Har nordiska investeringsbanken in­friat förväntningarna

av Håkan Nylund Forum 1983-03, sida 20-21, 16.02.1983

Taggar: Teman: ekonomi

Av Håkan Nylund

HFinlands ande! av Nordiska investeringsbankens ursprungliga grundkapital är 373 Mmk, och enligt förslaget skulle Finland nu ytterligare teckna innemot 400 Mmk av bankens grundkapital, 68 miljoner SDR. Fördelningen sker enligt den fastställda fördelningsnyckeln för nordisk finansiering, där Finlands andel är 17 procent, Danmarks 21,3, Islands 1,1, Norges 19,2 och Sveriges 41,4 procent.

Rent penningmässigt är förhöjningen däremot inte så stor, dvs medlemsstaterna betalar inte in hela den grundkapitalinsats de tecknar sig för. Då banken grundades inbetalades 25 procent av grundkapitalet för att ge NIB ett tillräckligt stort rörelsekapital under uppbyggnadsskedet. Nu anses bankens utveckling ha varit så gynnsam, att andelen kan sänkas till 10 procent, 40 miljoner SDR. Inbetalningen lättas också upp genom att 10 miljoner SDR överförs från bankens reservfond till grundkapitalet i samband med förhöjningen, varför medlemsstaterna direkt måste tillskjuta endast 30 miljoner SDR i reda pengar. Finlands andel av överföringen från reservfonden blir alltså 9,4 Mmk, medan inbetalningarna fördelade i tre rater under början av 1984, 1985 och 1986 totalt 30,5 Mmk.

20

NIB får ökat grundkapital har banken uppfyllt förväntningarna?

Okritiskt ministerrådsförslag

I ministerrådets förslag till Nordiska rådet ingår också en värdering av investeringsbankens hittillsvarande verksamhet. Ministerrådet har inte sett sig ha anledning att göra kritiska kommentarer om hur bankens verksamhet har utvecklats under de sju första åren. Verksaraheten har motsvarat de principer som uttalades vid upprättandet år 1975. Som stöd för konstaterandet redogör förslaget för beviljade lån och deras fördelning mellån de nordiska länderna, upplåningen och bankens höga kreditvärdighet samt konstaterar att nettoöverskottet på inbetalt kapital varit drygt 9 procent och att kreditförluster inte förekommit. Verksamheten har alltså skett under bankmässiga principer som avsikten var.

En mer kritisk granskning av Nordiska investeringsbankens verksamhet kom ut på senhösten 1982 i form av Nordiska rådets färske presidiesekreterare Ikka-Christian Björklunds licentiatavhandling i allmän statslära. Björklund framför i avhandlingen mindre okritiska konklusioner angående bankens insatser än ministerrådets promemoria. Trots att Björklunds avhandling väckte en viss uppmärksamhet då de utkom har den inte haft någon nämnvärd inverkan på ministerrådsförslaget - säkert delvis pga att den är skriven på finska. Om den kommer att ha någon inverkan på behandlingen i Nordiska rådet återstår att se, Björklunds utnämning till presidiesekreterare förefaller att ha bidragit till att avhandlingen glömts bort.

NIB grundades år 1975 i skuggan av den första energikrisen. Ministerrådet motiverade upprättandet bla med att de nordiska länderna ansågs stå inför stora investeringar och att länderna därför var beroende av en snar kapitalimport. Banken gavs efter modell av Europeiska investeringsbanken och liknande institutioner en stark kapitalstruktur för att bankens upplåning på den internationella kapitalmarknaden skulle kunna ske i planerad omfattning och till ett pris som är fördelaktigt både för de nordiska ekonomierna och för företagen. Banken skulle öka resurserna i Norden.

Marginell kapitalimport

I sin avhandling ställer sig Björklund dock kritisk till bankens betydelse för kapitalförsörjningen. Bankens utlåning till Finland under perioden 1976-81 uppgick till ca 500 Mnak, vilket är i samma stor leksordning som Ålandsbankens och skulle ge NIB 23 plats i de finländska bankernas utlåningsstatistik. Sett ur finländsk synvinkel är bankens roll som kapitalimportör, enligt Björklund, närmast att betrakta som marginell.

NIB:s totala lånebeviljning uppgick vid slutet av augusti 1982 till 749 miljoner SDR, dvs omkring 4,4 miljarder mark. Summan är betydande, men som jämförelse kan nämnas att Föreningsbanken i Finland noterade en tillväxt på 4,5 miljarder mark i sin inhemska utlåning under 1982.

Björklund konstaterar dock att resurstillskottsfrågan inte kan avfärdas med en så enkel analys, och anser att bankens roll som kapitalimportör bör granskas i termer av upplåningens fördelaktighet.

Tack vare sin starka kapitalstruktur har Nordiska investeringsbanken en sk “triple A-status” på den amerikanska obligationsmarknaden. Men har denna höga kreditvärdighet lett till att bankens upplåning på den internationella kapitalmarknaden = varit så mycket fördelaktigare än tex de enskilda nordiska ländernas upplåning? Sett ur både nationellt och nordiskt perspektiv är denna fråga av grundläggande natur.

I Björklunds avhandling citeras det finländska finansminis 7 Nor

NE ministerrådet har antagit ett förslag att ök diska investeringsbankens grundkapital frå nuvarande 400 miljonet SDR (Special Drawing

SRights), dvs ca 1,2 miljarder mark till det dubbla, 800 miljoner SDR. Motivet är att öka bankens låne » ram, som nu närmar sig taket, 2,5 gånger grundkapi talet. Förhöjningen skall behandlas vid Nordis ka rådets session i Oslo den 21-24 februari.

teriet som i ett meddelande till Nordiska ministerrådet konstaterar att man inte anser det vara ändamålsenligt att inleda diskussionen om frågan om NIB åtnjuter bättre upplåningsvillkor än enskilda nordiska länder!

Kreditvärdighete i pra! ktiken a

Björklund gör en ansats att analysera skillnaderna i lånevillkor mellan banken och medlemsländerna. Konklusionen är att den skillnad i pris de nordiska länderna — exklusive Island - betalar för sin internationella upplåning är negligerbar i nationalekonomiskt hänseende. Med tanke på att den stora upplåning utomlands som framförallt Danmark och Sverige bedrivit så småningom börjat nagga på dessas kreditvärdighet är det dock möjligt att förhållandet i framtiden förändras. Än så länge kan man dock fråga om inte ett väsentligt element i idén bakom bankens upprättande förfelats.

Man kan givetvis invända att jämförelsen med de nordiska staterna är orättvis och att hänförelsen borde ske med övriga banker. En sådan järnförelse har Björklund inte gjort, men en sådan är svår att göra eftersom affärsbankerna egentligen inte upptar utlandslån a samma karaktär. Inom finländska bankkretsar anser man dock att man kan ordna utländska lån för sina kunder på lika fördelaktiga villkor som NIB.

Vad gäller det pris företagen betalar för det av NIB förmedlade lånekapitalet i jämförelse med priset på inhemskt kapital konstaterar Björklund att det i Finland och Norge varit fördelaktigare att utnyttja inhemskt lånekapital. På grund av olika räntepolitik i de nordiska länderna har det utländska kapital som banken förmedlat varit fördelaktigast för Island, Danmark och Sverige.

Ministerrådet har dock int . funnit någon anledning att när mare studera fördelaktigheten av investeringsbankens upplåning och inte heller utlåningens fördelaktighet i relation till inhemska kapitalkällor.

Vad är nordiskt samarbete?

I samband med upprättandet av investeringsbanken konstaterades att banken skall tjäna som ett viktigt instrument för utvecklandet av det nordiska samarbetet på det praktiska planet och bidra till de nordiska ländernas ekonomiska framgång. Enligt stadgarna skall utlåningen baseras på ett nordiskt intresse i de belånade projekten. Björklund konstate rar att begreppet inte getts någon närmare definition vid etablerandet av banken och att den själv utformat praxis för vad som är nordiskt intresse och vad som inte är det. Begreppet har därför fått en relativt vid tolkning, och de flesta projekten har byggt på ett bilateralt samarbete mellan företag från två nordiska länder.

Tlkka-Christian Björklund kritiserar den neutralism som hittills varit kännetecknande för bankens verksamhet: utlåningens fördelning mellan länderna motsvarar i stort ländernas kapitalinsats i banken och utlåningen har varit ägnad att förstärka den ekonomiska stormaktsställning som Sverige sedan gammalt haft i Norden. Den neutrala linjen har brutits enbart i de fall man önskat påverka de politiska beslutsfattarna i något av länderna. Björklund konstaterar att — grundkapitalförhöjningen inte hade varit möjlig att marknadsföra i Danmark utan ett betydande lån till det statliga danska olje och gasföretaget DONG.

Billigare inhemskt kapital

Banken skall även i sin kreditgivning vara ett supplement till nationella kreditinstitutioner, dvs inte konkurrera med dem, men samtidigt framhåller man att banken skall utgöra ett incitament för de nordiska företagen att tänka och handla nordiskt.

Då det relativa priset på det lånekapital NIB förmedlat i jämförelse med priset på inhemskt lånekapital varierat mellan de olika nordiska länderna innebär detta att bankens roll som supplement till nationella finansieringsinstitut och dess betydelse som incitament för att verka nordiskt varierat i de olika länderna.

Björklund konstaterar att man i bankens verksamhetsprinciper har inbyggda konflikter och motstridiga målsättningar. För att banken skall ha möjligheter att genomföra en resursutjämnande politik anser han att man bör genomdriva både strukturella och funktio nella förändringar. Den strukturella ändringen skulle innebära att man överger principen om återbäring på insatt kapital. Den funktionella förändringen skulle innebära att man övergav den neutralistiska linjen och istället valde en aktiv verksamhetslinje som mer skulle se till den nordiska helhetens intresse. Här pekar Björklund specielt på önskvärdheten att stöda samarbete mellan den nordiska periferin, dvs samarbete mellan exempelvis norska och finländska eller isländska och danska företag.

Nordiska projektinvesteringslån

Ett nytt element i NIB:s verksamhet som inte behandlats i Björklunds avhandling är de nordiska projektinvesteringslånen. Det första på ca 53 Mmk, beviljades nyligen för ett kraftverksbygge i Botswana. Det nordiska intresset är här projektexportleveranser från den nordiska industrin. På sina håll räknar man med att finansieringen av nordisk projektexport skall ge banken nya möjligheter att främja det ekonomiska samarbetet i Norden.

Hur bankens verksamhet ställer sig i relation till den form av industri- och energisamarbete som ministerrådet driver har inte analyserats i Björklunds arbete, men inte heller i ministerrådsförslaget om ökningen av bankens grundkapital. Detta förvånar eftersom ministerrådet för något år sedan uppgjorde särskilda industri- och energipolitiska arbetsprogram.

Förhöjningen av Nordiska investeringsbanken grundkapital är stor på pappret, men tack vare arrangemangen kring förhöjningen är den budgetmässiga belastningen för de enskilda nordiska länderna relativt liten. Förhöjningen ger dock ett lämpligt tillfälle till grundligare debatt om bankens verksamhet och mål - om en sådan önskas. Ytterst kommer man nämligen i en sådan debatt in på den känsliga frågan om en friare kapitalmarknad i Norden.

21