Happy days are here again?
av Janne Salonen Forum 1997-01, sida 35, 30.01.1997
elodin “Happy days are here again” M;- signaturen för Franklin D, Roose velt, som blev USA:s president 933. Signaturmelodins budskap var att Roosevelts tillträde skulle bryta depressionens ryggrad och ‘de goda tiderna’ skulle återkomma. Delvis gick det så, även om det verkliga uppsvinget inträffade först efter andra världskrigets utbrott. En viss parallell kan dras till en annan demokratisk presidents. Bill Clintons återval: hans andra ämbetsperiod vidtar nu i januari, i en tid då det uppsving som började vid hans tillträde 1993 — fortfarande inte visar trötthetstecken (iven om det inte är något starkt uppsving, vilket kanske förklarar varför det fortfarande kan pågå länge till). Happy days are here again” kunde också vara Clintons signaturmelodi, vid början på andra mandatperioden: uppsvinget är också den viktigaste faktorn bakom hans återval.
Traditionellt har amerikanska konjunkturuppsving dragit igång världskonjunkturen, inte minst den europeiska. Men nu är den asiatiska konjunkturen snarast i ett nedkylningsskede, vilket är förklarligt eftersom tillväxten har pågått med enorm styrka i över 10 år: med all sannolikhet återfår den sin vigör efter en tids nedkylning.
Mera oroande från vår synvinkel är att det amerikanska uppsvinget nu har pågått i fyra år utan att ha dragit igång den europeiska ekonomin, vilket har varit den traditionella tågordningen. Detta förklaras av den tyska överhettningen i början av 1990-talet i samband med återföreningen. Denna medförde en stram penningpolitik som hade en depressiv verkan på hela Europa, och vars sviter EUområdet fortfarande lider av.
Nu har dock den tyska exporten äntligen börjat komma igång, Tysklands och Europas traditionella ledande indikator. Denna förklaras också av att det forna östblockets långvariga kontraktion har upphört. De viktigaste av dessa länder (Polen och Tjeckien) har nu en robust tillväxt, och även Ryssland börjar visa tecken på ett begynnande uppsving, som kan bli överraskande starkt. Ett starkt ryskt uppsving får en stor betydelse för Europa: Ryssland är ett stort land. Också den europeiska budgetstramheten inför EMU har verkat depressivt på den europeiska konjunkturen: inför 1997 verkar dock ett uppsving äntligen att vara på väg i Europa (i England är det redan i full gång).
Bryta gamla mönster i Finland
Allt detta lovar gott för Finland, som fortfarande håller på att återhämta sig från krisen i början av 90-talet. 1997 kan bli
FORUM NR 1/97
KONJUNKTURLÄGET SER GOTT UT. NU MÅSTE FINLAND BRYTA GAMLA MÖNSTER FÖR ATT FÅ EN
EKONOMI SOM KONTINUERLIGT STÄRKS.
Janne Salone ett år då både exporten och hemmamarknaden drar, och projektionerna om en 4 procents tillväxt, som möttes med skepticism då de byggdes in i budgeten, kan visa sig vara hållbara - och rentav kanske överträffas. Med tur kan detta uppsving hålla i sig ännu 1998. EMU:s inledningsskede kan karakteriseras av en stark europeisk tillväxt, och EMU kan därmed födas under gynnsamma stjärnor, vilket är nästan ett villkor för att det skall kunna accepteras av de europeiska väljarkårerna.
De närmaste åren blir en kritisk tid för Finland: traditionellt har svåra misstag begåtts under högkonjunkturer som lett till de påföljande kriserna, Nu gäller det att bryta mönstret och hålla huvudet kallt även under goda tider. Då tillväxten är stark och statens inkomster växer kraftigt, ir frestelsen stor - vanligen övermäktig - för politiker att sätta sprätt på pengama och därtill inteckna en oavbruten framtida tillväxt.
Nu måste mönstret brytas. I detta uppsving måste statsmakten i finanspolitiken följa en stramhet som är strängare ju kraftigare uppsvinget är. Saneringen av den offentliga sektorn bör ges förnyat momentum. Det är oroande att det finns växande tecken på arbetskraftsbrist i många branscher, samtidigt som 15 procent av arbetskraften går arbetslös och lever på samhället. Detta visar bortom varje tvivel att bidragsstrukturerna är snedvridna, och delvis överdimensionerade. En stramhet i konjunkturuppsvinget och en fortsatt sanering av bidragssystemen är villkor för att Finland skall klara sig bra i EMU. Ett annat villkor är en stor återhållsamhet i löne- och kostnadsbildningen, med nominella löneförhöjningar som högst håller sig kring 1-2 procent per år. Kombinerat med stegvisa skattesänkningar, som en skickligt genomförd statshushållnin bör kunna medge, bör detta kunna medföra en stadig, moderat realinkomstutveckling och förbättring av sysselsättningen. En sådan utveckling ligger i nästan allas intresse, och så länge man har tålamod att inte avvika från den har Finland ingenting att oroa sig för inom EMU. Då har vi en ekonomi som kontinuerligt förstärks, varmed vi kan avvärja risken att Finland faller in i en utarmingscirkel, en reell risk för ett randområde inom EMU.
Ny tillväxtgenerator
Finland står också inför en oundviklig industriell strukturomvandling, och nu är detta inte bara en floskel. Någon professor föreslog nyligen att skogsindustrin skulle investera i flera nya cellutosafabriker och pappersmaskiner, som sysselsättningsförbättrande åtgärd. Men på självständighetsdagen sade vår största skogsindustris, UPM-Kymmenes, styrelseordförande Yrjö Niskanen i ett tal att skogsindustrin inte längre nämnvärt kommer att kunna investera i nya produktionsanläggningar i Finland, eftersom det börjar vara svårt att trygga virkestillförseln för nya enheter. Därmed bryts ett över 100-årigt mönster i Finlands ekonomi, där skogsindustrins investeringar har varit en central komponent i ekonomiska uppsving. Redan det uppsving som nu har kommit igång kommer att sakna denna komponent. Skogsindustrins investeringar kulminerade faktiskt redan 1996.
Skogsindustrins investeringar kommer härefter att huvudsakligen rikta sig till utlandet, vilket med tiden minskar dess beroende av produktionen i hemlandet, och är en central bakgrundsfaktor till att skogsindustrin har ställt sig starkt positiv till EMU. Framdeles kommer skogsindustrin under kristider att vid behov kunna stanna av produktionen i hemlandet, utan att därmed riskera sin överlevnad.
Den intressanta frågan är vad som skall ta skogsindustrins plats som tillväxtgenerator. För tillfället innehas denna roll i stor utsträckning av Nokia, vars tillväxt lyckligtvis verkar kunna förbli stark ännu åtminstone i ett par års tid. Men för Finand är det en stor risk att under de närmaste Åren vara starkt beroende av ett enda företags framgång på världsmarknaden.
Finland har satsat på utbildningen, och vackert så: den fortsatta satsningen på utbildning och på FoU är kanske den viktigaste enskilda åtgärden som på sikt avgör hur bra vi klarar oss inom EMU. Detta stärker Nokias verksamhetsförutsättningar, och möjliggör uppkomsten av nya “Nokior’ (vilka också kan vara betydligt mindre till storleken), de enda möjliga framtida tillväxtgeneratorerna. &