Internationell arbetsfördelning
av Yngve Ollus Forum 1983-03, sida 26, 16.02.1983
FK RUN 3/83 Synvinkel 26
Diplomingenjör Yngve Ollus är verkställande direktör vid Oy LM Ericsson Ab.
Internationell arbetsfördelning
IH Individens kunskap om den värld han lever i har i synnerhet under de senaste decennierna vidgats tack vare god kommunikation och en allt mer omfattande internationell handel. Denna kunskap bör företagsledaren å yrkets vägnar tillgodogöra sig i högre grad än den stora allmänheten. På basis härav vet han lokaliseringen av och priserna på de resurser han behöver för den verksamhet hans företag bedriver.
Likaså får han information om den konkurrenssituation som råder. — Ett litet land som vårt erbjuder för de flesta avancerade industriprodukter en på tok för liten hemmamarknad. Vi bör därför använda en internationell måttstock då vi gör våra beslut om storinvesteringar för industrin.
I dagens värld är det mycket sällan så att en avancerad produkt härstammar helt och hållet från ett land. Den består i regel av komponenter från olika länder. Inom tex teleområdet baserar man i dag sin verksamhet i mycket hög grad på att man lyckas göra ett optimalt internationellt komponentval. Sålunda är det inte ovanligt att det på samma komponentkort finns komponenter från Taiwan, Syd-Korea, Japan, Amerika osv.
Vi har mao fått en internationell arbetsfördelning som baserar sig på den enkla sanningen att vissa länder är bättre inom ett område och andra inom ett annat. Dvs vi har tack vare den globala handeln fått en världsomspännande strukturrationalisering.
Då man konstaterar att man inom Oy LM Ericsson Ab:s produktion i Jorvas idag behöver bara ca 15-20 procen av den arbetsinsats räknat i timmar för att tillverka en telefonstation av en viss storlek jämfört med vad som fordrades för tex fem år sedan, är detta inte riktigt sant. En del av det arbete, framför allt styrlogiken som tidigare även hårdvarumässigt gjordes i våra egna fabriker görs nu av komponenttillverkarna i olika delar av världen enligt ovan.
Pga elektronikkomponenternas små dimensioner bereder inte transporterna något hinder för en världsomspännande = strukturrationalisering. Med andra ord har man åstadkommit en naturlig utjämning av arbetstillfällena mellan de sk industrialiserade länderna och utvecklingsländerna. Denna utveckling har ur industriledarsynpunkt främst naturligtvis skett med tanke på att förbättra den egna konkurrenskraften, men det är säkerligen även en utveckling som går väl ihop med FN:s plan för en ny världsordning, dvs en jämnare fördelning av BNP, eller detta livets goda, mellan olika folk och länder.
Om vi ser framåt så finns det inget som tyder på att den positiva trenden på lång sikt för ökad kommunikation och internationell handel skulle vara i avtagande. Det här är dagsläget dagens tendenser till nationalism ett fenomen som alltid gör sig gällande i samband med lågkonjunkturer. I dagens värld och även framtidens bör det vara naturligt att man köper varor och resurser globalt på så sätt att det är förmånligast för den egna verksamheten.
Utvecklingen har gått därhän att av den färdiga produkten så utgör hård varan som sammansätts av ovan nämnda komponenter en förhållandevis mindre del kostnadsmässigt än mjukvaran eller programrmeringsdelen. Med det försprång som industriländerna har då det gäller ”andlig” infrastruktur, dvs framförallt god utbildningsnivå, är detta en garanti för att industriländerna trots allt ett bra tag till skall klara sig väl i konkurrensen med utvecklingsländerna.
Det är att märka, att produktionen av mjukvaran fordrar stora arbetsinsatser. Samtidigt har produkterna kort livslängd och dessutom tenderar systemen/produkterna att bli allt mera komplicerade. Sålunda måste en stor arbetsvolym utföras inom en kort tidsperiod vilket betyder att det fordras att många ”blåser på samma kol”. Man behöver sk teamwork.
Förmåga till samarbete gäller inte bara inom de enskild företagen utan även mellan olika företag.
Vi finländare är kända för att vara individualister. Detta anses i allmänhet vara en positiv egenskap. Vi bör dock akta oss för att vara för individualistiska i nutidens industrisamhälle.
Ingen kan klara sig ensam utan alla måste allt mer och mer se sig som en kugge i det stora maskineriet som resulterar i produkter som har möjlighet att både tekniskt och prismässigt klara sig på världsmarknaden.
Varje land bör sträva till att acceptera att vi nu lever i en något så när fri världsekonomi och utforma sin industripolitik i enlighet med att man gör det som man är bäst på och köper det som andra kan stå till tjänst med billigare.