Har du råd att skilja dig?
av Mia-Maja Wägar Forum 2020-02, sida 22, 05.03.2020
Vi skriker åt varandra. Jag som sällan höjer rösten, kan inte längre hålla mig från att gapa. Glåporden och förolämpningarna följer varandra och vårt gräl har omöjligen kunnat gå obemärkt förbi grannarna. Men jag har slutat bry mig, ilskan har tagit över. Stämningen som råder i vardagsrummet har en nyans som jag aldrig tidigare upplevt under vårt förhållande. Jag känner hur läpparna formar orden ”jag vill skilja mig”, men hinner inte uppfatta min mans reaktion innan jag rycker till. Jag öppnar ögonen och ser honom sova lugnt bredvid mig. Allt det obehagliga jag just varit med om hade lyckligtvis varit en dröm. Fastän jag landar fort i vakentillståndet och inser att grälet och känslorna inte varit kopplade till verkligheten, kan jag i nattens dunkel inte skaka av mig den olustiga känslan. Tänk om det här hade hänt på riktigt?
[caption id=“attachment_59484” align=“alignright” width=“200”]
Mia-Maja Wägar är ekonomirådgivare på Marthaförbundet.[/caption]
Har du någonsin övervägt tanken att skilja dig från din partner? Med tanke på att uppskattningsvis hälften av äktenskapen upphör på grund av skilsmässa, gissar jag att åtminstone någon som läser den här kolumnen snuddat vid tanken, att vardagen vore bättre utan personen man delar säng och bostadslån med. Men ifall separationen förblev på tankenivå, uppstår följdfrågan: Vad fick dig att stanna kvar i förhållandet?
Skilsmässa ger sänkt levnadsstandard? Under min tid som ekonomirådgivare har jag fått ta ställning till flera olika typer av dilemman som berör pengar och konsumtion. Ett med jämna mellanrum återkommande tema är missnöje med parförhållandet. I dessa fall har situationen ofta gått så långt att personen som kontaktar ekonomirådgivningen upplever skilsmässan som enda utvägen, men har en oro för de ekonomiska påföljderna. ”Hur ska jag klara mig?” lyder frågan. Orsaker till oro kan vara höga boendekostnader, låga inkomster eller långa föräldraledigheter som påverkat arbetserfarenheten. Men något som är gemensamt för största delen, är nog rädslan för hur separationen kommer att påverka levnadsstandarden.
Helsingin Sanomat (16.1.2020) lyfte i sin artikel Rahan takia fram en undersökning från 2019, där det framgick att 14 procent av finländarna stannar kvar i sitt förhållande på grund av pengar. Procenten är lägre än i många andra europeiska länder, men undersökningen får mig ändå att höja på ögonbrynen. Äktenskapet borde väl i grunden vara frivilligt att både ingå och stanna i? Livet förändras, och därmed också känslorna och dynamiken i förhållandet. Allt går inte som vi planerat fastän man svurit att stå bredvid varandra i nöd och lust. Ska man då känna att man måste stanna kvar i förhållandet på grund av pengar och egendom?
Pippi-pengar som buffert. För största delen skulle en skilsmässa påverka levnadsstandarden. Och det är klart, det krävs inte invecklade beräkningar för att förstå att man får mindre för en månadslön än för två. I Sverige pratas det mycket om ”fuck off-kapital”, en summa på 100 000 svenska kronor, som ska fungera som en buffert vid situationer där man vill lämna sitt förhållande eller säga tack och adjö till en arbetsplats man inte trivs på. På mina föreläsningar, som i första hand riktar sig till kvinnor och unga vuxna, vill jag alltid föra fram vikten av att spara. Man får kalla det fuck off-kapital, Pippi-pengar eller säkerhetsbuffert, men huvudsaken är att man har sparandet som en vana så att man bättre kan stå emot livets motgångar. Men jag vill också poängtera att det är viktigt att vara realist. Sparade pengar kommer med stor sannolikhet att göra det lättare för dig att lämna en relation och skapa en ny tillvaro, men det garanterar inte att du kommer att kunna fortsätta bo och leva på samma sätt som förr. Du måste vara mentalt förberedd på att downshifta.
För tillfället lever jag i en lycklig relation. Vi har byggt upp en familj och tillvaro där jag tror och hoppas att vi båda trivs. Men jag tar det inte för givet. Jag går inte runt och är rädd för att det vi har plötsligt ska ta slut, men jag inser att det statistisk är fullt möjligt att vi inte kommer att stå sida vid sida tills döden skiljer oss åt. När man köper försäkringar, gör man det alltid innan en olycka sker. Man förbereder och garderar sig för att något oväntat ska hända. På samma sätt borde vi göra med vårt förhållande. Visserligen kan man inte köpa försäkringar mot en skilsmässa, men man kan spara och se till att man har en plan för en eventuell separation. Hur skulle din ekonomi se ut ifall ni gick skilda vägar? Var skulle du bo? Vilka utgifter skulle du lämna bort, för att få ekonomin att gå runt? Det kan kännas obehagligt att leka med skräckscenarier, men åtminstone behöver du inte ligga vaken om nätterna och grubbla över hur du skulle klara dig. Du är förberedd, och det är din plan och dina sparade pengar som gör dig stark nog att välja vad du gör i livet.