I oljevärlden är ingenting som förr
av Janne Salonen Forum 2013-05, sida 06-07, 23.05.2013
HI FORUM FÖR EKONOMI OCH TEKNIK NR 5 2013
FORUM FÖR EKONOMI OCH TEKNIK NR 5 201 oljevärlden är ingenting som förr
Ny utvinningsteknologi väntas leda till en markant ökad tillgång på olja och gas. Det komme att påverka såväl priset so den geopolitiska balansen.
Och de som hoppats på sänkta koldioxidutsläpp i atmosfären kommer att bli besvikna.
JANNE SALONEN TEXT
X Industriländernas energiorgan IEA har nyligen publicerat en rapport där man försöker analysera vilken effekt revolutionen inom nordamerikansk energiproduktion får globalt. I USA har man i stor skala börjat tilllämpa en ny teknologi för att utvinna tidigare svåråtkomlig olja och gas från skifferfält.
Tack vare denna teknologi har utvinningen av naturgas i USA ökat kraftigt de senaste åren, och gaspriset på råvarubörserna har mer än halverats från över 10 dollar per miljoner BTU (British Thermal Unit) för några år sedan till nivån 3-4 dollar per miljoner BTU. Den nya utvinningsteknologin har gjort att beräknade naturgastillgångar i USA har svällt ut till motsvarande 100 års konsum tion på nuvarande nivå.
Nu håller samma teknologi på att revolutionera oljeutvinningen. Under årtionden ökade USA:s oljeimport oförtrutet. Nu har den stigande egna produktionen av olja gjort att importökningen stannat av och oljeimporten har nu en fallande trend. IEA förutspår att produktionen i Nordamerika stiger med motsvarande 4 miljoner fat per dag fram till 2018, och står för över en tredjedel av det globala produktionstillskottet under den närmaste femårsperioden. IEA:s prognos är att USA blir självförsörjande beträffande olja och gas före 2035. Detta får i sin tur stora följdverkningar på energimarknaderna och även inom geopolitiken.
Oroligheterna i Mellanöstern har under de senaste åren hållit oljepriserna höga, även om världsmarknaden hela tiden har varit väl försedd.
Nu börjar dock 100-dollarsnivån per fat vara under en ökande press, och det är kanske rentav sannolikt att oljepriset under de närmaste åren åtminstone tidvis kommer att ligga under 100 dollar per fat (Brentolja; oljan i USA är redan klart under denna nivå), i syn o 2 S > & > S = I nerhet tack vare de fortsatt svaga tillväxtutsikternai världsekonomin.
Under de närmaste åren kommer oljepriset att hållas i styr också tack vare produktionsökningen i många viktiga exportländer, i synnerhet Irak och Libyen. Båda ländernas oljeproduktion och -export kommer sannolikt att stiga och slå tidigare rekord under de närmaste åren. Men också Kanada har en ökande export av olja från sina stora oljegrus fyndigheter. Och Brasilien med stora nyupptäckta oljereserver ute till havs ser ut att bli en stor exportör.
Sannolikt är likväl att oljepriset inte direkt kommer att kollapsa, även om momentära svackor kan förekomma: konsumtionsökningen är fortfarande stor i de stora tillväxtekonomierna (i synnerhet Kina och Indien). Kina har redan övertagit USA:s position som världens ledande oljeimportör. Och i Indien sväljer de stora offentliga subsidierna av bränsle allt mera av Indiens budget, och håller inhemska bränslepriser på en artificiellt låg nivå vilket direkt stimulerar till en snabbare konsumtionsökning.
Liknande prissubsidier finns i många andra viktiga tillväxtekonomier med en snabbt ökande efterfrågan på olja. Det är denna efterfrågebild som i sista hand gör att en oljepriskrasch inte är så sannolik; en prisnivå som hålls vid det nuvarande, kanske i ett intervall där dagens pris utgör det övre gränsvärdet, kan vara det som gäller under de närmaste åren, kanske rentav decenniet ut.
Dessa utsikter för ett fortsatt rikligt tillflöde av olja och gas är dåliga nyheter för dem som har hoppats att en åtstramande tillgång på olja och gas skulle bromsa upp den nuvarande ökningen av så kallade växthusgaser som en stigande konsumtion av fossila bränslen tillför atmosfären. (Också konsumtionen av dettredje stora fossila bränslet, stenkol, fort sätter också att öka, om än i en långsammare takt). Utsikterna är nu att utsläppen av växt husgaser från energikonsumtionen oförtrutet kommer att öka under de närmaste decennierna.
Detta ser ut att äventyra alla målsättningar att hålla till exempel halten av CO, i atmosfären under någon viss nivå; alla sådana målsättningar ser ut att sprängas. Endast om det finns en samfälld stark global politisk vilja att bromsa energikonsumtionen kommer utsläppen av växthusgaser att uppnå en fallande trend.
Utdelning eller dividend”
PATRIK HARALD TEXTA FOTO Ordet ”dividend” lever KOMMEN- envist kvar i finlandsTAREN svenskan trots att språkvårdarna vill att vi i stället säger aktieutdelning, vinstutdelning eller bara utdelning - precis som man gör i Sverige. Särskilt frekvent har ordet dividend förekommit i medierna under vårvintern efter statsrådets famösa beslut om ändrad beskattning på —- just det, vinstutdelningar (se även sidan 9).
Dividend eller vinstutdelning - spelar det egentligen så stor roll vad man säger? Ja, kanske inverkar det i viss mån på vilken betydelse vi läser in i ordet.
Att Nokia beslöt slopa sin vinstutdelning för fjolåret har väckt en del uppmärksamhet. Bolagets resultat för helåret 2012 var minus 0,84 euro per aktie. Överlag har folk visat förståelse för att Nokia i ett sådant läge behöver sina pengar till annat än att dela ut dem. Men förvånansvärt många har också uttryckt besvikelse, nästan känt sig stötta, över den uteblivna penningsumman. En känd privatplacerare sade enligt Kauppalehti att han i år beslöt att hoppa över Nokias bolagsstämma i protest mot den slopade utdelningen. Han menade att beslutet är imagemässigt olyckligt för Nokia och placerar bolaget i en föga smickrande skara av nollutdelare.
Också på bolagsstämman härom veckan låg besvikelsen i luften. I den halvmörka mässhallen berörde ett par aktieägare i förebrående ton den uteblivna utdelningen, och styrelseordförande Risto Siilasmaa fick än en gång motivera beslutet.
”Vivill ha möjlighet att investera iinnovationer och satsa på forskning. Vi vill skapa ägarvärde på lång sikt. Vi vill få fullmakt att köpa upp egna aktier om så skulle behövas”, sade Siilasmaa bland annat.
I flera årtionden var Nokia en pålitlig utdelningsmaskin och ännu för ett år sedan betalade bolaget 0,20 euro per aktie. Men också
BESVIKELSE I LUFTEN. Styrelseordförande
Risto Siilasmaa fick på Nokias bolagsstämma än en gång förklara varför det inte blev någon utdelning till ägarna.
det var bara hälften av vad man hade betalat de tre föregående åren. Och 2008 betalade Nokia hela 0,53 euro per aktie. Därför är det inte konstigt om många vant sig vid Nokias utdelning somett årligt tillskott till den privata ekonomin och per automatik räknat in detisin budget. Detta samtidigt som många finländska småsparare de senaste åren passat på att tanka stora mängder billiga Nokiaaktier.
Själv har jag aldrig hunnit vänja mig vid någon årlig present från Nokia, och har därför svårt att förstå hur man kan förvänta sig vinstutdelning av ett bolag när det inte har gjort någon vinst. En nollutdelning hör väl till de risker man får ta som placerare. (Det finns förstås situationer där ett bolag kan ge ägarna utdelning också efter ett minusår, till exempel om bolaget vill signalera en väldigt stark framtidstro och kassan så tillåter).
Vilken inställning man har i frågan kanske påverkas av vilka ord man använder. Precis som ordet dividend ger finskans ”osinko” inga ledtrådar om vad begreppet står för. Talar man i stället om vinstutdelning är det uppenbart vad det är för slags pengar som bolaget delar ut.
Eller inte delar ut.