Ingen definitiv lösning

Taggar: Teman: ekonomi

Ingen definitiv lösning

9 Som en ”anpassning till ett förändrat läge” och ett försök att neutralisera verkningarna för finska markens del och hålla dess värde i genomsnitt på samma nivå som före den senaste valutakrisen, karakteriserade FB-chefen Mauno Koivisto de ändrade valutakurserna;- '

Därmed kommer man inte ifrån att all export som betalas i dollar kommer att ha ett 5 ?/o lägre värde. Koivisto trodde optimistiskt att prisnivån skulle kunna justeras i motsvarande grad. Det är väl nog lättare sagt än gjort i dagens konkurrenssituation. Vår främsta konkurrent på den amerikanska pap” persmarknaden, Kanada,. följde dollarn, och Kanada fick därigenom nu ett försprång på den amerikanska marknaden som naturligtvis blir ännu större om de finländska priserna ytterligare skulle justeras uppåt. Papper och framför allt tidningspapper exporteras från Finland till USA och betalningen kommer fr o m nu i dollar som är fem procent mindre värda i mark än tidigare. Dessutom betalas hela vår cellulosaexport — inte bara den till USA — i dollar. Totalt får 25 9/9 av skogsindustrins produkter känna av denna femprocentiga försämring av dollarns värde i förhållande till marken. 25 9/9 åv vår skogsindustriexport är sex miljarder mark, och fem procent är så mycket som trehundra miljoner . . . . Skoögsindustrin led redan 1972 en kännbar förlust på grund av pundets fluktuationer, som i praktiken försämrade pundets värde med 10 9/6. Här drabbade förlusten främst sågvarorna. Av mycket stor betydelse för Finland var dock att markens förhållande till den svenska kronan bibehölls oförändrad. — Vi har inget intresse av att försöka förbättra vår konkurrensförmåga i förhållande till Sverige, konstaterade Koivisto. Däremot var det under Arlanda-mötet från början klart att en, gemensam nordisk linje i valutakrisen inte skulle kunna följas. Danmark gick med ÉEC, och Norge, för vilket beslutet var svårast — 2/3 av Norges export kommer från rederinäringen och frakterna noteras i dollar — beslöt sig dock till slut för att också följa Danmark. '

FÖRTÄCKTA HOTELSER läste Mauno Koivisto in i den amerikanske finansministern George P Shultz tal i Washington den 12 februari, Shultz karakteriserade dollarns devalvering som en teknisk åtgärd utan praktisk betydelse, eftersom guldets värde under de senaste åren kraftigt avvikit från det officiella priset. Men han aviserade förändringar i den amerikanska handelspolitiska lagstiftningen, som skulle ge ”de verktyg som behövs” för att hålla utländska marknader öppn 3 för amerikanska varor. Både sänkta och höjda tullar kund " tänkas bli de medel USA skulle använda för att nå detta mål.

Han sade vidare att ”andra länder må också föreslå ändringar i sina parikurser eller centralkurser till Internationella valutafonden. Vi kommer att understöda alla förändringar som förefaller befogade på basen av nuvarande och kommande obalanser i betalningarna, men vi planerar att rösta mot varje förändring som är oändamålsenlig”. Ändamålsenligheten kommer givetvis närmast att bedömas ur amerikansk synvinkel.

Koivisto trodde att varningarna utfärdades främst i ”pedagogiskt” syfte för att återföra eventuella tredskande till ordningen. Men det förefaller som om USA vore berett att gå ganska långt för att kompensera dollarns devalvering på annat sätt, för att förbättra de amerikanska konkurrensmöjligheterna på utländska marknader och framför allt kanske inom EECblocket som blivit något av en nagel i det amerikanske ögat. Det är inte första gången som USA uttryckt sitt misshag med EEC-blockets politik mot utomstående handelspartners, och det är uppenbart att framtida konfliktsituationer inte kommer att kunna undvikas om inte GATT-ronden nästa höst ger USA en avsevärt gynnsammare ställning gentemot de viktiga marknaderna i Europa.

För att dollardevalveringen och allt som därmed följde inte bara skall bli en spektakulär hjärtoperation med en drastik men relativt kortvarig förbättring av förhållandena på valutamarknaden, räcker inte de nu vidtagna åtgärderna. En mera genomgripande reform måste följa. Den sk ”tjugogruppen” utarbetar en rapport med ett preliminärt förslag till lösning, som kommer att föreläggas internationella valutafonden IMF vid dess nästa årsmöte i Nairobi i september detta år. Tjugogruppen har politiskt ett starkt stöd bakom sig och man kan därför kalkylera med att dess rapport har reella utsikter att gå igenom. En reform kommer troligen att innebära ändringar i vissa länders lagstiftning. Ett bestående resultat kan därför inte väntas visa sig förrän om två, tre år.

Till dess får man hoppas att den kumulativa effekten av många kursförändringar i samma riktning på en gång inte skall driva fram flera kriser. |

Forum 3/1973