”Helsingfors borde bli kvitt sina Cassius Clay-ambitioner”

Taggar: Orter: Helsingfors Teman: huvudstadsregionen

Från: vänste ”Helsingfors borde bli kvitt sinCassius Clay-ambitioner”

Samarbetet mellan grannarna i Helsingforsregionen är som äktenskapet. Det gnisslar ibland, men det kan inte undvaras. Så har Esbo mognat för metron, visserligen med långa tänder och med reservation för att köpingen inte vill blöda för Helsingfors eventuella misstag (trafikverket och dess miljonförluster). Bostadsproduktionen och byggnadsverksamheten är man även beredd att koordinera och koncentrera, bara man skulle få kommunalgubbarna att inte falla till föga för penninginrättningarnas och storbyggarnas påtryckningar, Att hålla dem på mattan är alltjämt svårt.

9 Konkurrensen mellan kommunerna präglar nog alltjämt umgänget i många fall, och det gör att man mera ser till den egna kommunens än hela stadsregionens bästa.

9 Regionens samarbetskommission håller nu på att bli varm i kläderna. Chefen för dess byrå, viceh. Leo Virkkunen — med titeln samarbetsledare — tog tillsammans med köpingsdirektörerna Teppo Tiihonen, Esbo och Åke Almark, Grankulla samt kommunaldirektör Lauri CLairala, Helsinge och verkchef Lars H e d m a n, Helsingfors, strupgrepp på samarbetsfrågorna i Forum-panelen, som gav en del löften för framtiden, blott Helsingfors ”blir kvitt sina Cassius Clay-ambitioner att vara störst och vackrast”.

8

FORUM: — Hurudan är samarbetsatmosfären, hur har de johansonska gränsjusteringsförslagen inverkat på den? VIRKKUNEN: — Atmosfären är betydligt bättre än i årets början. Vissa förändringar i kommunernas status har beslutats, vilka visar att inga radikala gränsförskjutningar blir aktuella, och det har lättat upp situationen. Det enda som nu verkar ogynnsamt är just de johansonska gränsjusteringsförslagen och efterdyningarna av rabaldret kring dem. Men samtidigt kan man säga, att den johansonska affären även har tvingat fram insikten om att det nu inte finns några andra möjligheter än antingen frivilligt eller lagstadgat samarbete. TIIHONEN: — Gränsregleringar eller ej, så inverkar det inte på samarbetsbehovet. Eventuellt kan man fråga sig om Helsingfors är samarbetsvilligt, när man ser på dess inkorporeringskrav. Men oberoende härav, så får man lov att acceptera Helsingfors dominerande ställning, inom samarbetskommissionen såväl som inom den tänkta regionkommunen. Helsingfors bär ju även de största ekonomiska bördorna.

— Vilka möjligheter den ekonomiska samarbetskommissionen har att påverka utvecklingen inom kommunen beror på de enskilda kommunernas samarbetsvilja. Vi för vår del kommer att visa den största respekt för kommissionens förslag, även om kommissionen inte har någon verkställande makt annan än den som kommunerna ger den.

ALMARK: — Gränsjusteringsfrågorna borde fås bort från dagordningen så fort som möjligt. Det skulle reda upp situationen, och man skulle veta var man har varann. Det är riktigt och viktigt att Helsingfors centrala ställning betonas, men Helsingfors borde även frigöra sig från sina Cassius Clayambitioner att vara störst och vackrast.

HEDMAN: — Gränsregleringarna är en sak, samarbetet en annan, De rör sig på skilda plan. Även om Helsingfors anser gränsjusteringarna viktiga, så bör det inte verka hindrande på samarbetet, som är en mycket större fråga. Tanken på gränsjusteringar härledde sig av att gränserna nu splittrar funktionella helheter. Det är inte fråga om några ambitioner. LATRALA: — Inte behöver administrativa gränser vara något hinder för utvecklingen av ett område. Det är en föråldrad inställning. Vi har tex i samarbete just med Helsingfors ut Forum 14/7 vecklat endel gränsområden (Västerkulla). Visserligen ledde detta till att Johanson ville justera gränsen, men man kunde göra gränsområdena till experimentfält, där samarbetet kunde köras in. Kommungränsen behöver inte vara något hinder för detta.

ALMARK: — Det stämmer att vi har en föråldrad uppfattning om gränsernas betydelse. Kommunalgubbarna tänker i det hänseendet ännu som på den tiden, då städerna grundades och var slutna enheter. Men framförallt trafiken har öppnat dem och gjort att samhällena inte som förr skiljs åt av kommungränserna. Det slutna stadssamhället har ersatts av regionsamhället.

HEDMAN: — Jag är delvis av samma mening. Men det är en fråga om olika nivåer, även när det gäller gränsregleringarna. När vi kommer ned till de små funktionella enheterna, kan vi knappast förneka, att deras utveckling bromsas om gränsen går rakt igenom dem.

TIIHONEN: — Ett faktum är väl att Helsingfors inkorporeringskrav mera bygger på ekonomiska beräkningar än på funktionella synpunkter.

HEDMAN: — På bådadera.

TIIHONEN: — Helsingfors försök att bromsa utbyggnaden av Alberga för att i stället kunna reservera aktivitet i Böle eller centrum är nog inget särskilt gott bevis på ömmande för de funktionella enheterna.

FORUM: — Det förekommer alltså slitningar. Helsingfors bromsar Alberga, Esbo bromsar metron.

TIHONEN: — När det gäller metron är det mest fråga om tidtabellen. Vi har ett fullt positivt beslut, vi är redo att medge, att Esbo måste betala sin del av grundplaneringen. Frågan är bara när. Vi har ju redan spårtrafik i mellersta Esbo (kustbanan) varför då ha så bråttom med spårtrafik till södra Esbo, som dessutom inte är utbyggt för metro. Utbyggnaden kring kustbanan har också vissa svårigheter att komma i gång på allvar. Det är därför som sagt en fråga om, när vi är mogna för metron. I princip är vi alltså för den.

LAIRALA: — Helsinge är också berett att satsa på metron. Det är bara en fråga om när. Änsålänge rör sig metroplaneringen och -bygget endast i stadens centrum och tjänar inte oss. Vi har redan en spårtrafikled, stambanan, och en annan

Forum 14/7 på kommande, Mårtensdalsbanan. Vi väntar för övrigt på vad den gemensamma kommittén för stadsregionens kollektivtrafik har att komma med. Den torde leverera sitt betänkande denna höst. :

FORUM: — Är inte just trafiken någonting som borde falla under samarbetskommissionen?

VIRKKUNEN: — Det är så, att samarbetet besväras av endel ganska stora svårigheter. En är att alla alltjämt talar om de enskilda kommunernas och deras invånares intressen, medan man borde tala om regionkommunens och dess invånares intressen. I kommunerna tar avgörandena alltjämt sikte på vad som tjänar den egna kommunens intresse.

— Trafiken är en allmän samarbetsfråga, men planeringen är mycket splittrad. Den koordineras av Helko, den av Lairala nämnda kommissionen grubblar på sitt håll över hur den regionala kollektivtrafiken bäst kunde ordnas, kommunerna har sina egna organ och allt detta borde ympas in i den fysiska och ekonomiska kommunplaneringen. Och det är mycket mycket svårt.

— Här kommer vi till en annan stötesten. Kommunernas egna planeringsorgan har blivit mycket självständiga. Samarbetet kan gå ganska gnisselfritt på kommunalgubbs- och kommunaldirektörsnivå, men på tjänstemannanivån har man stora svårigheter, i synnerhet om tjänstemännen känner sig trampade på tårna eller måste avstå makt eller ge efter för någon annan.

— Esbo talar här vackert om metron. Men faktum är att samarbetet, när det gäller metron och planeringen av kollektivtrafiken i regionen är ganska svagt. Det är nästan som om man inte alltid ens ville säga goddag till varandra.

FORUM: — Vad är aktuellt just nu i samarbetskommissionen?

VIRKKUNEN: — En tidfäst verksamhetsplan uppgörs som bäst och dessutom görs en utredning av vad som hör kommunen till och vad kommissionen. Vad som behövs är någonting som kunde kallas en regionplan för metropolområdet, en plan för koordineringen av stadsregionens utveckling. Ett slags: Var, när, hur och hur skall kakan delas. Att nå fram til detta kan vara besvärligt, men man får lov att göra det. i Vänd 9