Investera, javisst! Men hur?

av Lars Bergfors Forum 1971-15, sida 13, 06.10.1971

Taggar: Teman: Investering

Det erkänns allmänt att ett företags lönsamhetsprofil I avgörande grad Influeras av företagets Investeringsverksamhet. Som en direkt följd härav kan man vänta sig att företagen lägger stor vikt vid utformningen av investeringspolitiken. Detta är ingalunda alltid fallet.

Det finns många företag, i vilka företagsledningen intar en konservativ, ja rent av negativ attityd i investerlngsfrågor. Man arbetar hellre med gamla beprövade metoder och processer, med åldrande och kanske sliten teknisk utrustning än förnyar och utvecklar för att hålla jämna steg med utvecklingen och konkurrenterna. Företagsledningen motiverar ej sällan sin konservativa inställning med att dels peka på bristen på kapital och dels på frasen »vl skall spara». Men hur är det i verkligheten?

Investera, javisst! Men hur?

Av dipl.ing. Lars Bergfors

Om det exempelvis ges tillfälle att investera 10 000 mk i en ny metod,“som renderar en besparing av 3 000 mk per år 12 år framåt, så är ju ingen tvungen att spendera dessa 10 000 mk. Men den som inte investerar ifrågavarande summa måste då i stället vara beredd att betala 3 000 mk i kostnader varje år.

Ett beslut att i ett dylikt fall inte investera innebär alltså att man fortsätter med nuvarande metod trots att den är oekonomisk.

Med andra ord kan man också tillspetsat säga att den som är i trängande behov av en ny metod redan betalar för den även om den inte anskaffas. Konsekvenserna av att avböja lönsamma investeringar betyder att man avstår från en besparing och också då samtidigt från en bättre ekonomi. Vid kontinuerlig tillämpning av en dylik investeringsfientlig politik binder sig företagsledningen vid föråldrade metoder och processer. Som en direkt följd kommer då också småningom kapitalbrist med i bilden och begränsar framtida investeringsmöjligheter. Cirkeln är då sluten.

Därför hör det till företagsledningens angelägnaste uppgifter att aktivera och driva på investeringsverksambheten, inte att bromsa upp den.

Varför många Investeringsförslag?

Ovillighet att investera i nya metoder, maskiner och processer kan också förutom självförorsakad kapitalbrist bero på att investeringsförslag i tillräcklig mängd inte förts fram av företagsledningen. Orsaken härtill kan vara bristande ambitioner och målsättning men också framförallt brist på idéer och avsaknad av planmässig metodik för insamling av investeringsförslag. Med endast några svaga projektförslag på listan kan det vara väl motiverat att bedriva en försiktig investeringsverksamhet i väntan på bättre inspiration. Man nöjer sig

Forum 15/7 då helt enkelt med status quo d v s bibehåller samma produktionsmetoder, samma konstruktioner och produkter. Men det finns få metoder och processer, vilka inte kan göras mer ekonomiska. Redan detta faktum kan tjäna som utgångspunkt för sökandet efter alternativ och förslag. Om investeringsprocessens trånga sektion ligger i idéskapandet eller i sökandet efter konkurrenskraftiga projektförslag bör dessa aktiviteter utvecklas. Företag i vilka toppledningen förbehållit sig ensamrätten att göra investeringsförslag kan lida brist på idéer. Främst gäller det då för dessa att delegera initiativrätten nedåt linjen och då bredda och fördjupa basen för idéskapandet. Goda resultat förutsätter att medarbetarna stimuleras och entusiasmeras och att det skapas en reformvänlig miljö. Skolning och utbildning av medarbetarna nedåt i organisationen bidrar väsentligt till aktivare engagemang i sökandet efter konkurrenskraftiga alternativ. En ändamålsenlig träning kan också förbättra medarbetarnas förmåga att lokalisera och varsebli alternativ samt öka förståelsen för mekaniken i det vardagliga samspelet mellan teknik och ekonomi. Genom att kvantifiera kostnaderna för en metod eller delprocess och pröva att ersätta den med andra till avvikande kostnader kan man arbeta sig fram till alternativa lösningsförslag. Ett dylikt sökande efter alternativ med ekonomiska differenser ‘kan göras till en kontinuerlig, halvt omedveten aktivitet, som utföres av medarbetarna utan instruktioner från något håll. I regel bör man inte nöja sig med ett alternativ emedan det lätt kan leda till allvarliga felinvesteringar. Så kan till exempel moderniseringen av en avdelning framstå som en attraktiv investering i jämförelse med att fortsätta med nuvarande metod. Men båda dessa alternativ kan vara ofördelaktigare än ett tredje, att stänga hela avdelningen.

Forts. på sid. 1 13