Hur skall partierna stödas?

Taggar: Teman: ekonomi

laddaren

Hur skall partierna stödas?

DET EKONOMISKA STÖDET till partierna är en evighetsfråga i den politiska diskussionen, som idag aktualiserats av den senaste tidens rättegångar och utredningarna om det dolda partistödet till partierna närstående organisationer.

Justitieminister Christoffer Taxell föreslog i en uppmärksammad taltur, att stödsumpmarken skulle dräneras genom att partiernas verksamhet så gott som helt skulle finansieras genom offentliga medel. Justitieministern har visserligen rätt i att skumrasket och oklarheterna i partifinansieringen måste fås bart, och likaså i sitt synsätt att partierna har en grundläggande roll i vårt samhällssystem och inte kan ses enbart som vilka organisationer som helst. Partierna har en klar statsbärande roll, och det är därmed i det allmännas intresse att trygga deras verksamhetsbetingelser.

Att därifrån dra slutsatsen att statsmakten helt borde bestrida partiernas verksamhetskostnader är däremot att driva resonemanget för långt. Den första, och rent praktiskt politiska invändningen är att redan det nuvarande partistödet i mycket breda medborgarkretsar ses som oberättigat och inkorrekt. Inställningen är djupt rotad och inte enbart underblåst av vulgärpropagandan.

Ett ytterligare utökat partistöd är därför en politisk omöjlighet och skulle

Svåra elpriser

Enligt debatten och ställningstaganden i media är elpriserna i Finland för höga, och Imatran Voima håvar in fabulösa övervinster. Beroende på tolkningarna använder bolaget vinsterra antingen för att finansiera ett kommande femte kärnkraftverk, alternativt för att betala de skamlöst dyra gamala kärnkraftverken. Hur som helst plundras konsumenterna för att räk skada partierna i stället för att hjälpa dem.

För det andra har redan den nuvarande omfattningen på partistödet gett partierna som organisationer osunda drag. Partikanslierna och -byråkraterna har genom det fått egna resurser som inte har någon direkt anknytning till medlemsfältet och utvecklats till självständiga maktcentra i stället för förtroendemannaorganisationens tjänare. Ett totalt stöd från det allmänna skulle ytterligare stärka utvecklingen mot politruk- eller expertvälde.

Alla system med statsstöd till partierna är också ägnade att stärka den bestående ordningen och försvåra framväxandet av nya alternativ. Varje rättvis fördelningsgrund av statsstöd måste nämligen följa storlekskriterier såsom medlemsantal, antal riksdagsmän mm. Offentligt stöd hjälper därmed de stora att bli större och gör det svårt för nykomlingar att hävda sig även om Landsbygdspartiets frammarsch visar att det inte är helt omöjligt.

Om det alltså är både ogörligt och icke önsvärt att kraftigt öka det allmännas stöd till partierna återstår frågan hur dessa skall få fram tillräckliga ekonomiska resurser för verksamheten på ett korretk och lagligt sätt.

Svaret kunde vara: gör medlemsavgifter och bidrag till partierna avdragsgilla i beskattningen! Detta syste ningarna för kärnkraften skall kunna betals, anser tyckarna.

För inte så länge sedan var det annat ljud i skällan. Då hette det att elpriserna hölls artificiellt låga för att stimulera konsumtionen, så att ett nytt kärnkraftsbygge därmed skulle bli motiverat.

Energifrågorna är besvärliga.

16/83 FCRU tillämpas i flere länder, varför studieobjekt vid uppläggningen av systemet finns.

Avdragsrätt för medlemsavgifterna skulle dels stimulera medborgarna att bli medlemmar i partier och när de är det att betala avgifterna — se med vilken nit folk jagar kvitton i deklarationstider, dels göra det möjligt att uppbära större medlemsavgifter, som förslår till andra utgifter än indrivningskostnaderna.

Kontributioner från företagen skulle också vara avdragsgilla till en viss, övre gräns. Smusslandet med reklamkostnader och tryckeriräkningar skulle därmed bli onödigt, och genom att bidragen skulle upptas i skattedeklarationerna skulle också en viss offentlig kontroll automatiskt följa med.

Avdragsrätten skulle givetvis ha vissa effekter på skatteintäkterna, men dessa borde vara mindre än följderna av ett starkt ökat partistöd på utgiftssidan. Dessutom skulle systemet sannolikt upplevas som mer riktigt bland medborgarna.

Avdragsrätten borde dessutorn inte enbart gälla medlemsavgifter och bidrag till partierna, utan kunde dessutom utsträckas att gälla vissa andra allmännyttiga organisationer. Uppgörandet av en lista på sådana som faller inom ramen för avdragsrätten är svårt, men inte omöjligt. Humanitär hjälp vore ett lämpligt urvalskriterium.