Industriförbundets make up
av G V Forum 1974-02, sida 06, 06.02.1974
Synpunkter 9 Synpunkter 9 Synpunkter 9 Synpunkter 9 Synpunkter 9 Synpunkter
Industriförbundets make up
Olje- och energikrisen nu senast, men också många andra symptom har redan länge visat att den finländska industrin borde ha en längre genomtänkt helhetsstruktur än den har i dag. Industrin är i stort sett organiserad på samma sätt som den varit sedan mannaminne: i Industriförbundet, Industriidkarnas förbund, branschorganisationer, arbetsgivareförbundet o sv. Dessa organisatio ner har naturligtvis förnyat sig i någon mån men det som faktiskt hänt är att likna vid en make up, som blir allt omsorgsfullare men också svårare ju äldre damen blir.
Tiderna har ändrats, människorna har ändrats. Det är helt naturligt att den allt bättre skolning folk får i dag får dem att se på sitt yrke på ett helt annat sätt än förr. Man kan inte rimligtvis nå en hög produktivitet och trivsel på arbetsplatserna (som ju numera är en och samma sak) om man inte får till stånd ett bättre samarbet ” mellan företagen och arbetskraften. De finländska industrin är på några få undantag när i den ställningen att den inte klarar ett hårt konkurrensläge med utländsk industri utan ett långtgående samarbete på industripolicy-planet. Samma sak gäller samarbetet med staten och kommurtierna. Här här veterligen svårigheterna i tex styrnings- och lokaliseringsfrågor uppstått på grund av en oförklarlig rivalitet mellan olika ministerier och politiska grupper. Ett mera samarbetsvilligt grepp från industrins sida hade kanske gjort även denna fråga lättare att lösa. Följden har naturligtvis blivit att det åsyftade samarbetet, som på Industriförbundets vårmöte i Kuopio så varmt omfattades, har försinkats just i det skedet då det kanske bäst skulle ha behövts nämligen då investeringsplanerna efter EG- beslutet plockades fram.
Men kanske finns det för många parter med i dansen? Är det möjligen så med fin ländsk industri som det är fallet med en Sverige-finländare på en dansrestaurang i Stockholm: man vet att det är en finländare för att tolken dansar med?
Skulle det inte vara möjligt för industrin att satsa hårdare på tex Industriförbundet genom att företagen skulle låna tt sira bästa krafter till förbundet. Med en bättre och mera koordinerad policy-making skulle bättre förutsättningar skapas, att utveckla moderna metoder, förbättra skolningen och bredda samarbetet med både myndigheter och fackorganisationer.
Visserligen kan man nu från Industriförbundets sida säga, att vi ju har ett bra samarbete. Men så är inte fallet. Endel företag kanske har ett bra samarbete, men andra stretar emot moderna tider med händer och tår. Det har hävdats att storindustrin har för mycket att säga till om i Industriförbundet. Så sade tex president Kekkonen, att det förbryllat honom att två tredjedelar av industrins arbetskraft arbetar i små och medelstora företag och bara en tredjedel inom storföretagen. Om allt skulle vara som det borde vara, så skulle väl detta inte ha förbryllat presidenten.
Det är många saker som ett starkt bemannat Industriförbund kunde ta itu med. Ta nu tex vår arbetskraftsituation. Samtidigt som vi har en bekymrande arbetslöshet, har vi brist på arbetskraft. Vi förmår antagligen inte utnyttja ens den relativt, enkla högkonjunktur som rått under år 1973, Samma sak kommer troligen at hindra oss från att förtjäna på det faktum att vår industri har bättre tillgång på olja och energi än de flesta västeuropeiska länder har. Vi kan inte ens reimportera våra emigranter från Sverige, för att vi inte har bostäder åt dem där det finns jobb (och vice versa: där det finns bostäder, där finns det inga jobb). Det byggs en hel del, me bostäderna blir antagligen färdiga först här lågkonjunkturen sätter in på allvar. Våra konjunkturutjämnande åtgärder kom denna gång alldeles för sent. Felet låg hos riksdagen, men en samlad industri kunde ha pratat förstånd med politikerna — om man på industrihåll i tid insett vad klockan var slagen. Det går helt engelt inte längre att tänka, att var och en är sin egen lyckas smed. Yngre företagsledare torde ha insett, att det gäller att modernisera det industriella tänkandet.
Volvo-chefen Pehr Gyllenhammar påpekade i TV att den svenska industrin kommer mycket bra överens med den socialdemokratiska politiska ledningen på topplanet.
|. Det måste ju rimligtvis vara en angeläge fråga även för socialdemokraterna att landet har en fungerande industri som man kan komma överens med.
Bara för ätt ta ett exempel: det bör ligga i industrins intresse att kraftfullt inverka på hur yrkesskolningen utvecklas i landet. Därtill borde det finnas möjligheter. En stor del av vuxenundervisningen är inte förlagd till yrkesutbildningsstyrelsen, utan till arbetskraftministeriet. Dels fungerar yrkesutbildningsstyrelsen ungefär som kommunalpolitikerna vill, utan att ordentligt planera i enlighet med industrins önskemål.
Rätt mycket är i obalans i Finland i dag, men det är väl meningslöst att också industrin och dess sammanslutningar är det. Går det inte att bemanna Industriförbundet med industrins bästa policy-makare. Hur vore det med något slags roterande system? Sen man på de organ som utgör industrins samtalspartner, kan man inte undgå att lägga märke till ett omfattande nytänkande och omorganisation hos tex FCC eller hos myndigheter och ministerier. Bara industrin försöker dölja rynkorna genom att köpa mera make up. GV
Forum 2/74