Icke av olja allena

Taggar: Teman: olja

Forts.

brukningen nu redan mellan en liondels och en solenergienhet. I enlighet med ovanstående resonemang har iemperaturen i dem verkligen stigil med ett par grader. Största delen av överskottsvärmen överförs dock till den omgivande landsbygden.

En energiförbrukning motsvarande 10” (0,01) solenergienheler kan kallas ”absolut övre gräns”. Den skulle innebära en förhöjning av medeltemperaturen med 19C. Man har inte kunnat fastställa om en sådan temperaturförhöjning skulle inverka avgörande på isområdena, klimatet och djur- och växtlivet, men verkningarna är av en sådan art att experimentet inte bör företas. Den nuvarande energiförbrukningen i USA är 107? solenergienheter och medelförbrukningen i hela världen är 10".

För många om maten

Om man utgår från att en politiskt och ekonomiskt stabil värld skall uppnå en lika hög levnadsstandard som USA, och att jordens befolkning ökar till åtminstone det dubbla innan den når ett stabilt värde, närmar vi oss redan den kritiska övre gränsen för energiförbrukningen. Om man dessutom tar med i beräkningen att levnadsstandarden i USA ökar till det dubbla, kommer man till att energiförbrukningen växer till värdet 10? solenergienheter. Detta lämnar en mycket liten marginal för befolkningstillväxten.

Den föda som jordens nuvarande befolkning konsumerar motsvarar 1075 solenergienheter. För att producera denna mängd mat, används en tiondel av jordens landyta för agrikulturella ändamål. En ökning av befolkningen till det dubbla innebär att också den odlade arealen måste öka till det dubbla. En optimistisk uppskattning av potentiellt odlingsbart land uppgår till ytterligare en tiondel av jordens landyta. Detta innebär en mycket stark begränsning för befolkningstillväxten.

All tillväxt begränsas alltså ytterst av jordens förmåga all anpassa sig till människans verksamhet. När den sista gränsen har överskridits finns inle längre någon återvändo. mm

Artikeln baserar sig på en opublicerad artikel skriven av

Albert Rose: A Global View of Solar Energy in Rational Units. Materialet har tidigare framförts i ett föredrag av prof Tor Stubb.

10

Icke av olja allen Över hälften av den energi som konsumeras i vårt land är oljebaserad. Nära tre fjärdedelar av den är importenergi. Detta faktum gör Finland ytterst sårbart under ekonomisk eller politiska kriser.

Vår situation är emellertid inte unik. Trots de radikala prisstegringarna efter oljekrisen 1973 spelar oljan fortfarande huvudrollen i energidramat. Även om birollernas bemanning är mångskiftande, är det med den energiintensiva oljan som med brännvinet: alltid värd sitt pris.

Men priset stiger.

sy Oljeberoendet baserar sig på två centrala faktorer. Oljan är i relation till sin volym energiintensiv, och som bränsle relativt enkel att hantera och förädla vidare. Hela vår nuvarande teknologi är uppbyggd kring oljan. En genomgripande övergång till andra bränslen innebär oerhörda initialinvesteringar.

Men de är inte oöverstigliga. Den industrialiserade världen stod inför samma dilemma vid övergången från kolkultur till oljekultur.

Intill sista droppe Även om realpriset på energi skulle fördubblas — en möjlighet att allvarligt räkna med — beräknas efterfrågan på olja växa snabbare än tillgången på den. Man räknar med att en brist på olja börjar göra sig kännbar i påfallande grad inom 5—10 år. Kalkylerna gällande hur länge de nu kända oljereserverna räcker varierar. En exakt prognos är övermäktig genom de många variablerna — kärnkraftens genombrott, i-ländernas utbyggnad av icke-oljebaserad teknologi, u-ländernas industrialisering, befolkningsexplosionens acceleration etc.

Oljeperioden lider i alla händelser mot sitt slut inom en överskådlig framtid. Vad gör vi sedan?

Om folket inte har bröd, får det — enligt Marie Antoinette — äta bakelser. Men hurdana bakelser?

Gas över gränsen

Naturgasledningen från Sovjetunionen togs i bruk 1974, Tills vidare distribueras den vägen gas till Imatra, Villmanstrand, Kouvola, Kotka och Karhula. Naturgasens andel av vår energi 1977 var nära 3 procent.

Den gas vi köper av Sovjetunionen har en kännbar handelspolitisk betydelse, och utbyggnad av gasled ningen är en första rangens fråga. Naturgaskommittén (sk Vaara-kommittén) skall avge sitt slutliga betänkande i höst.

Kärnkraft — riskkraft?

Debattens vågor har gått och kommer ännu länge att gå höga kring kärnkraftverken. Vårt första kärnkraftverk i Lovisa har tagits i bruk för ett år sedan. Enligt driftsstatistiken hör reaktorn till världens bästa, och kraftverket svarade för 8 procent av all vår elenergi senaste år.

Lovisa II och TVO I (Industrins Kraft, Olkiluoto) torde fås i bruk nästa år.

Utan att ta ställning till kärnkraftens risker kan man lidelsefritt konstatera, att det är ett ekonomiskt sätt att producera energi.

Har vi råd att avstå?

Forsarna brusa uti älvarna

Den viktigaste inhemska energitillgången är vattenkraften, som upplever en renässans. Dess andel av primärenergin växte från drygt 9 procent 1976 till ca 13 procent senaste år. Om alla de forsar som kan utnyttjas ekonomiskt skulle tas i bruk, skulle denna ökning enligt beräkningarna motsvara två medelstora kärnkraftverks energiproduktion. Detta skulle emellertid förutsätta byggandet av vattenmagasin — nåbot som naturvårdarna protesterar mot. Vattenkraften har de senaste åren svarat för över en tredjedel av vår elförsörjning. Genom den stigande elförbrukningen blir trycket på ulbyggnad av denna energiförsörjning allt större.

Kolsvart framtid?

Kolet kom i bruk under den industriella revolutionen och har fort FORUM 10/7 .

farande en aktningsvärd ställning — en sjundedel av primärenergin senaste år. Importen av stybbkol ökade med 74 procent från 1976 till 1977, medan siffrorna för antracit och annat stenkol samt koks och briketter var oförändrade eller minskade, Det är inte troligt att kolets roll i vår energiförsörjning kommer att bli mera framträdande de närmaste åren, även om vissa synpunkter skulle tala för det — bl a att kolreserverna inte hotar ta slut inom en nära framtid.

Brasan brinner

Vedeldningen är i avtagande, vilket är naturligt med tanke på att detta dyra material har viktigare funktioner. Brännveden svarade för ca 6 procent av primärenergin senaste år, bark och träavfall för nära 2 procent.

Mera = finfördelade former av brännved kan emellertid visa sig bli beaktansvärda marginala energitillgångar i liten skala. Närmast hoppas man på flis, sågspån, bark, stubbar och slånved — m a o avfallsträ, som inte förutsätter avverkning av värdefull skog. Försök med fliseldning har gjorts bla vid lantbrukslägenheter. Det är relativt enkelt att ändra värmepannor till flisbränning. Träförädlingsindustrin har länge utnyttjat bark oa träavfall för kraftproduktion.

För att utnyttjandet av träavfallsbränsle skall vara ekonomiskt, förutsätter det att transporterna inte blir långa, och att de tekniska initialkostnaderna kan hållas inom rimliga gränser.

Torven måste torkas

Också torven måste betraktas som en marginal energireserv (ca 1 procent av hela kakan 1977). Visserligen är tillgången på torv god — energivärdet för tillgångarna beräknas motsvara 5 000 miljoner ton olja — och fyndigheterna skulle kunna utnyttjas lill 40 procent utan alltför drastiska ingrepp i naturen. Men torv blir dyrt att torka. I naturen har torven en vattenhalt på 90 procent. En ökad torvanvändning skulle betyda höga investeringskostnader.

Man har satsat en hel del på utvecklandel av en mera ekonomisk ”torvieknik”. Torvkraftverk är i

FORUM 10/78

Energiförbrukningen i vårt land enligt energikällor. Totala förbrukningen uppgick till drygt 22,9 Mtoe (milj ton oljeekvivalenter). (Handelsoch industriministeriets energistatistik).

drift i bla Tammerfors, och flera planeras. Torvbriketter för uppvärmning av tex egnahemshus tillverkas redan i vårt land, och åtminstone två fabriker till planeras och är upptagna i tilläggsbudgeten.

Biomassa — organiskt avfall

Kommunalt avfall samt industrioch lantbruksavfall måste väl idag betraktas som en nära nog outtömlig naturtillgång. Teknik för att utnyttja avfall som bränsle eller ”processa” det till metan finns, men här liksom för andra marginala energireserver är lönsamhetströskeln hög på grund av anläggningskostnaderna. På lång sikt ger energi ur avfall många fördelar. Bränsletillgången är säkrad, bränslet är billigt, och samtidigt skärs kostnaderna för avfallshantering ner,

Avfallsförbränningsanläggningar finns redan i Helsingfors, Åbo och Lahtis, och Vasa planerar ett dylikt ”kraftverk”. Det är dock endast en obetydlig del av en stads värmeenergibehov som kan tillfredsställas med det kommunala avfallet.

I liten skala har man vid bla växthus gjort försök att elda med minkfett och halm.

En tiger i tanken?

Medan möjligheterna att producera energi för stationärt bruk i princip omfattar rätt många alternativ, är de begränsade då det gäller transportmedel. Denna sektor domineras idag av oljebaserad teknologi. Men ett febrilt forskningsarbete pågår för att få fram alternativa bränslen för framför allt bilar. Av praktiska skäl måste detta bränsle vara flytande. På grund av den sinande oljan måste att användbart substitut utvecklas inom 15 år.

Ett möjligt alternativ kan metanol visa sig vara. Europeiska bilfabriker experimenterar redan med metanol-, terpentin- och vätedrivna bilmotorer. Också försök med moderniserad gengasdrift har gjorts. I Sverige skall man testa metanoldrivna bussar i stadstrafik i höst.

Tekniskt är det möjligt att övergå från bensin till andra bränslen för bilar. Ekonomiskt finns flera frågetecken. När lönar det sig att i stor skala satsa på andra bränslen och an Kärnkraft

K Kol

Import-el -—

Vattenkraf nan teknologi? När bensinen kostar 5 mk litern? Eller 10 mk?

Finland förfördelat

Experiment med geotermisk uppvärmning har gjorts i Finland, och resultaten med värmepump har varit relativt goda i småhus.

Men beträffande de flesta ickebränslebaserade energiformerna är Finland förfördelat. Tillvaratagandet av solenergi i en omfattning som har någon praktisk betydelse förutsätter sol — något vi förses med i starkt begränsad utsträckning. Vindkraftverk förutsätter lämpliga terrängförhållanden i kombination med tillgång till vind. Tidvattenkraftens utnyttjande förutsätter tidvatten. Vågkraft kräver havsvågor av en annan kaliber än i våra havsvikar.

Huvudparten av vårt energibehov kommer av allt att döma också i fortsättningen att tillgodoses med bränsle. Och av allt att döma kommer detta bränsle också i fortsättningen att till huvudparten vara importvara.

Ingenting tyder på att detta bränsle blir billigare.

Mato: Vår viktigaste naturtillgäng är uppfinningsrikedom. Isaac Åstimo 1"