Höstens frågor sänkt pensionsålder, indexlöner

av Rolf Ekman Forum 1978-19, sida 16-17, 07.12.1978

arbetsmarknaden Höstens frågor: sänkt pensionsålder, dexlöner

Bland den mångfald frågor som alltid kännetecknar arbetsmarknadsbilden kan man den här hösten plocka fram två frågor, som måhända har dominerat diskussionen före själva avtalsronden, som ju väntas gå in i sitt avgörande skede någon gång i december januari.

De två frågorna har berört dels en förkortning av arbetstiden, och dels en pariiell bindning av löneavtalet till levnadskostnadsindex. Frågorna har mest ventilerats inom FFC, men givetvis har de varit uppe till diskussion också bland arbetsgivarna.

ye” Bakgrunden till vardera frågan står att söka i de svåra sysselsättningsproblemen, som inte vill ge med sig. Det finns pessimister som säger att arbetslösheten nästa vinter blir värre än den var förra vintern. De arbetslösas antal kan tänkas uppgå till 250 000 när läget är som svårast. Också optimisterna bollar med siffror som ligger nära 200 080-strecket.

När inte efterfrågan på arbetskraft ser ut att öka trots att det ekonomiska läget långsamt lättar, har man tänkt sig den möjligheten att minska på utbudet av arbetskraft. Dessutom har man övervägt vilka möjligheter det finns att öka efterfrågan, om man kan påskynda avgången av den nuvarande arbetskraften. Detta kan ske genom en förkortning av arbetstiden, antingen månatligen eller på längre sikt genom att sänka pensionsåldern. Minskningen av = arbetskraftsutbudet kunde ske genom att man förlänger utbildningen. Också en eventuell nedskärning av Öövertidsarbete har framkastats som en lösning.

16

Kostnadsfråga i sista hand

De flesta förslagen ser ut att stupa på kostnaderna. Det förefaller som om man under hösten skulle ha blivit mer kostnadsmedveten inom fackföreningsrörelsen.

För att börja med övertiderna, var det metallarbetarförbundet som lanserade idén om en kraftig nedskärning av den tillåtna övertiden från 200 timmar per månad till 50 timmar. Detta motsatte sig arbetsgivarna, med motiveringen att det finns en hel del nödvändiga brådskande övertidsjobb, som inte gärna kan vänta tills man hunnit anställa ny arbetskraft. Det gäller främst reparationsarbete och oväntade serviceuppgifter. Då menade metallarbetarna — som under tiden hade hunnit få hela FFC:s styrelse med på idén — att man inte hade avsett oväntade reparations- och serviceuppgifter, utan mer siktat in sig på sk notoriska övertidsjobbare, som finns i många branscher Övertidsarbete — extra ledighet Sedan preciserade FFC: tredje ordförande Pertti Viinanen förslaget: man skuHe bibehålla arbetsgivarens rätt att låta utföra övertidsarbete. Detta skulle inte betalas extra lön för, utan man skulle betala den normala timlönen. I stället skulle man kompensera övertidsjobbet med extra normalbetald ledighet, som skulle tas ut då arbetstagaren önskar, och då det ur arbetssynpunkt gär för sig. Det här förslaget funderar man just nu på. Fördelen med förslaget är, att det möjliggör en återgång till det tidigare systemet när sysselsättningsläget medger.

Alla andra föreslagna metoder att förkorta arbetstiden är mer bestående. Förlänger man utbildningstiden nu, går den knappast att förkorta senare. Fördelen med det här förslaget är att man kan minska arbetslösheten i synnerhet bland de unga (vi torde ha ca 50— 55 000 arbetslösa i åldern 16—24 år). Dessutom ökar ju utbildningsnivån, i synnerhet om den förlängda utbildningen kan kombineras med ökad vuxenutbildning. Nackdelen är att det kostar. Om vi inte vill låta kostnaderna belasta de producerade varornas priser, måste de betalas skattevägen. Det lär inte finnas många som skulle godkänna det heller, man vill ju i stället lätta på skattebördan.

Brist på arbetskraft på 80-talet?

Dessutom måste den här frågan förknippas med en eventuellt sänkt pensionsålder. Vi kommer nämligen med stor sannolikhet att ha brist på arbetskraft under andra hälften av 1980-talet och långt in på 1990-talet.

Enligt kanslichef Keijo Liinamaa på arbetskraftsministeriet beror det här på vär låga = nativitet: befolkningsunderlaget - kommer helt enkelt att minska — och det kan man redan nu räkna ut på grundval av födelsesiffrorna. Dessutom är man på arbetskraftsministeriet synnerligen orolig över en eventuell ny emigrationsvåg till Sverige. Vårt västra grannland lockar fortfarande, trots all information, och trots att man också i Sverige har en betydligt dystrare sysselsättningssituation än man på politiska grunder har velat medge. Den svenska arbetslösheten har gömts undan med hjälp av enorma summor. Man har placerat friställda i utbildning, i nödoch reservarbeten, men kan naturligtvis inte i längden fortsätta med det. När läget i Sverige lättar, kommer man att sysselsätta den här delen av arbetskraften först, nyanställningar kommer längt senare.

— Går vi nu och sänker pensionsåldern, går den inte att rucka uppåt efter 1985, när vi äter — om den ekonomiska utvecklingen håller i sig — har brist på arbetskraft, säger Liinamaa. — Det går inte att återta en förmån som man en gång beviljat.

Liinamaa har uttalat sig i en intervju för metallarbetarförbundets tidskrift Ahjo.

På FFC har man räknat ut, att en sänkning av den dagliga arbetstiden till 36 timmar per vecka med bibehållen inkomstnivå motsvarar en löneförhöjning på ca 11 procent. Även på FFC inser man att en dylik löneförhöjning skulle vara katastrofal såväl för vår in FORUM 19/7 dustris som för pandet.

konkurrensförmåga inflationsbekäm Indexfrågan

Alla de övriga förslagen att förkorta arbetstiden är avlalsfrägor, och de kan knappast beröra annat än en mer utbredd eller förlängd vintersemester.

En avtalsfråga som väckt stort intresse på fackföreningshåll är en eventuell indexbindning av lönerna. På begäran av FFC gav regeringen en proposition till riksdagen om ett förlängt förbud mot indexbindning som var så formulerad, att den nya lagen inte direkt förbjuder indexbindning av löner. Annars har ju förbudet mot alla andra indexbindningar än pensioner och en del försäkringar varit i kraft sedan slutet av 1960talet. Först övergav bankerna indexkontona, sedan arbetsmarknadsgarterna, och till slut förbjöds indexbindningarna genom en lag, som nu alltså skall förnyas för andra gången.

Vad man nu diskuterar är den svenska modellen av indexbindning, ursprungligen kopierad, men förtydligad från Finland. Den utgår från att om levnadskostnadsökningen under en 10-månadersperiod från det avtalet trätt i kraft överstiger en exakt angiven procent, stiger också lönerna med en exakt angiven procentenhet.

Men detta är som sagt en avtalsfråga: regeringen har som bekant godkänt den, förutsatt att den allmänna nominella löneförhöjningen i så fall blir liten. Också FFC ser ut att godta en sådan lösning.

Rolf Exman OO

FORUM 19/7 j Karjalast kajahtaa