Högre tjänstemän får sparken

av Håkan Nylund Forum 1983-16, sida 24-25, 19.10.1983

Taggar: Teman: fackförbund

FRUN a FORUN

EH De högre tjänstemännens arbetsmarknadsintressen - högre står snarare för utbildning än tjänsteställning - gentemot arbetsgivarna tillvaratas av nyligen tio år fyllda Förhandlingsdelegationen för högre tjänstemän, FHT. Delegationen är ett samarbetsorgan för Akava, Högskoleingenjörernas och arkitekternas Centralförbund, Suomen Ekonomiliitto Finlands Ekonomförbund och Insinööriliitto, och representerar därmed också en stor del av FORUMS läsare. Ombudsmännen som ansvarar för anställningstrygghetsfrågor inom organisationerna konstaterar alla att uppsägningarna idag är ett problem.

• Inom SEFE blir vi kontaktade i 50-100 fall per år, säger ombudsman Kirsi-Marja Hurme. Bara en del av fallen går emellertid vidare till förhandlingar och några få till domstol. Då uppsägningarna på arbetstagarhåll i huvudsak handlar om kollektiva uppsägningar är det inom FHT mest frågan om personliga avskedanden, även om de ibland kamoufleras bland kollektiva.

För HAC:s del uppger organisationsombudsman Antti Joutseno att sifforna är likartade, ca ett fall i veckan. - Av dessa går hälften vidare för behandling, medan den andra hälften förblir oskött, eftersom medlemmarna efter den första förtrytelsen inte är beredda att kämpa för sina rättigheter.

Inom Insinööriliitto är siffrorn betydligt större. - Vi blir uppringda i omkring 50 fall per månad, berättar ekonom Anu Rainela-Lankinen. Det större antalet fall beror uppenbarligen på att flertalet av våra medlemmar arbetar på små ingenjörs- och planeringsbyråer, som ofta är oorganiserade arbetsgivare, med självlärda chefer, som tar lätt på avtal och bestämmelser. Andelen av osakliga uppsägningar är skandalöst stor. - Dessutom drabbas våra medlemmar också av kollektiva uppsägningar och permitteringar, då man i solidaritetens namn låter alla gå på tvångspermittering.

Fenomenet är inte obekant för HAC och SEFE, och ombudsmännen pekar på det bakvända i förfarandet. - D 24

Uppsägningarna av högre tjänstemän har ökat sedan 70-talsdepressionen, anser Antti Joutseno, Kirsi-Marja Hurme och Anu Rainela-Lankinen.

Svag anställningstrygghet för högre tjänstemän

Anställningstryggheten har inte tidigare varit en fråga som i större utsträckning bekymrat de högre utbildade tjänstemännen. ”Ingenjörer (och ekonomer) ger man inte sparken åt”, var patronernas paroll, och trampade någon så i klaveret att avsked var motiverat, skedde detta vanligen med gentelmannamässig diskretion.

Det är därför föga överraskande att många ansett att de krav på förbättrad anställningstrygghet lagstiftningsvägen, som de högre utbildades organisationer kommit med, endast varit led i dessas kamp att profilera sig som ”riktiga” fackförbund. Utvecklingen visar dock att anställningstryggheten är ett reellt problem.

firmans försäljning inte går för att produkterna är föråldrade eller felaktiga, eller för att marknadsföringssatsningarna inte löper, så permitterar man dem som kunde göra något åt saken: planerarna, markandsförarna och försäljarna!

Uppsägningar av högre tjänstemän har givetvis alltid förekommit, men mängder av fall har ökat stadigt. Problemen dök på allvar upp under depressionen på 1970-talet och har tilltagit sedan dess. Antti Joutseno konstaterar att det är svårt att säga om trenden beror på att fallen av okorrekta uppsägningar totalt ökat eller om beredskapen att klaga blivit högre. - Jag tror att ökningen under 1980-talet kanske mest beror på ökad medvetenhet bland medlemmarna.

Den fackliga medvetenheten bland organisationernas medlemmar är emellertid inte ännu särskilt hög, och många tror att deras öde är unikt. - Vanligen börjar telefonsamtalen: Det här är en litet speciell situation.. sådana här saker händer väl inte så ofta…

Inom Insinööriliitto ligger tyngdpunkten bland dem som tar kontakt på de yngre medlemmarna. - De är mer beredda att slåss för sin sak, medan de äldre har en gammaldags inställning till arbetsgivaren och sällan bråkar, säger Anu Rainela-Lankinen, HAC:s Antti Joutseno säger att medlemmarna i deras fall under den senaste tiden blivit äldre. - Det blir allt vanligare att personer kring de femtio på direktörsnivå drabbas av blåsten på toppen. Det ser jag som en kortsynt politik från företagen, eftersom de äldre tjänstemännen är en värdefull resurs, de vet mycket och kan sitt jobb, och byter sällan vid det skedet arbetsgivare.

De uppsagda ekonomerna är enligt

Kirsi-Marja Hurme mest personer i.

bästa arbetsför ålder.

Även om kollektiva uppsägningar och permitteringar ökat inom FHT:s fält är dock personlig uppsägning vanligast. Orsaken är vanligen en diffus ”brist på förtroende”. Orsakerna till bristen på förtroende som anges är ofta mycket oklar, såsom “inte tvättat firmabilen tillräckligt ofta” eller ”troligen varit berusad p arbetsplatsen”. De diffusa grunderna kompletteras dessutom ofta med abrupt uppsägning - där är dörren. Angående brist på förtroende som grund för uppsägning pekar ombudsmännen på ett beslut från en hovrätt, som konstaterar att brist på förtroende inte är en tillräcklig orsak för uppsägning. Det bör finnas reella skäl att peka på, och ansvaret för att påvisa sådan vilar mycket långt på arbetsgivaren. Överlag är de problematiska arbetsgivarna ofta små, oorganiserade företag, som inte känner till vad lagar och bestämmelser kräver, och inte bryr sig om att sätta sig in i dem. Vanligen saknas skriftliga arbetsavtal, som många arbetsgivare har en märkvärdig motvilja mot. Spel med prövotid beträffande nyanställda förekommer också, Anu Rainela-Lankinen berättar att vissa företag har rykte om sig att använda ”engångsingenjörer”, 3 månaders prövotid och sedan bort.

• Överhuvudtaget kan man säga att tillvägagångssättet snarare än själva uppsägningen ofta är problemet, konstaterr Antti Joutseno. I viss mån måste man acceptera att det kan uppstå kriser och spänningar utan verkliga, formella skäl, men avskedandet måste skötas med stil och känsla.

• Det är mycket vanligt att den drabbade personen inte ens förstått att han blivit uppsagd, utan trott att det vairt fråga om en allmän diskussion om firmans eller personens svårigheter, medan arbetsgivaren tror att uppsägning skett. Klara varningar borde ges då spänningar uppstår. Som det nu är måste en liten antydan tas som en första varning!

Situationer som det gäller att se upp med är också generationsskiften i företagen, företagsköp och motsvarande omställningar, som ibland företas enbart för att rensa ut ickeönskvärda personer.

För att gardera sig mot ojusta uppsägningar rekommenderar de tre ombudsmännen skriftliga arbetsavtal med klara punkter om uppsägningstid, möjlig prövorid, semestrar och befattningsbeskrivning. Vid uppsägning gäller det också att passa på: vissa arbetsgivare utlovar ett bättre arbetsintyg vid ”frivillig” uppsägning.

Av Håkan Nylund

Anbudet kan verka lockande, men man måste komma ihåg att karenstiden för erhållande av arbetslöshetsunderstöd är längre om uppsägningen skett på arbetstagarens initiativ. Trick som att ge arbetsintyg endast mot att arbetstagaren undertecknar ett dokument om att han/hon inte har några krav på företaget förekommer också.

Arbetsgivaren försöker ibland med bluff köra igenom en ojust uppsägning, och då är den rättsskyddsförsäkring förbunden har för sina medlemmar nyttig, säger Kirsi-Marja Hurme, När en advokatbyrå tar kontakt i fallet är det oftast lättare att nå en överenskommelse än då förbunden tar upp saken.

Arbetsgivaren upplever ofta ett ingripande vid uppsägning som ett sabotage mot företaget, men ombudsmännen understryker att detta inte är fallet. - Avsked på grått papper är alltid en tragedi av något slag för den enskilde, stämpeln ”uppsagd” sitter fast. Sällan är någon medlem heller beredd att kämpa enbart för pricipernas skull, utan den vanliga orsaken är att personens ekonomsika ställning undergrävs.

Problemen försvåras givetvis av de högre tjänstemännens ställning och lojaliteter, identifikationen med företaget är stark, och arbetstagaren fungerar i vissa fall som arbetsgivarens representant. En undersökning inom HAC gav dock vid handen att endast 4 procent av medlemmarna kan klassificeras som arbetsgivare.

Inom FHT pekar man på att det för andra arbetstagargrupper finns klara spelregler, förtroendemän mm, men inte för de högre tjänstemännen. Därför borde antsällningstryggheten förbättras lagstiftningsvägen. -— Lagen om anställningstrygghet skulle inte medföra några väsentliga förbättringar för de ”traditionella” fackförbunden som har starkt skydd genom kollektivavtal. Den nuvarande lagstiftningen och det rekommendationsbetonade avtalet mellan FHT och arbetsgivarparten ger däremot inte de högre tjänstemännen tillräckligt skydd.

25