Höj räntefoten!

av MK Forum 1979-03, sida 07, 21.02.1979

Taggar: Teman: räntepolitik

ledaren

WW)” RÄNTEPOLITIKENS STÄLLNING i vår ekonomi har under de senaste veckorna varit föremål för en intensiv debatt. Flera ledande bankmän har, bla med hänvisning till att den låga bankräntan i dagens läge inte utgör ett konkurrenskraftigt alternativ för spararna, krävt en höjning av räntefoten. De ansvariga politikerna har i allmänhet förhållit sig rätt kallsinnigt till förslagen, och det stär klart att inga avgörande beslut är att vänta före riksdagsvalet i mars. Men hur skall vi ha det därefter?

I ett läge där bankräntan varierar mellan 3,25 och 6,50 procent är det klart att mera attraktiva objekt än bankdepositioner hägrar för spararna — räntan för obligationerna uppgär t ex till omkring 10 procent. Lågräntepolitiken medverkar därigenom till bristen på kapital för produktiva investeringar. Chefdirektör Mika Tiivola konstaterade i ett tal i januari att en höjning av räntefoten dessutom kunde ha sysselsättningsbefrämjande följdverkningar. Näringslivets intresse för kapitalintensiva projekt med långtgående automatisering skulle minska till förmån för mera lockande arbetskraftsintensiva alternativ. En höjning av låneräntan skulle dessutom tvinga olönsamma företag att se över sin verksamhet och därigenom på läng sikt bidra till att skapa sundare betingelser för industrin.

VID EN INTERNATIONELL JÄMFÖRELSE kan man konstatera att den finländska räntenivån är betydligt lägre än i de flesta europeiska länder. Detta leder förutom kapitalutflöde också till en rad andra olägenheter.

Skillnaderna i låneräntans nivå på den finländska och internationella kapitalmarknaden förstärks ytterligare av förändringarna i valutakurserna.

FORUM 3/79

Höj räntefoten!

Denna utveckling har fört med sig att finländska företag försöker göra sig av med sina utländska krediter för att istället sträva till att låna där det är billigast, vilket i detta fall ofta betyder Finland. Härigenom kommer trycket mot den inhemska kreditmarknaden ytterligare att öka. Den åtstramade centralbankskrediten gör att också de enskilda konsumenternas berättigade krav på krediter relativt sätt kommer i ett ofördelaktigare läge. Bankerna måste emellertid också sträva till att garantera en skälig årlig tillväxt i lånen till såväl privata personer som hushåll eftersom inlåningen från dessa kategorier utgör stommen för hela kreditväsendet. Hela räntepolitiken håller således på att råka in i en ond cirkel. Den givna lösningen på problemet är nu att höja räntefoten!

SAMTIDIGT som krav på höjd räntefot framförs är det på sin plats att undersöka möjligheterna alt gå in för en fast ränta. Detta innebär att en förändring av räntorna i någon riktning inte skulle beröra redan uppgjorda kreditavtal. En reform i den riktningen hälsas säkert med tillfredställelse bland såväl företag som de småsparare, vars privata ekonomi i hög grad regleras av bostadslån.

Den ekonomiska politiken i vårt land borde eftersträva en aktiv räntepolitik. Vi har också rätt att kräva att besluten förbereds i en anda som inte präglas av fördomar. De sänkningar av räntan som under de senaste åren företagits tillkom som en del av ett större paket för att sanera vår ekonomi, Nu har läget emellertid ändrats och flera orsaker talar för att en aktiv räntepolitik tas i bruk. Det är ett medel som finns till för att användas. ME 0