Inflationen i SEV-länderna

av Tauno Tiusanen Forum 1982-06, sida 20-21, 31.03.1982

Taggar: Organisationer: SEV Teman: inflation

€ I år har emellertid nyheterna om prishöjningarna i de socialistiska länderna ökat betydligt. Inflationsfenomenet begränsas inte längre till den helt obalanserade ekonomin i Polen, där man med stöd av undantagstillståndet höjt livsmedelspriserna med upp till 200—400 procent.

I Rumänien höjdes livsmedelspriserna i vintras med i medeltal 35 procent varvid de största förhöjningarna var ca 90 procent. I Tjeckoslovakien fick köttpriserna ett nästa de officiella minutpriserna och kolhosmarknadernas fria priser.

År 1965 var de fria priserna 37 procent dyrare, år 1970 var skillnaden redan 55 procent, år 1975 hela 76 procent och år 1980 så stor som 109 procent. Då konsumenten i dag köper bättre livsmedel på torget, måste han betala över det dubbla mot minuthandelns officiella pris. Då man köper på kolhosmarknaden, slipper man ofta det besvärliga köandet.

strama tyglar med centralstyrda metoder.

Följden har i samtliga SEYV-länder varit den, att medborgarnas besparingar ökat i betydligt snabbare takt än minuthandelns försäljning.

Detta fenomen, som klart kommer till synes i de sista kapitlen (se tabell) i SEV-ländernas statistiska årsbok. Diskrepansen mellan besparingar och konsumtion är häpnadsväckande under 1970-talet.

Besparingar har en helt annan funk De ekonomiska = ekvationerna, som är grunden för planhushållningen, går alltså inte alltid ut i praktiken och obalans uppstår.

Det superoptimala besparingskapitalet har negativ verkan på den ekonomiska helhetsutvecklingen. Man har på sistone i SEV-länderna börjat diskutera frågan om ökad produktion genom att i högre grad än tidigare använda ekonomiska lockbeten.

SEV-ländernas = officiella — prisindex visar än så länge en rätt moderat prisutveckling (se tabellen). Men då man studerar de officiella siffrorna, bör man hålla i minnet, att östländernas statistiska uppgifter i många avseende görs upp på ett annat sätt än i väst.

I öst tar man inte alls med nya produkter och nya modeller av gamla produkter i prisutvecklingen. Tex i DDR, där man fortfarande håller fast vid myten om stabil tet slöseri med resurser. Detta kan iakttas över hela linjen i de centralstyrda ekonomierna.

Ett exempel är energiförbrukningen. - Förbrukningen av = relativt billig energi är i SEV-länderna i medeltal ca 30 procent större per person än i Västeuropa. I de mest industrialiserade SEV-länderna, DDR och Tjeckoslovakien, är motsvarande siffra 80—80 procent. Det är alltså inget att förundra sig över, att man på senare år måst fästa

Betydelsen av nominella extra inkomster som morötter för ökad ekonomisk satsning är emellertid liten o tion i de centralstyrda ekonomierna än i marknadsekonomierna. I det socialis De, som följer med den ekonomisutvecklingen i -SEV-länderna priser, har man stadigt höjt pri- ökad vikt vid energibesparing och serna på bla textilier och beklädnads- — också pris. En nyvärdering av priset på produk 30 procents genomsnittligt påslag i januari. Priset på ris fördubblades. k . tionssatsningar så, att det mots - oas S . - 2 Koef- > Det har länge påståtts, att inflation är något, som bara n avs ISKniNg lav | Detaljhandelns AG varar rådande knapphet, leder med drabbar marknadsekonomier och som närmast är besparingar pr vat 1970. tiden också till stigande konsument (1970 =-100) (1970 = 100) 1980 priser. Tecknen på denna utvecklin resultatet av privatföretagens snikna vinningslystnad. har på sista tiden klart ökat. Alternativet är att fortsätta den irra tionella — prispolitiken, vilket i sin

Samtidigt har anhängarna av ett centralstyrt system an- - AT sett, att det i en planekonomi inte kan förekomm det slags obalans, på vilket prishöjningarna är veritabla frå 15 RR 00 odat | aqu| fr ofelbart leder till en betalningsbar kol I 9 ? lanskris, varav Polen är ett typexem skolexempel. Ungern 13 100 > 345 | 51 100 153 4,6 | pel Prisstödet för im . porterade, BOR 34 100 191 69 100 159 1,5 ofta allt dyrare satsningar med ökat Polen 14 100 429 56 100 . 198 3,4 slöseri med dem som följd, kan Sovjet & 24 100 335 50 100 169 3,42] inte fortsätta i all oändlighet om man

Tjeckoslövakien | 30 100 244 58 100 140 3, ens hjälpligt vill hålla den utländska

INFLATIONEN I SEV-LANDERNA

Vissa — njutningsmedel — blev = avsevärt dyrare. I Ungern har inflationen under de senaste åren varit tom 10 procent per år. 1 planerna sägs, att prishöjningarna borde kunna hållas på en ca 5 procents årlig nivå.

Också i Sovjetunionen har man de senaste åren gjort ett flertal justeringar i konsumentpriserna. Samtidigt har man emellertid strävat till att hålla minutpriserna på livsmedel på en stabil nivå. Ändå har man inte kunnat garantera oavbruten tillgång på produkter till officiella minutpris. Under dessa omständigheter har den sk ”fria kolhosmarknaden”, där bönderna säljer sitt överskott i = bostadscentra, = blivit allt viktigare ur folkförsörjningssynvinkel.

På kolhosmarknaden gäller lagen om tillgång och efterfrågan. Lantarbetaren betalar en liten avgift för sitt marknadsstånd och kan begära det pris han önskar för sin produkt. Dessa priser har visat en stadig uppgång och speglar alltså det inflationstryck, som i dag råder på marknaden.

Kolhosmarknadens prissättning har inte just blivit allmänt känd. Därför är det särskilt intressant, att partitidningen Pravda för någon tid sedan publicerade uppgifter o 2 har sedan länge inte svävat i någon som helst ovisshet om det ökade inflatoriska trycket i de centralstyrda ekonomierna. De allt oftare förekommande prishöjningarna, som vi sett exempel på här ovan, är ett klart tecken på detta.

Hur det = inflatoriska = trycket lättar är emellertid mycket olika i olika länder. I detta avseende är skillnaderna mellan de olika ekonomiska systemen fundamentala. I en centralstyrd ekonomi behöver priserna inte nödvändigtvis nå en nivå, där tillgång och efterfrågan står i balans, vilket är fallet i marknadsekonomin. I planekonomierna har befolkningens köpkraft ökat betydligt snabbare än tillgången på marknaden.

tiska systemet samlas det kapital, som behövs för investeringar, i huvudsak via den offentliga sektorn. Besparingarna, som leds till bankerna, har ur finansieringssynvinkel endast marginell betydelse. Inom socialismen sparar man i allmänhet inte för att grunda ett eget företag eller för att trygga sin ålderdom.

Av denna orsak kan de sammanlagda = besparingarna, som = verkar svämma över sina bräddar, närmast betraktas som frustrerad köpkraft, som skulle söka sig till ökad konsumtion, om tillgången var bättre tillgodosedd. I den = socialistiska planeringen utgår man ifrån, att den personliga inkomsten motsvarar den personliga konsumtionen medan

Detta har skett trots att arbetsin- det sociala ”mervärdet” skapas komstens ökning hållits i mycket utom de enskilda hushållen.

Minutprisinde (1970 = 100)

C 1960 1970 1980

Bulgarien HH 100 123

Ungern 96 100 « 159

DDR 101 100 99

Polen 920 100 152

Rumänien 97 100 108

Sovjet 100 100 103

Tjeckoslovakien - 98 100 111

Forum 6/8 dessa inkomster inte kan användas för ökad konsumtion på grund av bristfälligt utbud. En och annan extra slant på banken brukar inte entusiasmera den stora allmänheten i någon högre grad.

Produktiviteten har samtidigt blivit den viktigaste delfaktorn i den ekonomiska = tillväxten. Man kan inte längre driva tillväxten framåt med stora industriinvesteringar, utan nu måste man koncentrera sig på att höja den redan existerande kapacitetens effektivitet. Den teknologiska nivån, uppfinningsrikedomen, ledarförmågan och fliten bör promoveras i produktionsprocessen. Den mänskliga faktorn, för vilken ekonomisk belöning är viktig är i nyckelställning.

Den ekonomiska tillväxten har inom hela SEV-området = blivit kännbart långsammare under de senaste åren och närmar sig eller liknar redan stagnation. I Polen har man rentav gått in för avsevärd sänkning av produktionen. Samtidigt har priset på energi och råmaterial varit i stadigt uppåtgående. Tillsammans med ökade = arbetskostnader — uppstår = kostnadsinflation, som i det långa loppet inte helt kan stoppas med stöd från statsbugeten. Man blir tvungen att övergå från dold inflation, som ökar medborgarnas besparingar, till öppen inflation. som höjer prisnivån.

Forum 6/8 produkter i och med att nya modeller kommit ut på marknaden. Denna dolda inflation, som förekommer över hela SEV-området, kan knappast någon mäta i konkreta siffror.

Ännu på 1960- och 1970-talen fanns i de socialistiska länderna = ett stort utbud på ekonomisk litteratur, som påstod, att konsumentprisindex skulle komma att visa en klar nedgång. I dessa skrifter förklaras, hur vissa ”lyx”-artiklar — främst kapitalvaror — i socialismens första skede har prissatts förhållandevis högt, men att deras prisnivå stadigt sjunker i takt med samhällsutvecklingen. Enligt denna strategi borde samtliga - SEV-länders = prisindex småningom stå på noll. Den totala kommunismens idé är ju ett helt prislöst samhälle, alltså ett samhälle, där allt delas ut gratis. Denna utopi har man måst frångå under 1970-talet.

Mot denna gamla, utopistiska bakgrund är behoven av prishöjningar som visat sig vara allt mer nödvändiga, ett hårt slag mot de ekonomiska = politiker, som nu måste förklara för folket varför dess tiv blivit så dyrt att leva. Det är ingen lätt uppgift.

Drar man ut på tiden med att upplösa den orealistiska prisstrukturen, blir detta ett dyrt alternativ. Om priserna inte motsvarar den rådande bristande tillgången, är resulta skuldsättningen i schack.

I detta avseende utgör Sovjetunionen ett undantag. Dess enorma naturrikedomar tillåter en långtgående självförsörjning, som från betalningsbalansens synpunkt ger stort spelrum för prissättningen.

Ungern är för sin del ytterst fattigt på naturtillgångar, och har redan länge måst fästa särskilt = stor uppmärksamhet vi prisstrukturen. I de ekonomiska reformerna har man de facto varit tvungen att övergå till ett system, som motsvarar marknadssituationen.

SEY-länderna kan i framtiden inte längre utgå från det gamla önsketänkandet, att — levnadsstandarden ytterligare kan höjas i ett system med stabil prisnivå och där de individuella inkomsterna motsvarar de realistiska konsumtionsmöjligheterna. Före undantagstillståndet beräknade man i Polen, att den ”extra” penningmängden — en köpkraft, som inte har någon «motsvarighet i marknadsutbudet — ökade med 1,5 mrd zloty om dagen. Denna dolda hyperinffation ersattes med direkt inflation genom att priserna på viktiga produkter mångdubblades, allt medan militären såg till att ordning upprätthölls.

För att undvika denna = situation måste grannländerna stanna för ständiga, men mindre = dramatiska prisglidningar, eftersom de ekonomiska realiteterna förutsätter det.

Tauno Tiusane 21