Ingen rök utan eldfängdhet

av Emily von Sydow Forum 1997-01, sida 29, 30.01.1997

Tobakstobbyn hör till Bryssels mest aktiva påtryckare. I en 30-sidig rapport, skriven av en f.d. korrespondent för den brittiska kvällspressen, Denise Claveloux, redogör Philip Morris för hur restriktioner mot tobaksrökning skapar nedgång och elände i en mängd branscher (också i hälsobranschen kan man förmoda. men det nämns inte i kompendier). Restaurangbranschen förlorar pengar, jobb och trevnad om det blir rökförbud i restauranger. Cigarettillverkarna förlorar jobb och pengar, tobakshandlarna marknader och jobb, och sist men inte minst förlorar tobaksodlarna sitt levebröd, förklarar lobbyisten i sin rapport. Den publicerades i god tid före kommissionens diskussion om hur stödet till tobaksodlarna skall utformas i framtiden, vilket diskuterades strax före jul. Onekligen är det en känslig situation för kommissionen att med ena handen stöda tobaksodlande bönder och med andra sidan stöda antitobakskampanjer. Grekland är ett land med stora intressen i tobaksbranschen. Odlarna finns främst där, och det var ett färgstarkt demonstrationståg av grekiska tobaksodlare som drog förbi kommissionen när frågan om en omläggning av stödet till dem skulle diskuteras. Gatorna var fulla av argsinta bönder. som viftade med tobaksplantor, vilka sedan låg bruna och doftande på gatorna i flera dagar. Det var en kraftfull påminnelse om att tobaksindustrin inte bara vara stora stygga multisvargar utan också småfolk.

Striden stod het i kommissionen mellan Flynn och jordbrukskommissionären Franz Fischler, som ville behålla stödet till tobaksodlarna, medan Flynn ville fasa ut det helt. Slutligen enades man om en kompromiss som innebär fortsatt stöd med betoning på kvalitet, som skall fasas ut under en längre period. Det slutgiltiga beslutet fattas i ministerrådet.

Till skillnad från jordbruksfrågor är dock hälsofrågor en nationell angelägenhet i EU, också efter Maastricht. Kommissionen har rätt att koordinera nationell politik för att göra den mer effektiv på gemenskaplig nivå.

Att röka är ett medvetet och fritt val, som 95 miljoner vuxna européer har

FORUM NR 1/97

Emily von Sydo gjort, skriver Philip Morris och denna fras upprepas med en dåres envishet genom hela rapporten. Vi som har försökt att sluta röka (somliga av oss har också lyckats) håller kanske inte med om frivillighetsargumentet. EU:s regler mot rökning är hårdare än till och med USA:s, där t.ex. tobaksreklamen inte är förbjuden, även om det socialt är nästan omöjligt att röka i USA. Den amerikanska cigarettskatten är dock lägre än den är i EU-länderna.

Ett grundskott mot tobaksindustrin var när en nation av sanna rökentusiaster, belgarna, röstade i parlamentet den 9 januari om totalförbud mot tobaksreklam. Nästa dag stod det i Le Soir med nästan landssorgsrubrik att grand prixoppet för Formel 1bilar som årligen körs i Francorchamps i södra Belgien nu är hotat enä inansieras av stora Cigarettmärken. Det belgiska publicistförbundet taade, precis som de har gjort i alla länder och även internationellt, om det enorma inkomstbortfall i annonsintäkter beslutet medför, vilket i sin tur hotar tryckfriheten. Belgarna gick ännu längre och varnade för att parlamentsbestutet, som träder i kraft den 1 januari 1999, bereder vägen för nya förbud: mot förorenande bilar. kanske i förlängningen också mot mejeriprodukter (kolesterolvarning).

B elgarnas beslut öppnar dock vägen för att möjligen få till stånd ett EU-omfattande förbud mot tobaksreklam i ministerråd. Det finns en blockerande minoritet mot ett beslut, men om labour vinner parlamentsvalet i Storbritannien går den rösten över till förbudssidan, och då behövs bara några röster till för att förslaget skall gå igenom. Förutom britterna är det Danmark, Nederländerna, Tyskland och Grekland som inte vill ha EU-reglering på detta område. Nederländerna är ordförandeland i EU detta halvår och skriver följaktligen dagordningen. Det är endast om de vill för ”Förutom britterna är det Danmark, Nederländerna, Tyskland finansieras av stora OCh Grekland som inte vill ha EU reglering på detta område. upp denna fråga, som den kan aktualiseras igen.

Också inom andra stora framtidsmarknader som den multinationella tobaksindustrin försöker penetrera har man stött på patrull, även om man i vår världsdel sätter sitt hopp till Centraloch Östeuropa. Där har rökarna tidigare varit hänvisade till lokala märken, men nu finns glamorösa amerikanska märken att tillgå och till mycket lågt pris. Det är inte för inte, som Philip Morris nyligen har investerat 500 miljoner dollar i den tjeckiska marknaden.

Ledsamt var det för tobaksindustrin att en av dess mest framstående reklamgossar, tjeckiske presidenten Våclav Havel, skulle få lungcancer. Som inbiten rökaren förnekade han dock att det var 60 cig om dagen som var orsak till eländet, utan snarare pro blem med lunginflammation när han var fängslad under kommunisttiden. Icke förty har poetpresidenten fått fimpa för gott. Antirökkämparna hoppas att Havels sjukdom skall fungera som avskräckande exempel. Det behövs, för i Tjeckien ökar rökningen bland unga (15-24 år) med jättesteg: 30 procent av dessa rökte för tio år sedan, och idag säger sig 43 procent vara rökare.

Det dansk-svenska rökkriget har inte fått några omedelbara konsekvenser i Bryssel, även om det skapade en diplomatisk kontrovers när den svenske underhållaren Hagge Geigert anklagade Dronning Margrethe, som dessutom firar kvartssekel på tronen, för att vara ett dåligt exempel genom sitt ogenerade blossande.

Detta utlöste en serie ursinniga artiklar och svenskanfall i danska media. Men de enda nordiska röksignaler som hittills har synts till i Bryssel kom när den svenska kommissionären Anita Gradin klagade på ordförande Jacques Santers (och Erkki Liikanens, får man förmoda) cigarrpuffande under kommissionens möten på onsdagarna. Ö