Hfrs närsingspolitik - finns den?

Taggar: Orter: Helsingfors Teman: näringspolitik

FORUM 10 e 76

Hfrs näringspolitik Tillväxten störst — finns den?

Det finns ett fel i Helsingfors stads närings politik. Den existerar inte.

Staden har långtidsplanering, budgeter delgeneralplaner.

Men den gemensamma, samordnande näringspolitiska -målsättningen saknas.

Vad hjälper det näringslivet om stadsplanebyrån gör upp planer som siktar på att gynna — om ock decentralisera — näringslivets etableringsmöjligheter i Helsingfors, om staden samtidigt har en skattepolitik, trafikpolitik eller socialpolitik som går stick i stä mot dessa strävanden “a Den här bristen känner inte bara näringslivet av. Också stadens ämbetsverk saknar den felande länken. De praktiska kontakterna med näringslivet är nödvändiga: kommunen har ju planeringsmonopol på marken. Nyligen föreslogs att en förhandlingsdelegation skulle tillsättas, där både staden och näringslivet vore representerade. Frågan är vem som representerar näringslivet: industrin och handeln företräder ofta motstridiga och sinsemellan konkurrerande intressen.

Problemet blir inte lättare av att man drar in ytterligare frågor:

Hur mycket skall kommunen gå aktivt in i näringslivsplaneringen? Skall näringslivets lokaliseringsfrågor — överhuvudtaget lösas på ett lokalt plan av kommunalpolitikerna? Eller avgöras på ett rikspolitiskt plan?

De här frågorna debatteras för närvarande livligt i hela Norden. 2 “Tendensen tycks vara denna: Man anser att huvudstaden mer och mer bör gå in näringslivsplaneringen. — Näringslivets investeringar medför ofta offentliga utgifter som är många gånger större. Kommunen måste engagera sig i transporter och teknisk försörjning, planera service, skolor och yrkesutbildningsanstalter, barntillsyn och annat. Som det hette vid konferensen: ”Näringslivet angår oss alla. Om det utvecklas fel får samhället oftast ingripa och ta stötarna. För att undvika sådana situationer behövs insyn på ett tidigt stadium”. Kommunerna har en aktiv politik när det gäller dåliga bostäder. Den kan anses ha samma skyldighet att motverka dåliga arbetsmiljöer. Men fortfarande måste hela programmet bli — och blir också — påverkat av politiken på nationell nivå.

I det långa loppet skulle näringslivet antagligen vinna på en enhetligare och klarare politik. Nu är det allas krig mot alla, och misstankar om att det behövs förbindelser eller pengar för att få det man vill ha. Godtycket blir större då helhetssynen saknas. i förorterna

Enligt generalplanen 1980 växer arbetsplatsernas antal i Helsingfors under åren 1976—80 med 22 000 arbetsplatser eller med i genomsnitt 4 400 om året. Den största . tillväxten sker i förstäderna där tillväxten är 19 000 eller 20 procent. Men ännu år 1980 är skillnaden mellan antalet arbetsplatse i stadskärnan och i förstäderna betydande i stadskärnan finns då fortfarande dubbel så många arbetsplatser.

Under de kommande fer åren växer enligt prognosen arbetsplatsarealen med cirka 1.4 miljoner våningskvadratmeter. Det betyder en ökning på 11 procent jämförd med nuvarande areal. Det finns något som kallas självförsörjningsprocent: — förhållandet fast bosatta till antalet arbetsplatser. Om vi jämför år 1976 med 1981, så blir förändringarna i självförsörjningsgraden följande sättningen, och därför sker det ingen påtaglig förbättring i — självförsörjningsprocenten för förstädernas del.

Denhär utvecklingen strider klart mot det mål som Helsingfors stadsfullmäktige principiellt slog fast redan år 1973: att kraftigt bromsa utflyttningen och arbetsplatsökningen i Helsingfors absoluta centrum. Tyvärr finns det inte så mycket man mera kan göra åt de närmaste fem

Självförsörjningsprocent av arbetsplatser 1.1. 1976 1.1. 1981 stadskärnan 240 257 förstäderna 56 62 hela staden 130 “180 Vad beror det på att själv- årens utveckling «Störst försörjningsprocenten för stadskärnans del hela tiden stiger, trots decentraliseringssträvanden? Varför ökar antalet arbetsplatser i förhållande till antalet bosatta?

Man väntar trots allt en fortsatt utflyttning av dem som bor i centrum och en ytterligare ökning av arbetsplatserna där.

Arbetplatserna ökar mycke delen av det industriella byggandet och kontorsbyggandet är redan planerat och tillstånd har erhållits. Det är bara när det gäller servicearbetsplatser som situationen mera kan påverkas. Vi ska se på hur våningsytan för administration (dvs kontor och liknande) samt industri ökat resp. minskar 1976 —1981. Siffran bredvid vå kraftigt också i förorterna = ningskvadratmeterna = anger men ännu kraftigare ökar bo- = antalet arbetsplatser: Administration — Industri Totalt etc Stadskärnan 335 3060 4700 —135 700 —5 600 = 199600 — 900 Förstäderna 498500 13000 179500 2000 678000 15000 Hela staden 833 800 — 17 700 43 800 —3 600 — 877 600 14100