Hjälpmedel erbjuds!

Vad gör vår spis när jag slår på strömmen? Vad gör vår mikrovågsugn när jag vill värma upp någonting? Och vad har min väckarklocka gjort mitt på natten när jag tryckte på knappen för att tända skärmen och få veta vad klockan är?

[caption id=“attachment_5520” align=“alignright” width=“144”] Gilbert Granholm
är chefredaktör för satirsajten Uutissirkus.com[/caption]

Jag är trött på dessa apparater.

Under mitt liv har jag många gånger förstått att jag inte utgör något undantag. Inte heller i det här avseendet, tror jag. Därför måste det finnas hundratals miljoner människor världen över med samma problem, tänker jag tidigt en morgon och börjar genast göra mig redo för nästa hösts Slush-evenemang. Javisst! Min idé är att sälja hjälpmedel till personer som äger vanliga hushållsapparater.

Med hjälpmedel menar jag hörselskydd och öronproppar.

Låt oss tänka på spisen. Den ger en ljudsignal när jag sveper med fingret på knappen. Jag är nästan säker på att det här har med det militära livet att göra. Fastän vi befinner oss hemma i stan och inte på ett garnisonsområde mitt i en mossig finsk skog, och även om jag är en kanonjär och inte undersergeant, så vill spisen berätta att den har mottagit min order. Jag ser det röda ledljuset lysa, men spisen vill svara med en ljudsignal. Förstås är det ett bra system för synskadade, men jag vore ändå tacksam om man kunde tysta ljudet.

Militant väckarklocka. Den mest militära är ändå min väckarklocka. Är det mörkt och jag trycker på ljusknappen så avger klockan en hög ljudsignal. Troligen för att jag ska veta att väckar-klockan har förstått att jag vill att den tänder lampan på klocktavlan. Det här kan inte ha något med synskada att göra.

För att inte tala om mikrovågsugnen. För att slå på ugnen ställer jag in uppvärmningstiden. Det behövs fyra knapptryckningar och det blir alltså fyra ljudsignaler. Och efter ett par minuter blir det fyra signaler till då ugnen värmts klart.

Vart är vi på väg med den senaste tekniken? Röststyrda apparater ska invadera våra kök. Så småningom försvinner alla knappar och även pekskärmar. Jag är tvungen att prata med spisen och – detta är jag mest rädd för – den kommer att prata med mig. Spisen säger att ”okej, nu är jag på och du får din gröt om en stund”. Frågar jag ”vad?” så upprepar spisen sina ord med högre volym. Samma sak med mikrovågsugnen, kaffekokaren och brödrosten. Eller dammsugaren, i värsta fall. Åt den apparaten måste man troligen ropa hela tiden.

Alltså: vi måste sätta vår tillit till öronproppar och hörselskydd.

Klockans tavla är fortfarande kvar på väggen när jag tar en titt på den utan att säga någonting. Klockan är kvart i sju och jag måste åka. Jag skulle gärna fråga vad min hustru och mina barn tycker om min idé för nästa Slush, men de sover. Även om dörrarna till deras rum är öppna och fastän vi har ett öppet kök har de inte ens vaknat medan jag har sysslat med alla dessa högljudda apparater.