Inflation dyrt pris för tillväxt
av Lars-Erik Öller Forum 2008-07-08, sida 46, 28.08.2008
EH FORUM FÖR EKONOMI OCH TEKNIK NR 7-8 2808
Lars-Erik Öller är professor emeritus vid Stockholms universitet.
Inflation dyrt pris för tillväxt
Ordet inflation har efter en längre frånvaro återinträtt i vårt vardagsspråk. Inflatera betyder att blåsa upp, i ekonomisk vokabulär är det priserna som pumpas upp. Det räcker inte med att ett pris höjs. Oljans pris ligger ju bakom dagens prisuppgång, liksom de dyrare livsmedlen. Men det räcker alltså inte egentligen till för att man ska kunna tala om inflation, trots att konsumentprisindex har stigit med nästan 4,5 procent. Det beror förstås på att bägge priserna väger tungt i indexet — och i hushållens utgifter.
Prishöjningarna på olja och livsmedel beror i grunden på att utbudet av dessa produkter inte räcker till för att mätta efterfrågan. Effekterna sprider sig genom ekonomin via utbudets och efterfrågans priselasticiteter. Eftersom utbudet är trögpåverkat, vore det enda botemedlet att minska på förbrukningen av olja och livsmedel. Men det kan vara lättare sagt än gjort.
Samtidigt kan man vänta sig att den globala efterfrågan fortsätter att stiga, för nu kräver nyrika kineser, indier och ryssar att de ska få ta del av det goda liv vi så länge fått njuta av. Eller som Catherine Reilly skrev här i Forum 5/2008: ”Medan de asiatiska tillväxtekonomiernas ökande utbud tidigare hjälpte att sänka priserna överallt i världen, är det nu deras växande efterfrågan som höjer priserna”.
på den spiralen, I Zimbabwe har man börjat trycka en 100 miljarders sedel, för vilken man med litet tur kan köpa sig ett bröd i dag - i morgon räcker det knappast längre till.
Priset på pengar är räntan. Är det mycket lätt att låna kommer hushållen att skaffa sig nya bostäderi en takt som driver upp bostadspriserna, vilket isin tur höjer hushållens förmögenhet. Denna kan så användas som säkerhet även för konsumtionslån. BNP växer tills bubblan spricker. Detta hände hos oss på 1990-talet och detsamma, med lite mer finesser, har vi sett i USA under senare år. Varför höjde man då inte räntan? Jo, därför att inflationen inte rörde på sig; räntan skulle inte få sättas med sidoblickar på huspriserna!
Liksom på 1990-talet drabbas de ekonomier hårdast som lät bubblan växa sig störst: USA, Storbritannien och Spanien. Härtill kommer så olje och livsmedelspriserna som förvärrar situationen i proportion till hur stor del de produkterna utgör i hushållens budget.
Trots vårt kalla klimat har vi lyckats med att kraftigt minska oljans andel. Kostnadsposten livsmedel har också hela tiden minskat. Men här få man inte glömma att livsmedelshandeln domineras av stora agenter med påföljande svag konkurrens. Dessutom uppvisar just livsmedelsproduktionen internationellt en hög grad av protektionism. Ett perfekt klimat för inflation.
Genuin inflation får vi först om vi tror att vi genom att höja våra egna priser, särskilt priset på arbete - det vill säga våra löner, kan klara oss ur detta dilemma. Det försökte man sig på under oljekriserna på 1970och 1980-talen, med påföljden att inflationen skenade iväg och valutan tappade i värde.
Inflation är ju egentligen det att priset på varor blir högre än priset på pengar. Pumpar man ut mer sedlar fortsätter priserna att stiga. Det finns inget slut
Med det höga skattetryck vi har kan detta vara den rätta tidpunkten att sänka inkomstskatten för att dämpa lönekraven och därmed bromsa inflationen.
Är en sänkning av inkomstskatten då en lösning? Nej, inte på sikt, för de internationella priserna påverkas inte av hur vi beskattar oss själva. Men med det höga skattetryck vi har kan detta vara den rätta tidpunkten att sänka inkomstskatten för att dämpa lönekraven och därmed bromsa inflationen. Staten förtjänar bra på inflation så man har gott råd med lite rabatt.
Därtill måste räntan ligga högt, trots att det kan bidra till stagnerande tillväxt. Inte heller tillväxten ska man försöka betala med inflation! m