Hysteresis och Sipilä
av Paul Lillrank Forum 2015-06, sida 26, 18.06.2015
Paul Lillrank är professor vid Aaltouniversitetet, Institutionen för produktionsekonomi.
Hysteresis och Sipilä
Hysteresis är en fysikalisk term som fått en ekonomisk innebörd. Tar du en stål fjäder, spänner och sedan släpper den, återgår den till sin ursprungliga form. Men om du spänner den för mycket kommer inte den gamla formen tillbaka. Något har brustit.
Om människor hamnar i utdragen arbetslöshet i ett samhälle där lönearbete är normen och det civila samhället svagt har de svårt att återgå till sysselsättning och ta upp tråden där de slutade, Någonting har blivit förstört.
Hysteresis har en tredje betydelse somillustreras av situationeniGrekland. Om man ger människor bidrag är de nöjda ett tag. Om man sedan tar bort vad som blivit givet, är det svårt att återgå till livet som det var innan. Ett bidrag minskar förmågan att klara sig själv. Situationen är värre än den hade varit utan bidrag.
Plåga versus behag. Detta förklaras av en mekanism som studerats mycket inom beteendevetenskaplig forskning. Om man ger en försöksperson en gåva eller förmån värd hundra pengar, kan man observera en viss mängd tillfredsställelse, som dock snabbt klingar av.
Om man tar ifrån försökspersonen en motsvarande mängd, uppstår en negativ känsla som är cirka tre gånger med intensiv än den positiva. Plågan av att banta är starkare än välbehaget av att äta sig fet. Dessutom varar de negativa känslorna längre än de positiva. Och om någon tvingas avstå mer än någon annan blir det sjufalt värre.
Detta påminner om Carlvon Clausewitzs berömdates: anfallaren behöver tre gånger mer styrka än försvararen, Niccolö Machiavelli konstaterade att de som motsätter sig förändringar kommer att slåss för sina positioner med allt de har, medan man från supportrarna kan förvänta sig endast halvhjärtat stöd.
Mänskligt - alltför mänskligt. Hysteresis förklarar en hel del av mänsklighetens historia. Civilisationens och välståndets landvinningar, förnuftet, marknadsekonomin och innovationer är sällsynta undantag. Vidskepelse, plundring och stagnation är det historiska normala.
Upplysningen och kapitalismen fick av en historisk tillfällighet i början av 1700 talet i länderna kring Nordsjön möjligheten att visa vad de kan. Resultaten var så bedårande att oppositionen blev förstummad. På ett århundrade kunde faktiskt levnadsstandarden niofaldigas. Men om kapitalismen slutar leverera och innovationerna tryter, är mörkret här igen.
FORUM FÖR EKONOMI OCH TEKNIK NR 62015
Hysteresis är fenomenet som regeringen möter i sin strävan att balansera de offentliga finanserna. Underskotten med lånade pengar måste bort. I princip är det lätt som en plätt. Regeringen gräver fram budgeten från år 2006 och förkunnar att den här kör vi med.
Alla som minns vet att 2006 inte var något dåligt år. Men det låter sig inte göras. Hysteresiseffekten betyder att samhället inte kan backa tio år i god ordning och sedan bara fortsätta som om inget annat hänt. Det ligger i människans natur att investera tre gånger mer mentalenergiiatt försvara sina uppnådda positioner än i att försöka skapa något nytt. Rationella argument och kalkyler biter inte mot negativa känslor. Det enda som har effekt är positiva känslor.
Stackars Sipilä. Enligt Clausewitz-Machiavelli-tesen är statsministern illa ute.
Om han vill balansera budgeten genom att ta bort något med löftet att allt kommer att bli bra senare, måste han mobilisera tre gånger mer offensiv kapacitet av en typ som endast har en tredjedels styrka. Alltså måste han vara nio gånger starkare än oppositionen. Regeringens styrspakar är regler och skatter. Men kan regeringen inge tro och hopp?
Lustigt nog hoppas många på en omvänd hysteresiseffekt där den inte går att finna. Tanken är att man kan kicka igång tillväxten genom att stimulera efterfrågan. Har man inte pengar, lånar man dem, Låt oss säga att staten under ett år delar ut en extra hundring per månad till alla. Det kostar sex miljarder.
Vad händer med hundringen? Jo, folk köper mer öl och korv, de sparsamma kanske ser chansen att förbättra sitt boende. Korvfabriken, bryggerierna och detaljhandeln expanderar och anställer en handfull fler folk. Bostadsmarknaden hettar upp. Alla är lagom nöjda.
Sedan säger staten att nu får det räcka, vi har stimulerat färdigt, tillväxten får ta vid. Vad händer? Producenterna och handeln anpassar sin kapacitet tillbaka till det tidigare läget. Bubblan växer på bostadsmarknaden och många sitter med för dyra bostäder. Ekonomin återgår till var den var, med skillnaden att alla nu är arga och besvikna och röstar fram demagoger i politiken.
Stimulans fungerar endast om den hjälper till att skapa något nytt. Men det kräver risktagande.
Därför kommer innovationerna ofta från dem sominte har mycket att försvara och därmed inte faller offer för hysteresis. m