Internetet känner inga gränser

av Bjarne Nyman Forum 1994-15, sida 06-07, 24.11.1994

Taggar: Teman: internetet

Det virtuella samhället:

FULLSTÄNDIG ANARK känner inga gränser

Bjarne Nyman

Det gamla djungelordspråket om att blixten står stilla när Fantomen rör sig, har fått en modern motsvarighet: Internet. Datanätets popularitet växer med oerhörd hastighet. De över 20 miljoner användarna utökas nu med cirka en miljon per månad. Ingen kan exakt säga hur stort nätet är eller kommer att bli, och ingen enskild kan förstöra det. D ara surfar omkring i nätet helt el ler nästan gratis och njuter av tillvaron i den cybernetiska världen.

ur kunde det gå så här? De var ju inte meningen när de amerikanska regeringen under det kalla krigets dagar ville ta ram ett nät som inte skulle påverkas av ett kärnvapenangrepp. Pentagon ville ha ett system som skulle fungera även om de flesta telefonlinjer var obrukbara och många centraler hade brunnit ner. Det var forskaren Paul Baran vid Rand Corporation som sedan kom fram med den befängda idén om ett kommunikationsnät utan centrum, utan noder och utan myndighetsöversyn. Hans idé utgick dessutom från att änkarna från ett ställe till ett annat var fullständigt opålitliga.

Det Baran presenterade var den absoluta motsatsen till ordning och reda — ett elektroniskt postkontor konstruerat av en galning (enligt gängse språkbruk). Enligt utkastet skulle meddelanden packas i elektroniska kuvert med både avsändarens och mottagarens adress och släppas ut i nätet av sammankopplade datorer.

Ett utsänt meddelande skulle i normala fall ta den kortaste vägen öve linjerna till mottagaren. Om detta inte lyckades skulle paketet automatiskt gå en annan väg, eller en tredje… Om paketet blev förstört under färden skulle det automatiskt sändas ut på nytt.

Vad Pentagon eventuellt inte räknade med var att teknikutvecklingen skulle ta fram servrar, datorer och modem för envar. Först kom foörskningsinstitut och universitet med i bilden och idag består nätet av tusentals “nät i nätet” och miljontals anslutna datorer välden över. Man har försökt räkna antalet anslutningar genom att sända ut ett speciellt utvecklat dataprogram för ändamålet i nätet. Senast kom man fram till resultatet två miljoner datorer. Detta är dock inte ens halva sanningen, eftersom t ex militära datorer är “osynliga” och de flesta användare är uppkopplade via en server, texiett kommersiellt nät eller vid ett universitet.

Internet, “alla datornäts moder” som det ibland kallas, harliknats vi en anarkistisk motorväg som kontinuerligt blir längre och längre och får flera anslutningar utan att någon enskild kan stoppa utvecklingen. Det går inte ens att försöka censurera den information folk vill sprida ut, därför attlogikeninätet uppfattar försök till censur som ett med avsikt skapat fel i nätet precis på samma sätt som om någon illvillig fiende (kom ihåg kalla kriget) hade klippt av en viktig förbindelse. Nätet väljer automatiskt en rutt förbi hindret.

Hot mot kommersiella nät

I mitten av 1980-talet byggde amerikanska National Science Foundation (NFS) upp de nödvändiga höghastighetsförbindelserna i USA.

Kostnaderna för nätet delas idag mellan både amerikanska institutioner, storföretag och utländska myndigheter — hos oss undervisningsministeriet — på basen av ett kooperativt arrangemang. Ingen enskild organisation kan kontrollera användningen. Alla betalande drar nytta av nätet och betalar mer än gärna, förutom kanske NFS som har planer på att skära ner sin andel en aning. Det motiveras med att universitets- och forskningsvärlden, som redan är väldigt beroende av denna elektroniska motorväg i det dagliga internationella umgänget, numera står för en allt mindre del av den totala informationscirkulationen.

För företag såsom stora telefonbolag, teleadministrationer, kabel-TVbolag och andra aktörer på marknaderna världen över är Internet en mardröm: Nätet erbjuder ju redan idag allt vad nya, kommersiella nät kan erbjuda. Dessutom kostar nätet ingenting för den enskilda användaren, förutom en lokalsamtalsavgift och, i det fall användaren ansluter sig till en privat uppkopplad server, en månadsavgift på några tior. Hur skall man kunna konkurrera med ett sådant nät? Det går ju inte att kräva att användningen av Internet skall fördyras, eftersom den information som där finns har släppts fri utan några som helst krav på ersättning.

Framtidsfolket måste vara med

Det blir numera allt vanligare att människor som anser sig tillhöra den framtida eliten försynt antecknar sin Internet-adress till och med på sina visitkort. Företagsledare, politiker, kultursnobbar, filosofer, författare och andra personer med hög självaktning har adress i nätet. Vill du kontakta Jörn Donner via Internet går det bra. Hans adress är “jorn.don nerGeduskunta.mailnet.fi”. Meddelandet kan visserligen gå upprepade gånger runt jorden, men det spelar ju ingen roll, eftersom det är fråga om sekunder eller bråkdelar av en sekund. Det går även bra att skicka meddelanden till president Bill Clinton (presidentQ white house.gov) eller vicepresidenten Al Core (vice.presidentQwhite house.gov). Men då skall man inte vänta sigsvar. Dessa ”netheads” uppges vara aningen lata att besvara all elektronisk post de får. (Orsaken kan vara politisk. Den amerikanska regeringen är inte speciellt förtjust över det som skett med Internet, och man satsar miljontals dollar på att skapa en ny nationell infrastruktur för informationsöverföring, NII — en som går att kontrollera.)

I Finland har intresset för Internet vuxit lavinartat de senaste åren. Universiteten och högskolorna är uppkopplade sedan år tillbaka via Funet, som är dessa institutionernas huvudsakliga elektroniska informationskanal. Datanätutbyggnaden med servrar och ett ständigt ökande antal moderna persondatorer inom högskolorna är huvudorsaken. Accessen till servrarna är enkel. Allt som normalt behövs är rätt telefonnummer (och eventuellt en identifikationskod). Enligt frifräsande Internet-addikter är det inget problem att komma in — speciellt inte nattetid när forskarna sover och servern är mindre belastad.

Gemensam samverkan

I Uleåborg, staden som de senaste tio åren utmärkt sig som en föregångare på många områden inom high-tech i detta land, etablerade det lokala Oulun lyseo indirekt kontakt med

Internet. Man har en fast förbindelse mellan skolans Unix-dator och en samarbetspartner som redan är uppkopplad till Internet, veterligen den tekniska läroanstalten i staden. Kommunikationen går från nät, till nät, till nät och Internet. Eleverna visar lärarna hur man skall göra!

Ett finländskt exempel från den andra sidan, där det är mer fråga om att ge än att få, är Linus Torvalds (24), som numera torde vara mer bekant för det stora flertalet i världen än Keke, Mika, Matti och Kekkonen. Linus programmerade fram ett nytt operativsystem för persondatorer, eftersom det system Amerikas numera mest välbärgade man, Bill Gates, skapat för IBM-kompatibla datorer tydligen inte fyllde måttet. Linus Torvalds släppte ut systemet i Internet för fri beundran och för komplettering. Linux, som systemet kallas, har kompletterats av tusentals entusiaster världen över, och det används uppskattningsvis av 100 000 personer, gratis. Ingen annan finländsk programvara har tillsvidare erhållit lika stort antal användare. (De som vill se vem Linus är, kan via Internet tain ett foto, där hjälten, som egen utsago inte ens är en “riktig studerande”, inmundigar öl.) Torvalds är ett exempel på den etik som genomsyrar Internet: man ger ut något, och får någonting i retur. Inom nätet finns ingen kommersialism, därför att systemet inte vidkänns någon fakturering.

Den som kopplar in sig på Internet får inte göra bort sig. Om du ställer en dum fråga kan du få tusentals svar av vilka de flesta har något med “Up Your’s” att göra (i versaler). Det lönar sig att bekanta sig med vad FAQ (Frequently Asked Questions) har att säga.

Nät för professionella (och perversa)

Det finns en hel del människor i Finland som ringer upp olika slag av telefonsexnummer (annars skulle sådana nummer inte finnas, sic!). I Internet finns det ett stort utbud av “virtuella kontakter” även på detta område. Navigerar man fel (eller rätt) inätet kan man på skärmen bli anmodad att ta av sig byxorna, sägs det.

Eftersom censur saknas, finns det utrymme för dylikt. I nätet lär finnas saker — samtalssekvenser, stillbilder och videosnuttar — som skulle få den mest garvade Amsterdam-sjöman att rodna (eller blekna).

Det totala antalet samtalsgrupper i nätet ligger på nivån 5 000, vilket betyder att det finns stora möjligheer även för humanister, statsvetare, filosofer, ingenjörer, lärare och andra att förkovra sig via internationella kontakter. Antalet elektroniska newsletters lär ligga i storleksklassen 2 500 och det finns tusentals datorer som gärna ställer sina filer till förfogande. Vill perversa kommunicera via dator må det väl vara dem förunnat.

Den amerikanska administrationen vill nu, enligt planerna, att NSF skall minska sitt bidrag på cirka 10 procent av understödet från och med första april nästa år (inget skämt). Därmed blir det möjligt för kommersiella krafter att ta en större del av ka an.

Hur detta kunde ske är i dag skrivet i stjärnorna. En kommersialisering vore i mångas ögon, inte minst universitetens, en olycklig lösning, eftersom det skulle resultera i en enda gigantisk databank med kassörer som egentligen inte har så mycket med det hela att göra.€

Enligt frifräsande INTERNET-addikter är det inget problem att komma in i nätet.