Hon förbereder ert besök i Libanon

Taggar: Personer: Lilli Vihunen Orter: Libanon Teman: utrikeshandel

Forum 16 : 75

Forum 16 + 75

Hon förbereder ert besök i Likanon

Lilli Vihunen har ett ovanligt jobb. Hon är själv ovanlig i sitt jobb.

Lilli Vihunen, 26, är från den första september i år assistent till finländska handelssekreteraren i Beirut, Libanon.

Lilli Vihunen är formellt mycket kvalificerad, måhända överkvalificerad för sin befattning. Hon har dubbel akademisk slutexamen: ekonomiekandidat och politices kandidat.

Lilli Vihunen är ingen gröngöling i arabländerna.

Hon hade bott i Beirut redan ett par årinnan hon tillträdde sin befattning. Arabiska talar hon dock inte. Bland affärsmän kommer man till rätta rned engelska trots att franska är det dominerande främmande språket.

Att tala med Lilli Vihunen är spännande. Bland alla sakuppgifterna om finländskt exportfrämjararbete i arabvärlden kommer inströdda bisatser som berättar om exotiska vanor, orientalisk atmosfär, politiskt hetsiga känslor, undantagstillstånd, bojkotter, en främmande livsstil. ”Det är så lugnt och tråkigt här i Finland” säger Lilli Vihunen.

9 Sydländska affärstide 9 Ha tålamod e Vänskapsban > Finlands utrikeshandelsrepresentation i Beirut har tre vakanser: en handelssekreterare (som från den första oktober heter Johan Rosberg), en assistent och en sekreterare.

Uppgiften är: Exportfrämjande. Arbetsuppgifterna är fördelade branschvis. På Lilli Vihunens lott har fallit traditionellt ”kvinnliga” områden: textil, smycken o dyl.

Under det senaste året har väldigt många finländska företag varit ute och känt sig för på marknaden där nere. Finlands handelsrepresentation har gått för full maskin. Mest frågas det efter marknadsutredningar, potentiella köpare, kreditupplysningar om företag. Det är viktigt att inte komma ned oförberedd. Be oss göra upp besöksprogram på förhand, säger Lilli Vihunen. Hon försöker få tag på goda kontakter, skaffar tolkhjälp, visum mm. Det är dock inte alltid lätt att få tag på tillförlitliga uppgifter. Kreditupplysningar går relativt lätt och effektivt att få. Men statistik som bas för marknadsundersökningar är nästan obefintlig, Många siffror ges inte alls ut. Det finns inga branschorganisationer som kunde ge någon hjälp. Det gäller att kontakta företagen ett och ett och luska efter bästa förmåga. Tidskrävande.

Till Lilli Vihunens verksamhetsområde hör förutom Libanon även Syrien, Jordanien, Cypern och Kuwait. Ett ganska heterogent område, även om man undantar Cypern. Libanon är det mest ”västerländska” av de här länderna. Hälften av befolkningen är kristna, hälften mohammedaner, medan mohammedanerna helt dominerar i de andra länderna. Syrien är enda socialdemokratiskt styrda land. Det är också ett land där kriget märkts mest. Pengarna går i stor utsträckning till krigsmateriel. Men där finns dock en marknad närmast för maskiner, anläggningar och tung industri överhuvud. Nästan undantagslöst avgörs affärerna på internationell tenderbasis. Det här gäller fö så gott som alla stora affärer i mellanöstern.

Jordanien är ett litet land, och har i motsats till sina grannar ingen olja. Också här behövs dock maskiner och anläggningar samt know-how. Så har både Jordanien och Syrien flera stora hotellprojekt på gång med internationell standard, i Syrien byggs över tio stor hotell för tillfället. Ingenjörsbyråer göre sig besvär hit, eventuellt även möbelfabrikanter,

Kuwait anser Lilli Vihunen vara en stor potentiell marknad i synnerhet på områden som ligger henne nära: konsumtionsvaror.

Libanon är framför allt handelsmännens land. Största delen av befolkningen, 70 procent, får sin utkomst av handel. De flesta libaneser har egen affär eller någon agentur. Transitohandeln till övriga mellanöstern florerar. Service- och hotellsektorn är också stark.

Det finns dock också en libanesisk industri, framför allt möbelindustri och plast (där ju olja är råvara). Den libanesiska snickeriindustrin skyddas med mycket höga tullar på importerade förädlade trävaror. Dessvärre drabbar dessa tullar också tex trähus, tullpositionerna är åtminstone tillsvidare så utformade.

Besvärliga bojkottregler

En sak man inte kommer undan när man gör handel med mellanöstern är bojkottreglerna. För närvarande torde cirka trehundra amerikanska företag vara i bojkott, bland dem Coca Cola och Ford. Samma öde har drabbat ett tjugutal finländska företag. Bojkott tilllämpas av alla arabländer och reglerna är utarbetade av regeringarna. Libanons bojkottregler hör till de strängaste. Och konkurrenssituationen? I Libanon och Syrien som tidigare tillhört Frankrike, har detta land fortfarande en stark ställning. De övriga nordiska länderna förefaller att ligga före oss. Sverige har ett mycket större handelssekretariat än vi. Åtta svenska företag har eget försäljningskontor i Beirut, medan Enso-Gutzeit väl är det enda finländska med eget försäljningskontor. Däremot förekommer enskilda finländska agenter, mest dock ilokala represenvanter. Och som alltid hör man varningen: se upp med agentlagstiftningen, den gynnar kraftigt lokala agenter och avtalen är svåra att bryta.

Traditionellt ‘har Finlands papper, kartong och trävaror den starkaste konkurrensställningen i mellanöstern. Priskriget mot bla USA och Sverige är dock mycket hårt. Hyperbilliga sågvaror från

Mest traditionell export trots mässor och besök. Bara få har lyckats med nyexporten.

Assistent till finländska handelssekreteraren i Beirut är från 1 september Lilli Vihunen. Till hennes verksamhetsområde hör också Syrien, Jordanien, Cyper och Kuwait.

östblocket har kastats in på marknaden. Den traditionella säljbilden kan dock i framtiden förhoppningsvis alltmer kompletteras med finländsk ingenjörskonst.

Trots allt prat: så värst mycket kraftig nyexport från Finland har man ännu inte sett till på de här marknaderna. Undantag finns: Partek har just sålt sin andra elementfabrik till Kuwait för 11,4 Mmk.

När det gäller konsumtionsvaror är smaken en avgörande faktor. Araberna gillar sådant som vår smak ofta bedömer som krimskrams. Franska och italienska modeller förefaller att passa araberna. Lilli Vihunen berättar hur ytterst tveksamma de är för våra stora kraftiga blommönster.

Däremot gillas finländskt glas. Finländarnas största fel, då det gäller att göra affärer i mellanöstern? De har för bråttom. Där har ingen bråttom. Tålamod är det viktigaste av allt. De personliga kontakterna är A och O. Man gör helt enkelt bara affärer vänner emellan. Vänskapskontakterna avgör, och de knyts inte brevledes.

Man kan inte bortse från oroligheterna. Från början av april till början av juli var affärslivet i Libanon helt förlamat. Nu har oroligheterna börjat igen. Kanske en av orsakerna till att man inte hört så mycket efter den finländska exportutställningen i våras i Beirut. Politiskt problem nummer ett är naturligtvis de 300 000 palestinare som bor i Libanon. De går i allmänhet beväp nade, en omständighet som faktiskt utlöste oroligheterna i våras, då man på högerhåll såg det som en potentiell fara. Turister och tillfälliga besökare tenderar att ta alltför lättvindigt på problemet, varnar Lilli Vihunen. De förirrar sig alltför lätt in på palestinarnas område för att studera det ”pittoreska” lägerlivet, och utsätter sig därmed för verklig fara. Av kriget med Israel har Lilli Vihunen däremot inte haft så stark känning, eftersom de israeliska hämndaktionerna i allmänhet inte riktat sig mot Beirut utan mot de stora palestinska lägren i södra Libanon.

Libanon är affärsmänhens land

Vad möter den finländska affärsmannen i Beirut?

Enbart att röra sig i staden är ett äventyr. Ordentliga gatuadresser saknas helt, kartorna upptar bara en bråkdel av befintliga gator. Man orienterar sig efter vissa landmärken, tex iögonenfallande byggnader. Gefinor Center, där den finländska ambassaden är inrymd, är en sådan byggnad. Ett nytt jättelikt komplex, ägt av en bank, ett av Beiruts högsta hus. Fullt med kontorslokaler, banker, flygbolag.

Någon kollektivtrafik existerar knappast. Ett tiotal ålderstigna bussar skramfar visserligen fram då och då, men att ta sig fram med dem är ganska vådligt. Det finns servicetaxi för bestämda rutter, plus vanlig taxi. De flesta har bil. Bilarnas priser är hälften emot Finlands — bensinen skrattretande billig. Följdtrafiken är kaotisk med oavbrutna stockningar. Vägnätet sköts inte. Affärstiderna är sydländska: siesta tre timmar mellan ett och fyra. Många kontor, i synnerhet privata, har under sommarmånaderna (till slutet av september) helt stängt efter klockan 13.

Det är affärsmännens land. Skatter existerar knappt och de räknas inte på vinsten. Därför är det inte ovanligt att företagarna (t ex textilaffärerna) gör upp till 100—400 procents vinst på sin försäljning.

Visst är det lugnt och tråkigt här i Finland.