Ingen islossning i Kantvikhamnen

av Christian Schönberg Forum 1990-14, sida 13, 27.09.1990

Taggar: Orter: Kyrkslätt Teman: miljön

Ingen islossning i Kantvikhamnen

Text: Christian Schönberg

Den kontroversiella följetongen gällande kampen mellan business- och miljöintressen om Kantvikhamnens utvidgning i Kyrkslätt är inne på slutrakan. För tillfället lutar det mot seger fö miljövårdarna.

men ned för utvidgning och kommu nalt deltagande i det omstridda hamnprojektet i Kantvik eller föredrar man att ännu en gång lägga frågan på is? Svaret ges efter det förhandlingsgruppen presenterat sitt förslag till möjlig avtalstext med Kantvik-bolagen.

Rederi- och industriintressena bakom hamnprojektet har arbetat hårt för att få opinionen att svänga mot ett accepterande av den planerade utvidgningen av den 25 år gamla bulkhamnen, till att bli landets första privatägda ”alltrafikhamn”. För att överhuvudtaget ha en möjlighet att få grönt ljus för projektet har man varit tvungen att acceptera ett varuhanteringstak på 2 miljoner ton per år. Det har funnits krafter som talat för att en hamn med en kapacitet på 7 miljoner ton på årsbasis borde byggas för att avlasta den växande hamntrafiken i Helsingfors. En sådan tanke däremot är helt oacceptabel för beslutsfattarna i Kyrkslätt, inte minst av miljöskäl.

S ätter kyrkslättfullmäktige i höst tum av godsströmmarna inte skall kunna begränsas till stipulerade 2 miljoner ton. Kommunens enda vapen som kunde förhindra en överstor trafik är att via den geografiska planeringen begränsa möjligheten att bygga ut kajkonstruktionerna. Ett vapen som mången anser vara för osäkert i kampen.

Det finns många viljor i Kyrkslätt. En del motsätter sig bestämt all möjlig utbyggnad av hamnen medan det givetvis finns en del mera nyanserade röster som kan acceptera en utvidgning om ett bra avtal kan fås till stånd. En sak torde fullmäktigeledamöterna emellertid vara överens om — ett beslut i frågan bör fattas denna höst.

Fullmäktigeordförande som själv sitter med i den tillsatta förhandlingsgruppen har den uppfattningen att förslaget som tillställs fullmäktige kommer att rekommendera ett godkännande. Ett förslag som inte faller de 5 000 kommunbor som nyligen tecknat på en protestlista mot projektet, i smaken.

Lutar mot ett nej

Det krävs 22 JA-röster av 43 möjliga i fullmäktige för ett godkännande.

— En röstning i dag skulle troligen utmynna i ett rätt klart nej, säger fullmäktigeordförande Johan Korkman. — Men ännu har inte fullmäktige tagit del av förhandlingsgruppens samarbetsförslag vilket ju ännu kan ändra en del på konstellationerna. Ett villkor för att man över huvudtaget skall ta saken till positiv omprövning är att Kantvik-projektet och Helsingfors hamnutvidgningsplaner inte ställs mot varandra. Det handlar inte om två alternativa storheter utan om ett separat mindre projekt i vår kommun. Räddast är man inom miljövårdarlägret för att dimensioneringen

FÖRUN, 14/1990

Publikation talar för

Oy Strömsby-Invest Ab som står bakom projektet ägs av Finnlines Group (70 procent) och Cultor. Företaget gav på våren ut en faktaskrift om hamnens utveckling. En publikation som väl fyller sin funktion som opinionsskapande produkt till förmån för ett kommunalt deltagande i projektet. I skriften konstateras att de 44 hektar mark man förvärvat behövs, men räcker till för en modern godshantering på inemot 2 miljoner ton årligen. Det konstateras att projektet inte förutsätter någon form av radikal förändring i kommunens samhällsplanering.

En annan sak är om en dylik hamnsatsning med ett kraftigt utbyggt väg- och

Miljökämparna går emot en utvidgning av Kantvik hamn enär man inte litar på kommunens förmåga att via den geografiska planeringen förhindra utbyggnad av hamHen.

Ås järnvägsnät kan göras räntabel på sikt om man låser sig vid ett avtal som inte möjliggör expansion utöver ett fastslaget godshanteringstak.

Behovet öka År 1964 återupptogs hamnverksamheten i Kantvik närmast för att betjäna industrin och ägdes av Finska Socker som flyttade ut hela sin verksamhet från Helsingfors till Kyrkslätt. Rågrannen Nokia gavs även möjlighet att utnyttja hamnen. Samma år lossades råsocker från Kuba och man hanterade även en mindre mängd koppar, sammanlagt drygt 43 000 ton i hamnen. Tre år senare förlängdes Norra kajen och ytterligare tre år senare kunde man redovisa för över 100 fartygsanlöp och en åromsättning på 156 000 ton. År 1971 togs Södra kajen i bruk närmast för att betjäna importen av gipssten och kolimporten inleddes vid ingången till 1980-talet. Då hade hamnen med sina 300 000 ton avancerat till nummer 21 bland totalt 58 hamnar i landet. År 1988 anlöpte 121 fartyg hamnen och omsatte totalt 636 000 ton vilket gav en 18 plats i hamnstatistiken.

Samma år sålde Finska Socker, nuvarande Cultor, hamnrörelsen inklusive det 44 hektar stora hamnområdet till nybildade Strömsby-Invest som samtidigt fick förköpsrätten till ytterligare 200 hektar som ”stödområde för industriändamål”.

Enligt nuvarande planer skall hamnverksamheten i Kantvik utvidgas till att kunna hantera 2 miljoner ton i mitten av 1990-talet och då lämpligen finnas tillgänglig för den betydande ökning av styckegodstrafiken som förutspås ske redan de närmaste åren.

Vad får kommunen?

Enligt Strömsby-Invest kommer den utbyggda hamnen att verka som en vitaminspruta på hela det ekonomiska livet i kommunen. Bland annat lockar den utbyggda verksamheten till sig underleverantörer och andra näringsidkare som stöder sin verksamhet på hamnen.

Man lockar vidare med direkt insyn i verksamheten genom kommunalt delägarskap i bolaget och ställer i utsikt ett handels- och teknologicentrum som på tröskeln till 2000-talet skulle komplettera hamnverksamheten.

På den direkta inkomstsidan nämns inomster från hamnverksamheten och bland investeringar som kommunen inte behöver tänka på utlovas en ny förbindelseväg Obbnäsvägen — Hangövägen som ju änge redan stått på kommunbornas önselista.

Vidare skulle småbåtstrafiken till Cultors båthamn tryggas.

Väljer kommunfullmäktige i Kyrkslätt att stöda en progressiv ekonomisk utvecking av kommunen eller ger man efter för raven på grönare värden återstår att se.

13