Högre eller lägre räntor?

Taggar: Teman: ekonomi

laddaren

Högre eller lägre räntor ÄNDA SEDAN FENOMENET MARKNADSPENGAR för några år sedan på allvar dök upp på finansmarknaden har räntorna och räntepolitiken varit centrala frågor i den ekonomiska debatten. Då den fria penningmarknaden vuxit så att den idag svarar för ca 10 procent av företagens kreditstock och omkring 16 procent av bankernas utlåning tll allmänheten, samtidigt som Finlands Banks strama penningpolitik beskurit både bankernas lönsamhet och deras kunders lånemöjligheter, har ränteproblematiken blivit allt mer brännande.

Idag går en klar gränslinje genom näringslivet: — banksektorn = pressar kraftigt på för att få till stånd friare — och högre — räntor, medan framförallt industrin anser att framgången i inflationsbekämpningen borde synas i lägre räntor.

Bägge sidor stöder sin argumentation på hållbara fakta. Industrin pekar på företagens stora skuldbörda och höga andel av främmande kapital, som betytt att räntekostnaderna slukat en större andel av intäkterna än hos konkurrenterna utomlands. Den dämpade inflationstakten har betytt att företagen numera faktiskt betalar en realränta på sina lån, vars storlek varierar enligt de indexserier som tas som jämförelsegrund. Därför borde räntan sänkas, anser industrin,

Banksektorn godkänner inte denna argumentation, utan anser att just låga räntor är en av orsakerna till företagens höga skuldsättning. Systemet med både fria och reglerade räntor har ock så lett till orimligheter som att företagen låner tillbaka sina billiga kredier som marknadspengar till bankerna, vilka därmed kan få en negativ räntemarginal på upp till 6 procent. Bankerna pekar vidare på försvagad lönsamhet och det faktum att vanliga deponenter fortfarande knappast får någon reell avkastning på sina pengar,

Det tyngsta argumentet för friare och högre räntor som bankerna framör är emellertid att efterfrågan på krediter med den nuvarande rglerade ränenivån hela tiden överstiger utbudet. Kreditgivningen påverkas därför av andra faktorer än strikt ekonomiska, vilket betytt att kundföretagen då de sökt lån inte varit jämlika. Den reglerade räntan ligger i medeltal på kring 10,2—10,6 procent, medan räntan för notariatlån och finansieringsbolagens pengar kan vara 18 procent och mer. Ojämlikheten drabbar bl a mindre och medelstora företag som har en sämre förhandlingsposition än de närmare banklierade storföretagen.

Mycket talar därmed för friare räntor, trots att detta uppenbarligen också skulle betyda högre räntor. En viss liberalisering har redan skett, och klokast är att fortsätta med de små stegens politik. En viktig ingrediens fattas emellertid ännu. För att företagen skall kunna bära högre räntor måste balansräkningarna putsas så att det främmande kapitalets andel minskar och det egna kapitalets ökar. Pengar finns att få på marknaden, och allmänhetens intresse för att placera i företagen har ökat kraftigt. Vårt skattesystem med dubbe 10/84 FRU beskattning av både resultatet och dividenderna har emellertid betytt att kostnaderna för dividendutdelningen i medeltal är en och en halv gånger större för företagen än räntekostnaderna för lån. Med detta system lönar det sig för alla att leva på lånade pengar.

Vissa lättnader har redan gjorts, men förhållandet är fortfarande snedvridet. Enklast skulle det rättas till inom ramen för nuvarande skattesystem genom att höja avdragsrätten för dividendutdelning. Om företagens inkomstskatt dessutom sänktes skulle de därtill ha bättre möjligheter att genom egen inkomstfinansiering förbättra sitt finansieringsläge.

Med tanke på statsfinansernas nuvarande tillstånd är krav på sänkta skatter inte särskilt välkomna. Man måste dock beakta att dividendernas betydelse som skattebas skulle öka då aktiekapitalen ökar, och att framgångsrika företag överlag breddar skattebasen.

För privatpersoner är talet om högre räntor givetvis inte särskilt välkommet. På grund av vårt boendesystem är mångas låne- och räntebörda tung, och skulle inte nämnvärt lättas av högre räntor på sparade medel. Eftersom räntor under normalnivån för t ex bostadslån skulle inbjuda till all slags svårigheter borde man hellre gå de privata låntagarna till mötes genom att förlänga våra internationellt sett korta lånetider och därmed lätta på finansieringsbördan.