Het strid om danska oljan
av Sigyn Alenius Forum 1981-06, sida 19, 01.04.1981
Det luktar politik och pengar: Het strid om danska oljan
Politik och pengar har varit ingredienserna i det danska oljegrälet, som i me än ett års tid piskat upp Nordsjön till ilskna skumkaskader. Nu har lugnet lagt sig — men ack huru länge, är det många som undrar. Både politiken och pengarna har beaktats i den kompromiss som omsider ha nåtts — men helt nöjda är ingendera av parterna.
e Striden om den danska oljan har stått mellan staten som har haft lust att lägga vantarna på oljan, och A.P. Möller som haft rättigheterna.
Nuvarande chefen för rederiet A.P. Möller ärvde koncessionen av sin far, den legendariska A P Möller som år 1962 fick rättigheterna på femtio år av danska statsministern J O Krag, socialdemokrat liksom nuvarande kollegan Anker Jörgensen.
Gamla Möller var stenrik — inte tack vare oljan, ty han dog redan 1965, långt innan den danska oljan började flyta. Men rik var han och därför en nagel i ögat på många. Opinionen retade han ytterligare upp genom att leva spartanskt trots sina rikedomar och veterligen varje dag äta havregrynsgröt till frukost. Det var mer än bla yttersta vänsterns partier kunde tåla.
Oljan är statens!
Kravet på oljerättigheterna har framförts kraftigast från yttervänsterhåll, men också borgerliga röster har ropat med i kören som krävt Möller ut och staten in; oljan är nationens! Att en enda man skall sitta med rättigheterna är, för att citera framlidne kommunistledaren Knud Jespersen, ”oanständigt”.
Mindre kontroversiella blev äganderättsförhållanena inte av att gamla Möller, strax när han fick rättigheterna, drog in tre multinationella företag — Texaco, Standard Oil of California och Royal Dutch-Shell Group — för att bistå i finansieringen, De tre äger alltjämt idag 70 procent av kapitalet i det bolag som Möller stiftade för oljejakten, Dansk Undergrund Consortium, DUC, vars ledare idag är Möller junior.
Åtminstone tillsvidare har planerna på att nationalisera det danska oljefältet
FORUM 5/8 got norskt äventyr tror ingen på I Danmark. Men den danska oljan är ialtafall tillräckli för att täcka danskarnas energibehov med egna krafter till ca 25 procent under 25—30 år säger sakkunskapen.
uppskjutits. Statsminister Anker Jörgensen har slutit ett avtal med DUC som stipulerar att Möller år 1986 kommer att överlåta 99 procent av bolagets aktier till den danska staten.
Regeringen har också bestämt att Danmarks nationella oljebolag skall ha rätt till 44 procent av den olja som rinner genom = oljeledningarna från DUC:s borrområden till det danska fastlandet — en ledning som staten skall bygga inom den närmaste framtiden.
Möllers koncession var från början världens bästa. Summa 35 procent har danska staten hittills fått av bruttovärdet för varje oljeliter som har tagits upp ur den danska underjorden. Ingen extra oljeskatt ingick i avtalet, royalty är 8,5 procent för fyndigheter på land och 12,5 procent för off-shore fyndigheter. som är mer besvärliga. I Norge och Storbritanmen får staten mer än dubbelt så mycket. drygt 70 procent.
Att villkoren blev så billiga berodde helt enkelt på att ingen människa anade att det fanns olja i den danska underjorden, Nästan alla multinationella oljebolag hade provborrat i många år och kammat noll — en enda gång spred si den välsignade oljelukten. Men det visade sig vara en gammal petroleumdunk som hade förirrat sig ner i sandtaget där borraggregatet stod. Sen dess noll — tills Möller junior plötsligt fick positivt svar i ett borrhål i Nordsjön.
Inget norskt äventyr
Något norskt äventyr tror ingen på i Danmark. Men det finns tillräckligt för att täcka danskarnas energibehov med egna krafter till 25—30 procent under 25—30 år lovar sakkunskapen, som f ö är amerikansk och ojävig. Med ett årligt valutaunderskott som nu ligger mellan 10 och 15 miljarder mark och en ackumulerad utländsk valutaskuld på 70 miljarder mark har danska staten klart intresse också av mindre fynd än Ekofisk.
— Hit med oljan, och det ska vara här och nu, har kort sagt varit kravet. Möller sitter på oljehålen i väntan på att priserna ska stiga ännu mera har regeringen Jörgensen insinuerat — kanske inte helt med orätt!
Juridiken har emellertid varit på Möllers sida. Ett avtal på femtio år är också ett avtal och kanske särskilt, om det ä (Forls på sid 21 19