med praktisk inriktning. Hankens egna lärare är

Kursen i personlig försäljning blev en succé om man får tro Tove Salminen, Tom Gammals och Pia Linnervuo. nana kanske lite för teoretiska.

— Det märks då kursledaren har varit ute i arbetslivet. Det är bra. Vi har lärare här på Hanken som aldrig — eller i alla fall för alltför länge sedan — varit ute i näringslivet. Björn kunde förklara en grej med praktiska exempel, och samtidigt visa att det också är fråga om en viss teori, konstaterar Pia Linnervuo, som läser internationell administration.

— Trots att vi har bra lärare i Hanken, hamnade de nu nog i skuggan. Stämningen var dessutom jättefin.

Tom — Gammals, internationell marknadsföring, tar Hankenlärarna och professorerna lite i försvar. och förklarar att för att få en professur krävs det så mycket studier och forskning, att man inte samtidigt hinner bli så ”praktisk”.

Tom, Tove och Pia är alla överens om att åtminstone varje huvudämne kunde innehålla mer praktik. Det skulle ge vinkar om hur det fungerar i verkligheten. Särskilda case kunde tas upp oftare för att få saker och ting mer konkretiserade, tycker de.

— Också tenterna kunde innehålla praktiska exempel, anser Tove.

Enkla lösningar

Intresset för kursen var stort genast då det blev klart att den ska ordnas. I studiehandboken hade den inte hunnit med. Tom hörde talas om kursen i korridorerna, medan Pia såg ett anslag om den i hissen. Sammanlagt 50 Re nnn, Björn Stenholm från Mercuri International lärde hankeiter som inom kort är på väg ut i arbetslivet art bland annat sälja pennor.

19-20/19980 FÖRU studerande anmälde sitt intresse, men bara hälften fick plats.

I vår anordnas med 99 procents sannolikhet en ny kurs och intresset för den kommer knappast att vara mindre, Snarare tvärtom.

— Alla från min studieriktning, internationell administration, har kommit och frågat om kursen. Och jag har verkligen rekommenderat den, berättar Pia.

— Också utanför skolan har man hört sig för. tillägger Tom.

— Jag skulle säkert göra mycket annorlunda nu efter kursen. Trots att det egentligen är enkla och självklara saker vi lärt oss, säger Tove.

Pia är sur på undervisningen i Hanken, eftersom studenterna lär sig tänka så komplext och onödigt svårt. Man funderar på lösningar via en teori. och går inte rakt på sak vilket man automatiskt borde göra.

— De bästa uppfinningarna är enkla och simpla. Men också de enklaste saker kan man göra krångliga. Nuförtiden går man ju till och med på kurs i barnavård — något som borde vara självklart för alla. tycker Tom.

— Man inser inte hur enkelt det är. Björn visade oss det. konstaterar Tove.

Resursfråga

Tom rycker igen in för att försvara Hanken, och påpekar att Hanken naturligtvis inte enbart ska ge kunskaper på det praktiska planet. De studerande ska lära sig se helheter.

— Naturligtvis kan inte varje kurs få en praktisk inriktning. Men många kunde vara en kombination av teori och praktik. Det behövs lärare utifrån och näringslivet är säkert intresserat. Till exempel i Sverige har Handels mycket samarbete med det svenska näringslivet, säger Tove.

— Hanken borde marknadsföra sig själv och få företagen att inse att det lönar sig att komma hit. tycker Tom. — Gästföreläsningar har vi ju haft och det är ett steg i rätt riktning. De gästföreläsningar som vi hade på tvåan kom kanske lite för tidigt. men nu sätter man mer värde på dem. Men det blir ofta splittrat med flera gästföreläsare i samma kurs. De vet inte riktigt vad vi gjort tidigare och vad kursens mål egentligen är, framhåller Pia.

Professor Grönroos, som alltså var initiativtagare till och övervakare av kursen, säger att preliminära diskussioner också har förts med andra konsulter är Mercuri. Men det innebär inte att Hanken nu har sina dörrar på vid gavel för näringslivet. Kurser av den här typen blir en marginell företeelse. Inte minst av ekonomiska orsa ker. LJ

FRUN, 19-20/1990

Jyväskylä…

fortsättning från sid I ma högenergijoner med vilka den bombarderade kärnan uppnår en så extrem rotationshastighet att de mekaniska centrifugal- och Corioliskrafterna motsvarar den starka växelverkan som håller samman kärnan. Rotationshastigheten är cirka 107? (1 plus tjugo nollor!) varv i sekunden.

Atomkärnan är enligt Aystö ett unikt kvanimekaniskt system med mycket komplicerad dynamik. Undersökning av kärnfenomenen kommer också att kasta ljus över sambandet mellan kaotiska och ickekaotiska system. I projekten på dessa tre huvudsektorer kommer ett stört antal utländska forskare att medverka.

— I all forskning som fokuseras på atomkärnans struktur är instrumenteringen av nyckelbetydelse för resultaten, säger Åystö Utvecklandet av avancerad utrustning är en sektor Jyväskylä universitet specialiserat sig på — det är den vägen också ett mindre laboratorium har möjlighet att profilera sig internationellt. Naturligtvis i kombination med förmågan att ställa de rätta frågorna, och finna svaren! All forskning har enligt min mening två primära mål: att skapa ny kunskap genom de nya insikter som nås, och att framgångsrikt konkurrera med andra foörskningsinstitutioner. härhemma och internationellt. Det har en viktig sporrande efIekt.

JYFL:s experimentella forskning på området materialfysik har koncentrerats på undersökning av strålningsskador hos metaller och halvledare med en metod som baserar sig på positronens livslängd. och som kommer att kompletteras med THDS-teknik som baserar sig på heliumabsorbtion.

Isotoptabrik, rymdtest

Cyklotronlaboratoriet blir inte bara en kläckningsmaskin för ny kunskap, utan kommer också att erbjuda unika möjligheter till nya tillämpningar inom bl a materialvetenskap. biomedicin och rymdforskning. Av dessa ”kommersiella” tilltag väntas den viktigaste bli produktion av radioisotoper för medicinskt bruk, vilket tungjonseyklotronen ger radikalt förbättrade förutsättningar för. Preliminärt räknar man med att avdela 500 av totalt runt 4 000 driftstimmar i året för denna funktion. Det är timmar som huvudsakligen infaller på veckoslut och morgonnatten — Radioisotoperna har en begränsad livslängd, från några minuter till några dygn, förklarar Aystö. — Speciellt intressanta nya möjligheter öppnar sig på den här sektorn med användande av krypton — som kräver en någorlunda stor cyklotron, som vår — av vilket man framställer strontium-82, som ger slutprodukten rubidium, ett viktigt spårämne. Stwontium-82 har en halveringstid på 25 dygn, och klarar alltså länga transporter, och kan sålunda användas som ”mjölkko” för den slutliga, mer kortlivade isotopen. Möjligheten att tiliverka strontium-82 ger oss en mycket intressant marknadsnisch.

En annan möjlig produktionsverksamhet kan komma att gälla mikrofilter fö bioteknik och mikroelektronik. Bla i Frankrike, Sovjetunionen och USA tillverkas mikrofilter vid cyklotroner — en enkel och snabb produktion som klaras av på ett par timmar i veckan.

JYFL är också engagetat i ESAs stora projekt ERNE (Energetiv and Relativistic Nuclei and Electron Experiment), och det nya laboratoriet get bättre förutsättningar för utvidgat rymdsamarbete.

— Inom ERNE har test i partikelacceleratorer en central betydelse genom att man där kan simulera ”rymdförhållanden”, och vi hoppas profilera oss på denna scktor, säger Juha Äystö.

Gränslös kunskap

Juha Äystö konstaterar att kärnfysiken nu klart upplever en renässans — För nägra år präglades denna sektor av en viss uppgivenhet, och uppfattningen att allt som det lönade sig att utforska redan var utforskat. Att kärnförskningen nu befinner sig i ny medvind sammanhänger klart med de nya dörrar en alltmer avanecerad forskningsutrustning öppnar. Speciellt gäller detta forskningsinstitutioner och högskolor i Europa, som den senaste tiden distanserat USA i detta avseende.

På den europeiska forskningsarenan har inte minst CERN haft en viktig roll som motor för denna forskning.

— Att Finland nu äntligen blir medlem i CERN i stället för att åka snålskjuts, är att hälsa med glädje, understryker Esko Liukkonen. — Att det borde ha skett för femton år sedan är en annan sak… I alla händelser förbättrar det på ett viktigt sätt det internationella vetenskapliga informationsutbytet och samarbetet, och ger finländska forskare bättre hemortsrätt vid CERN-laboratorier. Att oroa sig för at medlemspengarna till CERN ”äter” från medel till inhemsk grundforskning är et ohållbart argument, eftersom en betydande del av all avancerad kärnforskning är så krävande att den helt enkelt inte kan ske någon annanstans än vid CERN.

Liukkonen konstaterar att all forskning och all ny kunskap till sin natur är internationell, utan gränser.

— Forskningsframsteg baserar sig på en total öppenhet och ömsesidighet, och Finland har varit och är fortfarande i många avseenden en tagande part i det avseendet att finländska forskare alltid har behövt och även framdeles behöver möjligheter att utföra forskning vid institutioner utomlands. Vårt nya acceleratorlaboratorium kan till en anspråkslös del vända denna ström och i någon mån kompensera vad vi under åren fått i form av utnyttjad laboratoriekapacitet internationellt. Den akademiska praxisen är ju att den högskola eller institution som har en viss forskningsfacilitet ställer denna också till utländska forskares förfogande inom ramen för de reella möjligheterna. Aven kunskapsmässigt är det en klar fördel att projekt poolar hjärnor från olika länder. En helt realistisk förhoppning är också att samverkan på CERN-axeln skall ge valuta för pengarna i ett nationellt perspektiv i form av beställningar till industrin, och i form av teknologiöverföring — en icke oviktig aspekt.

33