Ille faciet?

av Janne Salonen Forum 1993-14, sida 10-11, 04.11.1993

Ille faciet?

Janne Salone enom valet i somras av Paavo

Lipponen till socialdemokratis partiordförande lyckades det ti digare så statsbärande partiet äntligen lösgöra sig från Sorsa-eran. Kalevi Sorsa hade dominerat partiet i två decennier. Lipponen representerar en ny tid, på ett annat sätt än de tidigare interimistiska ordförandena Pertti Paasio och Ulf Sundqvist (i synnerhet den senare blev genom sitt STS-misslyckande till en albatross för partiet). Nu går det att skönja en färsk vigör 1 de socialdemokratiska stegen, även om Sorsa-eran ingalunda saknde betydande meriter: avigsidorna i form av ett självgott och maktfullkomligt partietablissemang blev dock nog så tydliga med tiden.

Nu vädrar socialdemokraterna dock morgonluft: opinionsundersökningarna förutspår en stor valseger i riksdagsvalet, och partiets kandidat är klar förhandsfavorit i valet till president om någon månad. En stor del av den socialdemokratiska medvinden är förstås en följd av den katastrofala ekonomiska utvecklingen under den borgerliga regeringens tid — vilket från början inte var självförvållat, men nu börjar vara det. Subsidierna har svämmat ut över alla bräddar, och för att finansiera dem genomför regeringen skatteförhöjningar under 1994 som hotar att helt strypa konsumenternas köpkraft och därmed riskerar att framtvinga ytterligare ett steg neråt i ekonomins onda cirkel. 1994 års skatteförhöjningar och deras potentiellt förödande effekt på ekonomin kan komma att besegla det borgerliga valnederlaget och den socialdemokratisk segem, då landet går till riksdagsval senast våren 1995.

nder intervjun använder Lipponen de latinska uttrycket ”ille facier” (han skall göra det) om Martti Ahtisaari (us 10

Paavo Lipponen blir han nästa statsminister?

Och vad vill han prungligen använt av Karl IX om sonen Gustaf II Adolf). Uttrycket passar dock nästan bättre på Lipponen själv, en man som verkar ha en rätt klar uppfattning om vad han vill uträtta i regeringsställning. Numera är ju statsministerns roll klart viktigare än presidentens, åtminstone inrikespolitiskt. En president Ahtisaari skulle aldrig kunna genomföra de strukturförändringar som Lipponen kan vara i position att göra något åt som statsminister. Och i det sammanhanget är det hoppingivande att Lipponen uttryckligen identifierar de strukturella bristerna i vår samhällsekonomi som en prioritet.

Centerpartiet och den centralpartiledda regeringen samt dess statsminister har snarare velat bevara den slutna ekonomin så intakt som möjligt: följden är nu att subsidierna har svämmat över alla bräddar, och finansieringen av dem genom skattehöjningar hotar att helt sänka Finlands ekonomi. Det traditionellt utformade socialdemokratiska stimulansförslaget, med betoning på vägbyggen och liknande, vittnar dock om att någon särskilt radikal strukturomvandling inte är att vänta under socialdemokratisk ledning.

Det är viktigt att notera att motståndet mot EG inom vår socialdemokrati är mycket mindre än i Sverige eller framförallt Norge, och att Finland till skillnad från grannländerna börjar ha en slags konsensus för ett EG-medlemskap. Detta är en markant skillnad i opinionsklimatet.

Skall ”han göra det”? J.S: — Det finns en möjlighet att du blir Finlands nästa statsminister. Hur skull programmet för en regering ledd av Paavo Lipponen se ut?

Lipponen: — Den nuvarande krisen kan bäst lösas med demokratins medel, genom nya val. Det viktigaste är vad som bör göras just nu. I regeringsposition skulle min linie vara att det behövs en satsning på tillväxt och sysselsättning. På längre sikt behövs även ett regeringsprogram som syftar till strukturella förändringar och besparingar som får statsskuldens tillväxt under kontoll. Det behövs en satsning på framtiden: hittills har det satsats på gårdagens ekonomiska strukturer.

J.S.: — Tror du att det blir urtima val? Lipponen: — Det är en spekulativ fråga som på allvar kommer upp först efter presidentvalet. Vi är dock även i opposition beredda att bidra till rimliga lösningar: vi sitter inte och bara väntar på en valseger. J.S.: — Socialdemokraterna ser ut att gå mot en valseger; dessutom ser det bra ut för partiets presidentkandidat!

Lipponen: — Jag tror att våra siffror kommer att stanna ungefär på nuvarande nivå, och att riksdagsgruppen i alla fall torde bli betydligt större. Och i presidentvalet tror jag att en stor del av befolkningen redan har utsett den person de fäster sina framtidsförhoppningar på. Martti Ahtisaari var rätt man i rätt tid.

J.S.: — Men nu har vi ju mera parlamentarism än tidigare, och då är det väl egentligen viktigare vem som är statsminister än vem som blir president?

Lipponen: — I framtiden är det sannolikt att statsministerns roll blir ännu större, särskilt inom EG. Då kommer statsministern i princip att representera Finland i EG-toppmöten, även om också presidenten kommer att kunna spela en roll inom EG-samarbetet, och deltar i EG-toppmöten då det fattas beslut i Maastricht.

timulansprogrammet är den stora socia la beställningen. J.S.: — För att återgå till ditt politiska program: socialdemokraterna har presenterat stimulansprogram som bygger på upplåning. men vore det inte möjligt att finansiera både stimulans och skattesänkningar genom nedskärningar i subsidier av olika slag? Lipponen: — Den nuvarande regeringen har slagit alla rekord med subsidier, i synnerhet genom bankstödet. Allmänt sprids nu tänkandet att inga investeringar längre påbörjas utan statsstöd i någon form: diskussionen om statsgarantier för den planerade cellulosafabriken i Raumo är ett ex — Sysselsättningen börjar numera vara ett allmäneuropeiskt problem, och vi jobbar intensivt med de övriga europeiska partierna kring denna fråga. Vi förbereder förslag inför EG-toppmötet i december, och sällan har jag sett så allvarliga ansikten som jag såg vid det senaste partiledarmötet med europeiska socialdemokrater. Vi kan bli före detta politiker om vi inte kan göra något åt arbetslösheten…

Det behövs en större flexibilitet på arbetsmarknaden, och en bättre atmosfär, understryker Lipponen. Men det är fel om arbetsgivarnas inställning är den att facket borde försvinna.

— Vi förespråkar den svenska modellen.

empel på detta. Och detta tänkande verka där ingen arbetslös tillåts vara sysslolös utan måste söka sig en utbildning eller ar sprida sig till energisektorn. Vi tycks fortfarande åtminstone mentalt leva i en ganska sluten ekonomi, och det bekymrar mig. J.S: — Inom industrin finns det en oro för att alla dessa subsidier snedvrider konkurrensen.

Lipponen: — Men varför protesterar industrin inte ljudligare? Redan för ett decennium sedan kritiserade jag Finlands slutna ekonomi. och det är här som det stora behovet av strukturella förändringar finns. Vi har en djungel av direkta och indirekta subsidier, karteller, regleringar o.s.v.

J.S.:; — Socialdemokraterna förespråkar stimulans, men är det längre vettigt med stimulans i form av vägbyggen och liknande? Vore inte en satsning på forskning och utbildning en bättre utväg, och i synnerhet skattesänkningar för vanliga löntagare? Lipponen: — Vi har ett mångsidigt program. Det finns ett behov av att förbättra infrastrukturen beträffande vägar och järnvägar och liknande: t.ex. landsvägen mellan Helsingfors och Åbo, eller planerna på snabba tågförbindelser. Statliga bolag har investeringsplaner, och byggnadsbeståndet behöver börja renoveras. Det behövs också arbetsmarknadspolitiska åtgärder, t.ex. utbildning för de arbetslösa — i stället för att ha dem att sitta hemma. Det behövs mera köpkraft i hushållen. Det behövs även satsningar på framtiden, i utbildning, forskning och utveckling. Småföretag behöver stödas på ett lämpligt sätt: vi kritiserar den nuvarande politiken där det inte görs någon urskillning mellan framtidsbranscher och satsningar på gårdagens strukturer. Skattelättnader skulle ge en snabb stimulanseffekt, förutsatt att skattelättnaderna inte gynnar höginkomsttagare. Behovet av stimulans är nu större än då vårt program publicerades i september, eftersom arbetslösheten enligt prognoserna annars växer ytterligare.

D: galna är, menar Lipponen, att regeringen utlovar skattelättnader senare. då det börjar gå bättre, men detta är för att låna president Mauno Koivistos uttryck fel politik. Det är na stimulansen behövs, inte senare. även om möjligheterna till skattelättnader är begränsade. Lipponen: — Vi är medvetna om att statsskulden dock ökar snabbt. och att denna ökning håller på att bli av strukturell art, så det behövs även ett program för en sanering av den offentliga ekonomin. Detta kan dock vara fatalt att genomföra mitt i en lågkonjunktur, och under bättre tider är frågan om politikerna har mod till detta.

J.S.: — Är det ett självändamål att det skulle bli en central helhetslösning? Lipponen: — Nej, det är det inte, men det skulle ge ett bra tillfälle att bekämpa arbetslösheten!

FK afsbesturet måste enligt Lipponen ”respekteras”.

J.S.: — Tror du att nästa regering måste ta upp energipolitiken?

Lipponen: — Efter riksdagsbeslutet i kärnkraftsfrågan måste vi börja utarbeta en politik utan kärnkraft. Vi måste ha en respekt för riksdagens beslut. Hos industrin har man kanske inte riktigt förstått t.ex. kvinnornas roll. och om man bara lobbar på linjen “jag vet bäst, jag är en ingenjör” så får man resultat av detta slag, Det är bäst att vi nu lägger kärnkraften på is, kanske till nästföljande riksdagsperiod — efter 1999, eller så.

EG-frågan ser det ut att kunna bli en vis konsensus i Finland kring medlemskap: så gott som alla stora partier och intresseorganisationer har åtminstone inte motsatt sig ett EG-medlemskap, med undantag för MTK. Lipponen: — Den organisation som mest skulle behöva ett EG-medlemskap är just MTK! Frågan är vem som i framtiden skal! betala jordbruksstödet, ifall vi inte blir medlem i EG och då får EG som delfinansiär. Konsensus bland de flesta partierna gäller frågan om själva medlemskapet; sedan har vi olika åsikter i vissa frågor om målsättningarna, t.ex. i fråga om jordbruket — där regeringen valde att inte konsultera oss om förhandlingsmålen. Informationen har dock nu blivit bättre, även om vi inte vet om vi kan vara med och påverka förhandlingsresultatet. Vi måste förresten vara beredda på att tidtabellen kan bli snabbare än tänkt. Å andra sådan är det möjligt att fördröjningar inträffar. T.ex. Tyskland trycker nu ganska starkt på för en snabb tidtabell. J.S.: — Inom socialdemokraterna både i Sverige och Norge verkar det vara mycket större EG-motstånd än i Finland? Lipponen: — Det kan bero på vårt geografiska läge. I Finland kan det vara viktigare all vi på något sätt får klarhet var vi står i Europa, och att vårt lands internationella position klarnar. J.S.: — Det måste vara bekymmersamt för Finland om EG-motståndet 1 Sverige blir väldigt starkt och fäller medlemskapet?

Lipponen: — Det blir probematiskt om bara Finland av de tre nordiska länderna röstar för ett EG-medlemskap. Å andra sidan är vi inte siamesiska tvillingar med Sverige. Vi skall förhandla fram ett resultat, sedan ha en folkomröstning om det, men slutbehandlingen i riksdagen blir klar först efter att de andra nordiska länderna har röstat om medlemskapet. Själv har jag besökt flera EG-huvudstäder, också andra än Bryssel och London. Jag har besökt inte bara broderpartier, utan även andra än socialdemokratiska regeringspartier, och har t.ex. uttryckt förhoppningar om att EG tar hänsyn till Finlands jordbruk.

J.S.: — Tror du att det finns utrymme för konsensustänkandet också i andra frågor än EG-medlemskapet? Ar socialdemokraterna t.ex. beredda på att gå med i en bredbasig regering?

Lipponen: — Finland behöver en bredbasig regering efter nästa val. även om jag inte är säker på att det vore klokt med en regering där alla de stora partierna är med. Detta skall dock inte heller uteslutas. Alla alternativ bör hållas öppna, även det röd-gröna samarbetet.

yssland och den ryska arenan är i fö kus, nu och framdeles. J.S.: — Uppfattar du läget i Ryssland som hotfullt för Finland? Lipponen: — Nej. vi har en bra utgångspunkt för den nya tid som redan har börjat. Det var faktiskt Sovjetunionen som föreslog att VSB-pakten skulle slopas; kan man föreställa sig ett bättre “happy end” för efterkrigstiden? — President Koivisto har mycket klokt sagt att dåliga relationer till Ryssland vore en dålig referens för ett EGmedlemskap. Läget i Ryssland är förstås något osäkert, och det kan finnas en risk för att ultranationalismen får fotfäste.

— Säkerhetspolitiskt eftersträvar vi inga militära garantier från EG:s sida; vi får inte några. Däremot eftersträvar vi en generellt mera stabil position genom EG-medlemskap. Våra framtida säkerhetspolitiska lösningar beror på utvecklingen i hela Europa. Vad NATO beträffar har vi inget akut behov av ett medlemskap: Finlands säkerhetspolitiska läge är stabilt. Dessutom har hänsynen till Ryssland nu en högre prioritet inom NATO. Med tiden kan NATO utvecklas till en säkerhetsorganisation som även tar hänsyn till Rysslands säkerhetspolitiska behov, och då kan det tänkas att vi söker medlemskap i NATO. Frågan bör studeras noggrant: t.ex. vilka ändringar detta skulle medföra i vårt försvar, och vad det skulle kosta.

J.S.: — Vad anser du om förslaget att Finland skulle delta i direkta pacificeringsoperationer inom FN:s regi?

Lipponen: — Regeringspropositionen går inte ut på deltagande i pacificering, utan på åstadkommandet av enheter som effektivt kan försvara sig och t.ex. de hjälptransporter de ansvarar för. Detta är en helt annan sak än operationer av Gulfkrigets slag. Men det finns också risker med FN-aktioner av ovannämnda slag. Det är viktigt att ett deltagande prövas särskilt för varje enskilt fall, och att riksdagen på detta sätt kan påverka besluten så att Finlands roll blir skräddarsydd. L 11