Hurudan skall framtiden se ut?

av Håkan Nylund, Björn Sundell Forum 1983-13, sida 08-13, 07.09.1983

Taggar: Personer: Pekka Nuorteva Teman: framtid

F RU FRUN L FRUN

Vilken framtid

Av HÅKAN NYLUND och BJÖRN SUNDELL

Naturens maskineri är känsligt, lika känsligt som de maskiner människan konstruerat. Man kan ta bort delar ur maskineriet och manipulera det, men bara till en viss gräns. Inom energiproduktionen har vi kommit till en sådan gräns. (Professor Pekka Nuorteva, uni - Industrin behöver billig energi för att bibehålla sin lönsamhet och konkurrenskraft. I ett land där energin är för dyr, blir det helt enkelt mindre pengar över för miljöskyddet. Den rationella ”hårdteknologin? tillåter oss att rena luft och avfallsvatten bättre. (Direktör Anders Palmgren, IVO - Vi borde inse, att det är en ganska hård värld vi lever i. Följden är, att alla länder måste bygga upp sin energipolitik, sin ekonomiska politik och sin välfärdspolitik på ett hushållande sätt. Det går inte i en värld som styrs av ekonomiska och politiska lagar att ’lura’ ekonomin. Tricket att lyfta sig själv i håret lyckas bara inte. Den ekonomiska rationaliteten utgör inte den enda ledstjärnan, utan det är också frågan om miljömässig rationalitet, anser tekn dr Anders Palmgren.

Tanken på ett mjukt samhälle är enligt Anders Palmgren i och för sig riktig, men det finns inga möjligheter att göra en snabb helomvändning som trotsar ekonomiska lagbundenheter. Man kan inte så att säga äta mer kaka än man producerar.

Det går inte att genom ett ideologiskt beslut börja producera energi i små enheter.

Vårt finländska näringslivs framtid är kontinuerligt i vågskålen. En ekonomi som Finland är i hög grad beroende av utrikeshandeln och av många viktiga importförnödenheter. Ett sådant land kan inte ensamt besluta sig för att börja producera saker irrationellt.

• Inte kan vi ju lägga upp vår industristruktur så, att vi har en massa små pappersindustrier!

Anders Palmgren: Ensidig nedrustning mot mjuka värden leder ganska oundvikligen till en katastrof.

8

Två olika synsätt på teknologi, energi och miljövård; lika vitt åtskilda som natt och dag, till synes helt oförenliga! I de två följande artiklarna skisserar direktör Anders Palmgren vid Imatran Voima och professor Pekka Nuorteva vid Helsingfors universitet upp var sin syn på hur framtiden kommer att se ut beroende på vilka beslut som fattas på energipolitikens område.

• Det finns två konkurrerande system i världen, naturens system och teknosystemet. Blir teknosystemet för starkt så lider naturen oundvikligen av det. Naturens maskineri kan manipuleras till en viss gräns precis som andra maskinerier, men inte för långt. Och energiförsörjningen är just en sådan gräns, där vi håller på att gå för långt, säger professor Pekka Nuorteva, ”Finlands mesta miljövårdare”.

Professor Nuorteva ser energifrågan som den kritiska gräns, längs vilken linjedragningen mellan ett hårt eller mjukt samhälle sker. - Alla nuvarande huvudenergiformer - kärnkraft, fossila bränslen och vattenkraft är oacceptabla med tanke på miljön. Skulle kärnkraften fungera som den planerats vore den ur naturskyddssynvinkel sett en idealisk energikälla, säger Nuorteva. Men teknologin behärskar inte det som den lovat, vilket visas av dumpningarna av kärnavfall i haven. Risken för krig ökar också i världen, och kärnkraftverken är sårbara mål för attacker även med konventionella vapen.

I stället för ett energiintensivt, högteknologiskt samhälle skisserar Nuorteva upp ett decentraliserat, resurssparande glesbygdssamhälle. Han tror också att ett sådant kan uppnås på demokratisk väg, utan tvång. Visst kan övergången göra ont, men det gjorde det också då flyttningsrörelsen gick till städerna. Oo

HM Det är dock inte endast industrin Palmgren har i åtanke. Han vill också betona de mänskliga aspekterna, framför allt människans natur.

• Också om det finns många aktiva miljövårdare; vänner av ett mjukt och grönt samhälle, som personligen skulle vara villiga att uppoffra sig, rensa ut skog och bränna veden i sina hem, så är hela folket knappast villigt att göra den uppoffringen. Homo sapiens är lat, detta biologiska faktum kan inte förnekas. Så länge folk inte tvingas ändra sin livsstil kommer de att välja en rimligt bekväm och rationell utveckling, både i fråga om arbete och privatliv.

• Analogt kan man säga, att vissa politiska system i princip är bra, men i praktiken snart sagt omöjliga att genomföra. Paradoxalt nog kan ett mjukt samhälle inte förverkligas i snabb takt utan något slag av tvång!

Enligt Palmgren behöver vi hårdteknologi och även kärnkraft som gör det möjligt för industrin att erhålla billig energi. Industrin kan producera lönsamt och därmed har den råd att investera i exempelvis miljövård.

• I ett land där energin är för dyr blir det helt enkelt mindre pengar över för miljöskyddet. Den rationella ”hårdteknologin’ tillåter oss att rena luft och avfallsvatten bättre!

Inte hård, utan rationel - Kärnkraften är i och för sig ren, både i form av avfall och drift, i jämförelse med elenergi som produceras med kol eller torv, säger Palmgren och opponerar sig mot att kärnenergin betecknas som miljöfarlig. Han opponerar sig också mot begreppet hårdteknologi.

• Den framtid som många kallar “hård” skulle jag hellre beteckna ”rationell". Rationell därför, att vi genom att säkerställa vår ekonomiska bärkraft/ konkurrenskraft möjliggör reserveringen av medel för miljöskydd, socialskydd med mera.

Om exempelvis skogsindustrin övergår till att producera termomekanisk massa, en process som använder mera elenergi, belastar framställningen av cellulosa i stället miljön i mindre grad.

• Våra kritiker vill gärna koppla ihop kärnkraft med en köp-, slit- och slängmentalitet i samhället, men något sådant ofrånkomligt samband existerar inte. Jag håller med om att vi borde komma ifrån köp- och slängmentaliteten, men det här är ett beslu 13/83 F RUN

Anders Palmgren, Imatran Voima

Utan tvång kan ett mjukt samhälle inte förverkligas i snabb takt

När direktör Anders Palmgren säger, att ensidig nedrustning mot mjuka värden ganska oundvikligen leder till en katastrof, har han industrins framtid i tankarna.

• Inte skulle vi kunna sälja industriprodukter i tillräcklig omfattning på en världsmarknad, där andra producerar rationellt i stor skala.

som varje enskild medborgare måste fatta och sedan följa.

• Vi får inte strypa kärnkraften, kolkraften och vattenkraften för att därigenom tvinga fram ett läge där det inte finns tillräckligt billig energi och vi därmed är tvungna att avstå från det ena och det andra. Det här är en strävan som är mycket markant bland många kärnkraftsmotståndare.

Kärnkraften - en symbol

Enligt Anders Palmgren ses kärnkraften som en symbol för en livsstil. Många motståndare koncentrerar sina attacker på kärnkraften för att därigenom kunna tvinga fram en annorlunda livsstil.

• Min åsikt är att dessa kärnkraftsmotståndare öppet borde deklarera vilka deras syften, medel och mål är; att motståndet mot kärnkraften endast är ett led i en strävan att grundligt förändra samhället.

• Vad det sist och slutligen ofta rör sig om är att skapa en omgivning dä människor mot sin vilja tvingas hugga ved, bära in vatten och ha lägre temperatur hemma; kort sagt, att sänka sin levnadsstandard till följd av ekonomiska realiteter. Frågan är samhällspolitisk. Det vore det rejälare om alla kärnkraftsmotståndare öppet deklarerade vilket samhälle de strävar till.

• Parlamentariskt sett har jag svårt att tro att majoriteten av folket skulle vara berett att hoppa av det nuvarande systemet.

Ingen folkomröstning

När frågan om kärnkraftens framtid togs upp i form av en folkomröstning i Sverige ställde sig Anders Palmgren kritisk till detta slag av omröstningar. Vem i ett demokratiskt land borde då avgöra stora frågor av denna typ? Vem skall anses vara expert nog om inte folket erbjuds möjligheten att föra fram sin åsikt - Folket besluter genom att välja riksdag som stiftar lagar vilka i sin tur

F RUN rr RUN

Enligt Anders Palmgren ses kärnkraften som en symbol för en livsstil. Många motståndare koncentrerar sina attacker på kärnkraften för att därigenom kunna tvinga fram en annorlunda livsstil.

avgör var de stora besluten skall fattas. Många stora industripolitiska frågor är sådana att de inte kan avgöras av folket. Räntepolitiken är ett exempel. Nog vore det väldigt svårt att gå ut bland folket och ta en rådgivande omröstning om räntepolitiska frågor. Få människor har tillräcklig helhetssyn.

• Frågor som gäller industri och miljökrav borde kunna skötas så, att vi har ett välfungerande kontrollsystem i samhället. Regeringen sköter det operativa arbetet i landet, använder de expertmyndigheter som finns -inklusive miljöexperter inom förvaltningen — och fattar de stora, avgörande besluten. Stora frågor där helhetssyn behövs kan inte avgöras av mannen på gatan.

• Vi inom kraftverksindustrin accepterar i vår tur att tillståndsfrågor vad gäller omgivning och etablering av kraftverk är ställda under samhällets kontroll. På kärnkraftsområdet har vi ju vd säkerhetsfrågor berättar världens kanske effektivaste övervakningsmyndighet, en ytterst effektiv samhällskontroll.

”Alternativa” energikällor

Imatran Voima utför experiment med sk alternativa energikällor. Vindförhållandena kartläggs på fyra orter, energiskog odlas på försök och möjligheterna till torvförädling underSÖks.

IVO:s kritiker ser detta som någo slags make-up eller kamouflage. Enligt dem vill IVO i det offentliga visa sig intresserad av olika alternativ, trots att man i praktiken knappast ändå satsar på de alternativa energikällorna. Rör det sig om kamouflageverksamhet - Frågeställningen är felaktig, det rör sig inte om alternativ. De energikällor som ofta kallas “alternativa” är i själva verket endast komplement. Den öppna frågan är närmast vilken den lämpliga kombinationen är. Vi satsar på vindkraftsstudier därför att vi vet, att man måste ha egna data i Finland. Det är svårt att göra jämförelser med Danmark eller Sverige, där vindförhållandena är helt olika våra.

• Vi tror inte att vindkraften ger något väsentligt komplement i vårt land, utom på några få isolerade orter; Kökar, Kumlinge, Lappland. Men utredningsarbetet är viktigt, någon måste göra det och vi gör det eftersom vi har resurser. Vindkraftens ekonomi är inte sådan, att man kan tala om alternativ till kärnkraft - Vi odlar energiskog, vide, i Kopparnäs. Resultaten kan tänkas bli intressanta om man kunde utnyttja kraftledningsgatorna, men vi tror inte att det kan bli frågan om omfattande lönsam verksamhet.

• Inte rör det sig om kamouflage. Vi gör uppriktiga försök att ta reda på i vilken grad de här energikällorna kan användas. Och vi hoppas att allmänheten sätter större tilltro till oss när vi utfört egna experiment och int ningar kan slå fel. Se bara på fjärrvärmen, som så varmt förespråkades på 70-talet. I dag finns resultat av fjärrvärmeanvändning i villabebyggda områden som visar att värmeförlusterna på vissa ställen är mycket stora. Det finns områden där man på sommaren får ut bara 10 procent av den energi som matas in, resten är ren förlust. Dylika förluster förekommer inte på el-sidan.

En utredning från handels- och industriministeriet från i fjol kommer till att att det finns en överkapacitet inom elproduktionen på ett par tusen megawatt. Om BNP-tillväxten blir låg - 1,5 procent årligen, enligt undersökningen - skulle överkapacitet förtsättningsvis existera år 1995. Vid en snabb tillväxt på tre procent som årsmedeltal skulle ny toppkraft behövas 1992. Om tillväxten blir låg oc enbart refererar till utländska undersökningar.

Anders Palmgren tror inte att de kompletterande energikällorna i nämnvärd grad kan skapa nya arbetsplatser.

• För att de kompletterande energikällorna skall bära sig behövs subventioner ty de är rätt oekonomiska. Vi kan ta torven som exempel. För att den skall kunna användas bör kostnaderna hållas på en låg nivå. Det blir lite pengar över för löner, och för låga löner utför ingen det arbete som krävs. Situationen är densamma som med sådana statsbolag som går dåligt: Skall samhället pumpa in pengar i dem för att upprätthålla sysselsättningen? Det måste finnas bättre metoder.

Överkapacitet? | Finland får dras med en avsevär - - = överkapacitet, kan investeringen i ett

Sjuttiotalets prognoser om en nytt storkraftverk väl inte ge billig snabbt ökande energiförbrukning energi som resultat - Har vi verkligen överkapacitet i dag? Vi har haft två goda vattenår. Hade vattenåren varit dåliga, så skulle kolkraftverket i Ingå ha tagits i bruk. Vi behöver en viss överkapacitet för att klara de dåliga åren.

slog ju fel. Oljekriserna förorsakade ansenliga sparåtgärder och den ekonomiska tillväxten i världen blev blygsam. IVO pläderar för ett nytt storkraftverk. Hur skall vi kunna vara säkra på att prognoserna inte slår fel . än en gång och vi blir sittande med - Uppgifterna om överkapacitet en ännu större överkapacitet i framti- och stående kraftverk är något överden? dimensionerade. Inte ligger det i - Om det finns kraftig ekonomisk kraftbolagens intresse att skapa en aktivitet finns det också behov av situation där produktionskostnaderna energi, särskilt av elektricitet. I och inklusive investeringsutgifterna är hömed att oljepriserna gått upp, har det ga. skett en klar förskjutning i riktning mot elförbrukning. Det existerar en rätt allmän uppfattning i världen att totalförbrukningen av energi skall öka långsamt, samtidigt som övergången till elektricitet fortsätter. Om totalenergiförbrukningen ökar med en procent per år, vilket är mycket litet, kan elförförbrukningen ändå öka med tre procent. Av nybyggda egnahemshus, för att ta ett exempel, är bara ca två procent oljeeldade i dag. Oljeindustrin anser att elindustrin

Lönsamt - trots allt

Beslutet att bygga ett nytt storkraftverk är väl relativt oåterkalleligt även om tillväxtprognoserna slår fel - Om elkonsumtionen ökar mindre än väntat kan vi år 1993 befinna oss i en situation där vi använder mindre kolkraft än vi ursprungligen räknat med. Kolkraftverken står precis som i dag. Ändå är investeringen i ett nytt genom sin prissättning på ett konst- kärnkraftverk lönsam. Avkastningen gjort sätt gör elektriciteten attraktiv. på investeringen är tillräckligt hög Tar man inte på det här sättet i bruk ändå. den nuvarande överkapaciteten som - Vi skulle i princip kunna sätta kanske borde reserveras för indust- igång med byggandet av ett nytt rin under de kommande åren? kärnkraftverk redan nu, för kärnkraft - Elvärmen är så överlägsen att verkens totala kostnader kommer enden vore dominerande även med en ligt våra utredningar att vara lägre något högre prissättning. Vi anser än kolkraftverkens rörliga kostnader. dock att den nuvarande tarifflinjen är — Enligt en utredning som IVO har rättvis. Men sist och slutligen svarar låtit utföra, är kostnaderna för kärnuppvärmningssidan för en mycket energi 360 miljoner mark lägre årliliten del av helhelskonsumtionen av gen än kostnaderna för kolkraft ifall elektricitet. ett 1000-megawatts kraftverk använd - Klart att prognoser och beräk- som utgångspunkt.

Professor Pekka Nuorteva

Mjuk övergång till mjukt samhälle efter farväl till vapnen

Professor Pekka Nuorteva, prefekt för institutionen för miljövård vid Helsingfors universitet, ser samhällsutvecklingen som en konkurrenssituation mellan naturen och teknologin, en kamp som naturen nu på allvar hotar att förlora. Det är också en kamp där efter en viss gräns ingen revansch kan ges; naturen och därmed livsförutsättningarna på jorden kan därefter inte skapas på nytt.

• I den nuvarande situationen måste man vara ”orealistisk” och tänka allt på nytt, säger han. Det är det svåra, alla vill bara modifiera, inte göra något revolutionärt nytt. Därför har många den uppfattningen att miljövårdarna är tokiga! Det vänjer man sig vid, men en risk är förstås att extrema motståndare ofta nonchaleras

O T i debatten.

EH Professor Nuorteva framhåller ofta i debatten att vi befinner oss i en ”pengarna eller livet” -situation, och föreslår att vi låter pengarna gå och sparar livet. Kan vi inte hålla bägge två, låta naturen och tekniken leva i fredlig samexistens enligt vad som kallats tigerrand-modellen, där högteknologiska, rationella zoner i samhället alternerar med mjuka, gröna områden - Den modellen har vi ju redan! Men om de mörka ränderna blir för breda blir tigern svart, och det är den risk vi löper. Man kan - och måste kunna - acceptera teknologi till en viss grad, men inte för långt. Naturen ställer själv upp gränserna, som biologen känner, men inte teknikern. Naturens maskineri är känsligt, och skadar man dess livsviktiga delar stannar det. Man kan ta bort eller skada enskilda delar, och manipulera dem, men inte för långt, understryker Nuorteva. Man måste veta vad man gör, då man manipulerar naturen.Man skall inte ta bort eller skada livsviktiga delar.

Energiproduktionen stöter mot gränsern - Vi har kommit till en av dessa gränser just beträffande energiför 1 11

Istället för ett energiintensivt, högteknologiskt samhälle skisserar

Pekka Nuorteva upp ett decentraliserat, resurssparande glesbygdssamhälle. Ett sädant kan uppnås pa demokratisk väg, utan tväng.

sörjningen. Man kan inte acceptera vare sig kärnkraft, vattenkraft eller fossila bränslen. Därmed angriper miljövårdarna hårt själva grunderna för teknologin. Teknikern kan säga att vi inte klarar oss utan dessa tre energiproduktionsmetoder och att allt går överstyr utan dem. Det kan vara möjligt under nuvarande premisser, tillstår professor Nuorteva, men fortsätter: - Tidigare kunde människorna leva utan stora energiproduktionsenheter, och nu gäller det för oss att omforma vår livsföring så att vi också kan det. Våra förfäder kunde det. Pekka Nuorteva är en mycket klar motståndare till både fossila bränslen och vattenkraften. — Bägge två skadar naturen. Det är inte blott det nu så aktuella syraregnet — svavelsyran som skrämmer honom utan också alla övriga substanser som finns bundna i de fossila bränslena, koldioxid och olika tungmetaller. - Vi får inte på nytt släppa loss det avfall, som livet redan en gång har satt åt sidan fossilerat - för att skapa bättre betingelser för liv. Utbyggandet av vattenkraften med dammar och regleringar har vållat större biologiska skador på våra vattendrag än all 1 vattenföroreningar tillsammans.

Kärnkraften har däremot varit en mycket svårare nöt att knäcka för professor Nuorteva. - Personligen har jag ända intill den senaste tiden ställt mig avvaktande till den, konstaterar han.

• Tänker man sig kärnkraften som den planerats att fungera, så vore den i det närmaste idealisk ur miljövårdssynvinkel. Det skulle och får absolut inte komma ut några radioaktiva föroreningar, eftersom naturens DNAinformationssystern helt enkelt inte tål sådana.

De enda acceptabla negativa effekterna vore överloppsvärmen från kylvattnet, men det problemet skulle vara marginellt och lokalt.

Kärnteknologin håller ej vad den lova - Nu har det emellertid visat sig att teknologin inte kunnat behärska vad den lovat. Detta har kommit fram tex genom den ökade dumpningen av kärnavfall i havet, som vissa nationer insisterar att är nödvändigt. Radioak tivt avfall har också börjat läcka ut speciellt från upparbetningsanläggningarna för kärnbränsle.

• Den andra faktorn som fått mig att ställa mig mot kärnkraften är den ökade krigsrisken i världen. Kärnvapnen har en viss anknytning till den fredliga användningen av kärnkraft, men detta är numera sekundärt, eftersom man redan med de existerande vapendepåerna kan utplåna allt liv på jorden. Därför bör de aldrig användas. Men kärnkraftverken kan skadas med konventionella vapen så att radioaktiva substanser läcker ut i miljön. Och detta får inte heller ske. I en värld full av kärnkraftverk kan man helt enkelt inte mer kriga med konventionella vapen heller.

Samhället accepterar ju ändå många skadliga fenomen, antingen för att deras nytta är så stor eller av vanans makt. Trafiken kräver mängder av dödsoffer, tobaken… - Ja, man kunde säga att några tusen eller några hundrade tusen dödsoffer per år inte vore ett så högt pris att betala med tanke på kärnkraftens fördelar. Trafiken, tobaken, malarian tar många gånger fler liv jorden runt. Men skillnaden är den, at om man anser att tobakens eller biltrafikens följder blir oacceptabla, så kan man skrida till åtgärder för at stoppa dessa. Men ser man att radio aktiva ämnen läckt ut i naturen, så kan man inte stoppa det. Det är omöjligt att sopa bort radioaktivt material när det en gång kommit i naturen. Man kan inte heller samla ihop alla skadade sjukdomsalstrande gener som det förorsakat.

Ut till landet, ut till fåglarne

Då våra nuvarande former för energiproduktion enligt professor Nuortevas uppfattning inte är alternativ till varandra och skadar det livsupprätthållande maskineriet, så måste vi tänka på våra förfäders modell: Vi skall producera energin i små enheter distribuerade över landet. Och vi skall även distribuera samhällsfunktionerna på motsvarande sätt. De små enheterna kan leva i balans med naturen och tillfredsställa sina små energibehov på ett miljövänligt sätt.

Men är det möjligt att i många anseenden vrida klockan tillbaka? Den befolkning som skall försörjas är flere gånger större än under den tiden då våra förfäder klarade sig utan vårt teknosystem. Enligt professor Pekka Nuortevas uppfattning är det möjligt.

• Det finns inte tills vidare några gränser för människans biologiska tillväxt. Vi kan få mat från naturen fast befolkningen fördubblas, frågan är sättet som den produceras på. Den nuvarande inriktningen att producera biff för välståndsmänniskorna leder till förluster på 70-90 procent av primärfödan. Mekaniseringen och kemikaliseringen av jordbruket i u-länderna ger massor av arbetslösa som blir så fattiga, att de inte har råd att köpa den mat som produceras på u-ländernas åkrar.

• En ändring av systemet gör det svårare för oss på våra nordliga breddgrader. Vi måste vara beredda på att få det sämre, eftersom vår välfärd i mycket grundar sig på att vi tar ut resurser från u-länderna. Så som vår livsmedelsproduktion nu är ordnad klarar vi oss inte utan import från u-länderna. Men om vi går tillbaka till det gamla går det nätt och jämt.

Ändring på demokratisk väg

Kan man då genomdriva en förändring, som bla skulle betyda att städerna mycket långt borde tömmas och befolkningen flyttas till landsbygden, på demokratisk väg, utan tvång - Man måste komma ihåg att städerna och hela urbaniseringsprocessen är av ganska färskt datum. Övergången från det traditionella livet på landsbygden till stadslivet var svår för de flesta, påpekar Nuorteva. De som flyttade gjorde det inte för att de ville flytta, utan för att livsförutsättningar saknades på landet då arbetsplatserna försvann genom mekaniseringen av lant- och skogsbruk.

• Om man organiserar om allt så att det finns arbete och livsmöjligheter på landet så kan strömmen igen vändas. Det kommer att ta ont, men det gjorde också flyttningen till städerna. Inflyttningen till städerna var resultatet av en styrning. Om vi slutar att använda energiintensiva metoder så gäller det att använda de mekanismer som en demokrati har att styra mänskorna tillbaka: skatteförmåner och stödpremier för att gör det förmånligt att bo i glesbygderna och använda egna energikällor, medan energianvändarna i tätorterna kan beskattas extra.

Borde vi inte ha en högteknologisk sektor med billig energi för att betala förändringen? Det gamla, enkla samhället var ju inte så väldigt idylliskt, svält, hög dödlighet ram hörde till vardagen - I första hand gäller det inte att pruta på varje enskild människas levnadsstandard, eftersom vi kan pruta på det som vi inte behöver, anser professor Nuorteva. Det vi inte behöver är vapen, armeer och krig! Skulle vi sluta med rustandet skulle man kunna utsträcka en god levnadsstandard att omfatta alla människor. Därtill skulle resurserna räcka till att genomföra alla nödvändiga miljövårdsåtgärder. Det vore fint att leva i en värld utan svält, fattigdom och miljöfaror. Men priset för detta skulle vara ett stopp för krigandet.

• Tanken är givetvis idealistisk, erkänner Nuorteva, och en ändring är inte lätt att få till stånd. Men idealisterna är i själva verket realister.

Behövs en miljökatastrof

Professor Nuorteva tror att mänskligheten börjar inse behovet av en radikal förändring, men tillägger: —Kanske behövs det synliga katastrofer, att människor på nära håll ser hur illa det kan gå - skogsdöd, vattendragsdöd. Men då har man redan förstört en del av de livsförutsättningar som behövs ute på landsbygden.

• Många säger att miljövårdarna driver skräckpropaganda. Men se tex på det nu så beramade sura regnet. För över tio år sedan talade miljövårdarna om och framlade vetenskapliga fakta över hur skogarna skulle börja dö av svavelregnet. Då kallades det skräckpropaganda, och man ville inte tro på det. Nu börjar man tro på argumenten i Centraleuropa, men det är svårt att säga om bevisen därifrån räcker för oss finländare, eller om våra egna skogar måste dö innan vi tror.

• Miljövårdarna är pessimister då vi skildrar situationen sådan den är om vi inte vidtar några åtgärder, men optimister genom att vi tror att människorna skall förstå varningarna. Meningen är inte att man skall börja leva som inför syndafloden, utan att vi skall utnyttja de möjligheter vi lyckligtvis ännu har till att göra någonting positivt. fm rr>;F-nuuaof | Onnnpnnnconäkrtnm oo rr——.verrnonnoununn nn HuHuvLiseomnooosommmmm 13