Investera i u-land - med IFC

av I. E. Forum 1971-19, sida 33-34, 01.12.1971

Taggar: Teman: investering

Privatföretagsamhet i världsbanksregi: en IFC-dollar engagerar fyra i u-land och i-land

Investera i u-land — med IFC

EG

Två av den viktiga världsbanksfamiljens medlemmar är välkända: International Bank for Reconstruction and Development — vanligen kallad Världsbanken — och International Development Association, IDA. En tredje, femton år gammal medlem är långt mindre känd, trots att vårt land tar del i dess verksamhet som i de andras. Vi har en representant i förvaltnings EE rådet och en för Norden gemensam i direktionen — i år för övrigt C. 0. Tallgren respektive Erik Törnqvist. Denna tredje

IFC.

En orsak till att IFC inte har gått in i det allmänna medvetandet ens lika mycket som de andra två kan vara att detta organ inte har med stater att göra. Dess uppgifter ligger helt inom det privata näringslivets område. Och det finländska privata näringslivets möjligheter att engagera sig i utlandet har ju som känt varit rätt begränsade.

Varför skulle emellertid inte våra expansiva företag, med öppen blick för den utveckling som investeringar i utlandet kan medföra, gripa chansen att med stöd av IFC och i samarbete med lokala privata företag engagera sig i u-länder? Detta är vad IEC finns till för.

I IFC:s statuter heter det att korporationens ändamål är att främja den ekonomiska utvecklingen genom att uppmuntra den produktiva privata företagsamhetens tillväxt i medlemsländerna, främst i de mindre utvecklade områdena, varigenom

Investeringarnas finanslerin 1957-1971

Av de medel som mellan 1957 och 1971 investerades i direkt av IFC finansierade projekt kom 19 procent från IFC, 36 procent från privata utländska investerare och 45 procent från lokala intressenter. Under 1971 var motsvarande andelar 23, 28 respektive 49 procent.

Forum 19/7 organisation i gruppen är International Finance Corporation,

Världsbankens verksamhet kompletteras. Detta gör man genom att i samarbete med privata investerare medverka vid finansieringen av produktiva privata företags grundande, förbättring och utbyggnad. Och det sker uttryckligen utan medverkan från statsmaktens sida i någotdera landet. I praktiken fungerar IFC alltså som en katalysator vilken sammanför enskilt investeringskapital i ett i-land med enskilt kapital i ett u-land (den sistnämnda gruppen länder är representerad genom 73 av IFC:s 96 medlemsländer) under erfaren företagsledning och i avsikt att upparbeta ett gemensamt investeringsprojekt. IFC själv deltar därvid genom att lösa in aktier eller ställa lånekapital till förfogande. Och för detta kapital får statsgarantier varken krävas eller accepteras. IFC:s andel är begränsad till omkring 25 9/0 av aktiekapitalet och skall vara avsevärt under 50 ?/o av det totala investeringskapiVänd 197 tal som behövs i varje enskilt fall. Denna snäva gräns är nödvändig eftersom projekten annars skulle förlora sin karaktär av privat företagsamhet.

IFC:s eget aktiekapital är över 100 miljoner dollar, tillskjutet av medlemsländerna, och därtill kommer én 62 miljoner dollars riskfond, hopsamlad genom korporationens förtjänster under dess femton år. Dessutom får IFC låna av Världsbanken upp till fyra gånger det egna kapitalet, för närvarande ca 430 miljoner dollar. De totala resurserna uppgår därigenom till nära 600 miljoner dollar — och ungefär en tredjedel är i detta nu ”ledigt”; det står till förfogande för engagemang i lämpliga nya projekt.

Vilka slag av projekt kan komma i fråga? Svaret är: vilka som helst, utom direkt exportstöd eller exportfrämjande samt refinansiering.

3 miljarder dollar

De hittills 172 företag i 47 mindre utvecklade länder som under femton år har fått ett IFC-stöd om sammanlagt 578 miljoner dollar och enskilt kapital för 2 446 miljoner dollar (toJalt alltså över 3 miljarder) har omfattat allt från jordbruks “. företag och kreatursskötsel till gruvor, fabriker, monterings verkstäder, petrokemiska jätteanläggningar, turishotell. Den sektor som till senaste år hade fått den största munsbiten var pappersindustrin, därnäst kom gödselämnen samt järn och stål och på fjärde plats cement o a byggnadsmaterial. Denna fördelning förändras dock från år till år och enligt årsberättelsen för 1971 hade cementindustrin klivit upp till första plats genom stora nya investeringar: hela 22 miljoner dollar i fyra företag i respektive Argentina, Indonesien, Libanon och Venezuela. Den största gruppen under” året var sju textilföretag vilka delade på nära 2 miljoner dollar. Hälften av dessa investeringar gällde utvidgning av produktionen i tio existerande företag och den andra hälften ledde till uppkomsten av åtta nya företag.

Svenskspråkig grundkurs i

ARBETSSKYD anordnas på kongresshotellet i Ekenäs den 20—24 mars 1972. Grundkursen, som nu för första gången ges på svenska, är avsedd för industrins arbetsledare, skyddschefer, medlemmar i skydds kommitté, skyddsombud och förtroendemän. Kursavgift 300 mk, exkl. kost och logi. Anmälningar till fröken Lehmus vid

OLYCKSFALLSSKYDDET rf

Arbetsskyddsavdelningens skolningsbyrå Stora Robertsgatan 15 A 1 00120 HELSINGFORS 12 (Telefon 90-658 688)

ALFRED B. DAVIDSON, IFC:s speciella representant i Europa, vill ha de nordiska ländernas näringsliv med i arbetet…

En hake i IFC:s verksamhet var länge att dess insats har haft en minimigräns om 1 miljon dollar — maximum har i praktiken varit 20 miljoner. Man är väl medveten om att många goda projekt inte kommer upp till denna lägsta gräns för investering med IFC:s deltagande och att högkvartetet i Washington inte heller kan undersöka eller övervaka mindre projekt. Denna svårighet har man kommit till rätta med indirekt genom något av de 23 företag eller banker för utvecklingsfinansiering som IFC har anknytning till, bl a i form av lån eller aktier i regionala organisationer — t ex ADELA i Syd-Amerika.

För någon tid sedan besökte IFC:s speciella representant i Europa, Alfred Davidson vårt land för att undersöka vilka möjligheter och vilket intresse det kan finnas här för denna form av u-landsinvestering. Att inget finländskt företag hittills har nappat beror säkerligen mest på bristande information. Två norska företag gick med senaste år och Mr Davidson anser att långt större möjligheter borde finnas i Norden, Samarbete på strikt företagsmässig bas mellan privata företag i i-land och privata företag i u-land, men med en världsorganisations hela stöd i form av dels fackutbildad teknisk och kemisk kontakt- och utredningspersonal och dels en betydande andel i kapitalinsatsen — och risken. Det borde locka.

I. E. Forum 19/71