Integrationen och de finländska lokalbankerna
av Christer K Lindholm Forum 1991-09, sida 16-17, 06.06.1991
INTEGRATIONEN
OCH DE FINLÄNDSKA LOKALBANKERN et är inte alldeles osannolikt D: en och annan finländsk bankdirektör i dagens läge med saknad drar sig till minnes den reglerade penningmarknadens tid. då verksamheten löpte i trygga. invanda spår och kreditförluster var ett mer eller mindre okänt begrepp. Såväl på nationell som på internationell nivå går mellertid utvecklingen ohjälpligen i riktning mot ökad avreglering och därigenom uppenbarligen också mot årdare konkurrens. Den kanske viktigaste enskilda faktorn bakom denna utveckling är förverkligandet av EG:s Inre Marknad 1992, med fri rörlighet över de nationella gränserna också för inansiella tjänster. Enligt den sk Ceccini-rapporten skulle liberaliseringen av de finansiela tjänsterna ge upphov till en ökning av Gemenskapens BNP med 1.5 procent och en sänkning av den allmänna prisnivån med 1,4 procent. De offentiga finanserna skulle förbättras med ett belopp motsvarande 1 procent av BNP. främst genom en minskning av skuldbördan. En negativ konsekvens av den finansiella integrationen är att avregleringen i kombination med en hallt hårdare konkurrens åtminstone temporärt kan förväntas öka instabiliteten på finansieringsmarknaden.
Var står vi?
Nedanstående tabell visar några centrala poster i de europeiska bankernas resultaträkningar angivet i procent av balansomslutningen. Siffrorna utgör medeltalet för perioden 1982—286. I tabellen jämförs siffrorna för de finländska bankerna med medeltalet för 15 andra västeuropeiska länder.
Räntemarginal
Medeltal (15 väst europeiska länder) 2,4 Finland 2,5 Vinst före skatter Medeital 0 Finland 0, (Källa: Bankföreningen i Finland. 1989 re
Ovanstående tabell ger vid handen att de finländska bankerna står sig tämligen väl i en europeisk jämförels 16
Text: Christer K Lindhol vad räntemarginalerna beträffar. På punkten vinst före skatter är skillnaden dock relativt sett avsevärt större. vilket förklaras av våra bankers höga kostnadsnivå. Då förhållandet mellan totala kostnader och intäkter för övriga europeiska banker i genomsnitt uppgår till 0.65, är motsvarande siffra för de finska bankerna hela 0,82 (Bankföreningen i Finland, 1989). Den sanering som för närvarande pågår inom det finländska bankväsendet kommer säkerligen att förbättra konkurrenskraften i detta avseende, men det förefaller det oaktat rimligt att anta att vi ännu bara sett början av den strukturomvandling banksektorn står inför.
Nättäthet problem
En betydande orsak till den höga kostnadsnivån står — föga överraskande — att finna i de finländska bankernas överdimensionerade kontorsnät. Av de västeuropeiska länderna har endast Belgien och Spanien ett tätare kontorsnät räknat i invånare per bankkontor. Om man för Finlands del inkluderar postkontoren blir vårt bankkontorsnät Europas i särsklass ätaste. Den pågående indragningen av olönsamma bankkontor är följaktligen en ekonomiskt nödvändig — om än inte alltid socialt önskvärd åtgärd. andra sidan bör i detta sammanhang beaktas att ett väl utbyggt kontorsnät också kan utgöra en fördel vid bemötandet av utländsk konkurrens, ramför allt inom privatkundsektorn. Då den finländska bankmarknaden är tämligen liten med europeiska mått mätt, förefaller det föga troligt att utändska konkurrenter skulle finna det mödan värt att etablera ett omfattande kontorsnät för att konkurrera om privatkundernas depositioner med de finländska bankerna.
Tyngdpunkten inom lokalbankernas, dvs andels- och sparbankernas, verksamhet ligger traditionellt på privatkundsektorn. Lokalbankerna har också i regel ett tätare kontorsnät än affärsbankerna, och betjänar även sådana landsbygdsområden dit affärsbankernas distributionsnät inte sträcker sig. Sålunda skulle lokalban kerna uppenbarligen inte påverkas av den hårdare konkurrensen i samma utsträckning som affärsbankerna.
Aven om t ex utländsk låntagning för privatpersoner kommer att vara fullt möjlig på den integrerade europeiska finansieringsmarknaden, förefaller det naturligt att dessa krediter i första hand skulle distribueras via finländska banker. Vissa delar av privatkundverksamheten, närmast placeTingstjänster och förmögenhetsförvaltning. berörs dock i högre grad av det kärvare konkurrensklimatet än den traditionella in- och utlåningsverksamheten. Dessutom kommer kampen om företagskunderna att hårdna. Det förefaller sålunda som om den finansiella integrationen åtminstone på sikt skulle leda till en högre grad av arbetsfördelning mellan affärsbanker och lokalbanker.
Integrationen inverka Även om de finländska lokalbankerna inte direkt utsätts för en nämnvärt hårdare konkurrens i samband med integrationen kommer deras verksamhetsförutsättningar det oaktat att förändras. Om bankverksamhetens risker kännbart ökar som en följd av den ökade finansiella instabiliteten, drabbar detta framför allt de små bankerna, emedan dessa har ytterst begränsade möjligheter att diversifiera sina åneportföljer. En eller ett par betydande låntagares betalningsoförmåga kan således osamka små banker oproportionerligt stora kreditförluster och 1 värsta fall t o m äventyra hela verksamheten. Därför är det uppenbart att integrationsutvecklingen = ytterligare kommer att förstärka de redan nu förhärskande fusionstrenderna inom den inländska lokalbankssektorn.
Pressade räntemarginaler
Som en följd av den hårdare konkurrensen kommer räntemarginalerna på den Inre Marknaden generellt sett att pressas samman. Då fri rörlighet för finansiella tjänster råder, kan de finländska bankerna inte på längre sikt upprätthålla en högre räntemarginal än sina europeiska konkurrenter ens i skydd av den konkurrensfördel det väl utbyggda kontorsnätet erbju 9/1991 PORUN der. Våra bankers räntemarginaler belastas för övrigt redan nu av den med införandet av källskatten förknippade överflyttningen av depositioner från grundräntebundna skattefria konton till skattepliktiga konton med avsevärt högre ränta.
Om den finansiella instabiliteten i samband med marknadsintegrationen blir betydande, är det i och för sig fullt möjligt att lokalbankerna kunde finna en marknadsnisch som ”riskfria banker”. Deponenterna kunde då tänkas acceptera en mycket låg depositionsränta i utbyte mot vissheten om att banken inte äventyrar deras besparingar genom att engagera sig i riskfylld verksamhet. På så sätt kunde lokalbankerna både upprätthålla en acceptabel räntemarginal och koncenrera sig på den form av bankverksamhet för vilken de traditionellt sett har de bästa förutsättningarna. Det mest sannolika är dock att andra intäktskälor kommer att öka i betydelse på räntemariginalens bekostnad.
Dessa övriga intäktskällor innebär i praktiken olika former av serviceavgifter. Att genomdriva nya eller höja existerande serviceavgifter i en situaion där bankkunderna fritt kan välja mellan utländska och inhemska finansiella tjänster förutsätter emellertid att bankerna kan erbjuda en sådan service som av kunderna upplevs vara värd sitt pris. Här är ytterligare e faktor som talar för intensifierad fusionsverksamhet; små lokalbanker besitter helt enkelt inte den sakkunskap som krävs för att kunna erbjuda kunderna högklassiga finansiella tjänster i gengäld för serviceavgifterna.
”Enpunktsshopping”
Nära förknippad med utformningen av serviceportföljen är den sk finansvaruhusstrategin, som innebär sammanslagningar av olika typer av finansiella institutioner. Ännu mer beskrivande är den i detta sammanhang använda engelskspråkiga termen onestop-shopping; meningen är alltså att kunden under samma tak skall kunna erhålla ett fullständigt sortiment av finansiella tjänster, allt från ”traditionella” bankdepositioner och livförsäkringar till mer avancerad placeringsrådgivning och förmögenhetsförvaltning.
Hur denna mujltiproduktstrategi skall förverkligas på ett för lokalbankerna lämpligt sätt lämnar onekligen ett visst utrymme för fantasin. En fråga som inte heller kan förbigås är hur lokalbankerna, ens efter att de genom fusioner uppnått en tillräcklig storlek, i framtiden kommer att lyckas med rekryteringen av kvalificerad personal i konkurrens med såväl inhemska affärsbanker som med utländska finansiella mellanhänder.
Å andra sidan skulle det vara et misstag att automatiskt utgå från att lokalbankernas traditionella kundkrets ens i fortsättningen kommer att efterfråga de mest avancerade formerna av finansiella tjänster. I stället bör lokalbankerna utforma sina serviceportföljer i överensstämmelse med kundernas uppfattning om och förväntningar på ”sin” bank. I detta sammanhang gäller det också att på ett smidigare sätt än tidigare kommunicera de förestående förändringarna till kunderna. vilket torde kräva vissa attitydförändringar från bankernas sida. En viss f emellertid också av oss bankkunder. Det gäller att inse att lokalbanken i dess traditionella roll som social institution ohjälpligen tillhör en förgången värld. Bankerna är både tvungna och berättigade att uppbära t o m mycket höga serviceavgifter. Vi kunder bör för vår del ha rätt att välja den bank — finländsk eller utländsk — som erbjuder de mest prisvärda tjänsterna.
Ekon mag Christer K Lindholm är t f assistent i nationalekonomi vid Åbo Akademi. Artikeln baserar sig på skribentens avhandling pro gradu, ”Den ekonomiska integrationen i Europa — effekter på de finländska lokalbankerna” (Abo Akademi 1991).
NORDISKT FORUM
Forums stora Norden-nummer utkommer 29 augusti.
Vi rapporterar om vad som händer inom Nordens näringsliv och i nordisk teknologi. Vi presenterar också finska företag och finskt kunnande för en nordisk läsekrets. Forum har en nettoupplaga på 14 143 ex. Norden numret har en extra distribution till ca 2 50 utvalda beslutsfattare inom näringslivet i
Danmark, Norge och Sverige. En annons i Norden-numret ger Dig därför en chans att nå beslutsfattarna i Norden i ett slag, i rätt mediamiljö och till våra normala annonspris.
Missa inte chansen! Materialdag 5.8.90.
Boka annonsutrymme i god tid. Ring Kerstin Westerinen, tel 643 445!
FÖR EKONOMI OCH TEKNIK V
FORUN 92/199 17