Hi-tech, högteknologi - vad är det?
av Ragnhild Artimo Forum 1994-15, sida 17, 24.11.1994
Högteknologiprodukterna i Finlands utrikeshandel 199 enligt produktgrupper
Rymd och aviation
ADB-utrustning
Tryckta kretsar och komponenter Telekommunikationsutrustning Läkemedel
Instrument
Elmaskiner
Kraftmaskiner och -anläggningar Automatiska bearbetningsmaskiner
Kemikalier
Eälmport Exp 3 4 5 6 7 mrd m i några OECD-länder år 1992
Högteknologiprodukternas andel av utrikeshandeln
USA Japan Storbritannien Schweiz Frankrike Tyskland Sverige Finland Österrike Danmark
Norg port] HE lmport 35
Källa: Statistikcentralen
Hi-tech, högteknologi —
VAD AR DET?
Ragnhild Artimo
Högteknologiexporten växer och är redan större än importen. Men definitionen är jobbig: vad är högteknologi, hi-tech? OECD har en tolkning, Eurostat en annan.
ögteknologiexporten har öka med i snitt hela 27 procent d senaste fem åren och översteg 1993 för första gången importen. Under samma period har importen av högteknologiprodukter ökat med i snitt bara 8 procent. Att denna utveckling är glädjande verkar odiskutabelt. Men definitionen på vad som klassar som en högteknologiprodukt kan var knepigare, Det finns åtminstone två “klassificeringssällskap”, OECD och Eurostat.
Finland följer i högteknologistatistiken en tillämpning som Statistikcentralen har utformat på basen av OECD:s FoU-insatsbaserade definition av högteknologiprodukt. Utgångspunkten är de största OECD-ländernas forskningsintensivaste branscher på basen av vilka man valt ut högteknologiproduktgrupperna.
Enligt denna definition representerar de produkter vilkas utveckling krävt de största FoU-insaterna högteknologi. FoOU-kostnadernas relation till produktionens bruttovärde eller produktionens förädlingsvärde uttrycker FoU-intensiteten, och de produkter som här överskrider ett givet gränsvärde klassas som högteknologi.
Expertutvärdering
Den andra hi-tech-definitionen utgår från en produktvis expertbedömning. Enligt EU:s statistikbyrå Eurostat baserar sig högteknologidefinitionen på produktvis expertutvärdering, som fokuseras på hur komplicerad produktionsprocessen är, hur “ny” produkten kan anses, relationen pris/vikt, produktens specialanvändning, produktionsprocessens automatiseringsgrad samt produktionssiffror. Denna klassificering är arbetsintensiv och en svårighet är att få fram jämförbara parametrar.
Eurostat-klassificeringen är i praktiken “strängare” än OECD-mallen och ger betydhgt lägre hi-tech-exportprocenter än OECD:s definition. Ett exempel: Eurostat tillerkänner Finland en högteknologiexport på 4 procent av totalexporten år 1992, medan OECD är generösare och ger siffran 11 procent. Mätt med Eurostat-mått växer inte heller hi-tech-biten av exporten lika markant som med OECD-mått. Stränga Eurostat fastslår EU-ländernas genomsnittliga högteknologiexport till bara 10 procent av totalexporten, medan ÖECD mera uppmuntrande ställer diagnosen 19 procent för statistikåret 1992. Men Eurostat-betygssättningen placerar i alla fall länderna i ungefär samma duktighetsordning…
Kort marknadsliv
För högteknologiprodukter och -processer är — förutom FoU-insatsen — karakteristiskt att produkten snabbt föråldras. Då en generation snuddar vid sitt marknadstak måste följande vara marknadsklar — och nästa väl under utveckling. Typiskt är dessutom investeringens riskkänslighet, den hårda konkurrensen, och oftast också intensivt internationellt samarbete. Då dessa gemensamma nämnare främst återfinns inom datorteknik, elektronik, kärnkraftsteknologi. avancerad medicin, försvars- och rymdteknologi, är det klart att högteknologi inte kan utgöra huvudparten av något lands produktion eller export. 9
Källor: TEKES’ publikation Teknikan näköalat nr 4/94 och Statistikcentralens publikation Tietoaika nr 7/94.