I väntan — på vad?
av I. E. Forum 1972-14, sida 07, 20.09.1972
FORU ledaren
Forum 14/197 | väntan — på vad?
På kort sikt har den svårförlösta nya regeringen framför sig en så lång rad av besvärliga ekonomiska problem, att man förstår om den tar sig en andhämtningspaus över kommunalvalet:
Lång blir denna paus dock inte, och därefter väntar i första hand budgeten för nästa år och pensionshärvans uppnystande. Rutindelen av statförslaget är naturligtvis klar sedan länge, men i de mera politiskt färgade avsnitten kan man befara dragkamp, trots att partierna har enats om huvudlinjerna. Förste finansministern har nog, stödd av den borgerliga delen av regeringen, andra intentioner än hans socialistiska föregångare och dito kollega på andra finanstaburetten.
Nästa störa inrikesekonomiska problemkomplex blir avtalsrörelsen. Det är signifikativt att denna numera omtalas bara under täcknamnet inkomstpolitik. Efter det statsrådet i olika repriser har börjat blanda sig i förhandlingarna har dessa faktiskt blivit politiska, ehuru inte egentlig inkomstpolitik utan enbart lönepolitik. I bakgrunden vid alla dessa avgöranden lurar sedan — som vanligt — inflationshotet och bekymren med handelsbalansen. Men de är ju ingenting nytt eller ens spännande längre. Man vet hur det går.
Nytt och spännande så det förslår är däremot.det som nu framstår såsom regeringens svåraste och viktigaste uppgift: att snabbt få till stånd en positiv lösning i EEC-frågan.
Regeringen Paasio backade ut I sista minuten och skyllde på sina alltför klen skuldror. Regeringen Sorsas skuldror ä breda nog och fmajoriteten inom den in ser vilket kategoriskt imperativ ett frishandelsavtal med Gemensamma mar naden är för vårt land. Inte desto mindre; måste man befara att det ännu bli många krokar i långdansen. Och varj sådan krok är fatal för landets ekonom på både kort och lång sikt.
”
Naturligt nog kan man inom näringslivet = inte fatta några avgörande investeringsbeslut innan man vet hur marknadsutsikterna kan komma att te sig. Den efter: längtade aktivitetsökningen låter därför vänta på sig åtminstone tills avgörandet är klart — och även därefter ifall det blir negativt. :
Därtill kommer att beslut och aktivite hålls tillbaka i väntan på vad det skal bli av de regleringstullmakter som den . socialistiska regeringen ansåg nödvän diga med tanke på EEC: prisregle ring, könjunkturreservering, kapitaldiri gering …
Självfallet har den nya regeringen klart: för sig att det nu är på dessa avgöran= ’ den som den ekonomiska utvecklingen beror, under oöverskådlig framtid, men också under den närmaste tiden. Räcker dess auktoritet för att få bukt med det passiva motstånd som finns inom en del av dess anhängarskaror och för att driva igenom de nödvändiga avgörandena snabbt? Det ekonomiska livet kan inte hur länge som helst hålla andan, i väntan — på vad?
Sf