Isbrytare testas i Vallgård-skyddsrum

Taggar: Bolag: Wärtsilä Personer: Eero Mäkinen

Wärtsilä först i västvärlden:

Isbrytare testas i Vallgård-skyddsru Ö Den första europeiska isbrytaren byggdes år 1871 i Hamburg. Den var avsedd för verksamhet på Elbe och hade en ångmaskin på 600 hästkrafter. Efter denna början har isbrytarna utvecklats till dagens jättar. Utvecklingen har följt den sk försök- och misstagmetoden. Någon har fått en idé, lyckats övertyga finansiärerna om att den borde prövas, väntat, kanske fem år, tills en ny brytare projekterats och byggts. Först då har man kunnat säga om idén varit god eller misslyckad.

0 Det är förmånligare att utföra experiment i modellskala, tex 1:30, det går fortare och misstagen blir inte så dyrbara. Dethär gör bl a Wärtsilä i sitt islaboratorium — för övrigt det första i sitt slag i västvärlden, omtalar laboratoriechefen dipling Eero Mäkinen. För intervjun svarade dipl ing Karl-Anders H a mberg.

FORUM: — Skeppsvarven har knappast islaboratorier som standardutrustning, vad föranledde Wärtsilä att grunda sitt laboratorium?

MÄKINEN: — År 1969 slöts ett konsultavtal med Esso International Inc. i samband med det sk Manhattan-projektet. Man ville undersöka om det är möjligt och lönsamt att transportera råolja från Alaska med tankers via Nordvästpassagen. Det visade sig att tillförlitliga metoder saknades för att man skulle kunna förutsäga tex erforderlig maskinstyrka för en jättetanker i polarisen. Man beslöt då att Wärtsilä, Helsingforsvarvet, skulle för Essos räkning uppföra ett laboratorium, där man i modellskala kunde studera fartygens beteende i isförhållanden. Laboratoriet byggdes snabbt och kördes igång vid årsskiftet 1969—70. I mars 1971 övergick anläggningen i Wärtsiläs ägo.

— Hela islaboratoriet är inrymt i ett befolkningsskydd i Vallgård. Anläggningen består av en 50 x 4,8 m bassäng plus serviceutrymmen, kontrollrum och kontorsrum. Lufttemperaturen i bassängrummet är normalt —17”C. Det tar då tex 15 timmar för att ett 30 mm tjockt isfält skall bildas på bassängens vattenyta. När isen nått önskad tjocklek körs fartygsmodellen genom isfältet. Normalt kan man göra ett försök per dag. Arbetsrytmen är följande: på förmiddagen görs modellförsöken, på eftermiddagen förbereds följande dags experiment, under kvällen och natten bildas isen.

FORUM: — Vilka experiment kan man utföra i laboratoriet 1 :

I provbassängen har fartygsmodellen lämnat efter sig en uppbruten ränna I isen.

MÄKINEN: — Avsikten med laboratoriet är att kunna simulera alla tänkbara isförhållanden som uppträder i naturen och att testa fartygsmodeller under dessa förhållanden. För det mesta har fartygs motstånd mätts i jämntjock is, men även andra typer av försök har utförts: Ö Undersökning av ett fartygs manöverförmåga i ett jämnt isfält, av dess förmåga att styra ut ur en bruten ränna, av fartygets motstånd i konstgjorda packisvallar och av förpropellrarnas effektivitet. Mätning av ett fartygs motstånd i en bruten ränna. 9 Olika slag av start- och lösgörningsförsök. 0 Undersökning av hur Wärtsiläs Juftbubblingssystem inverkar på fartygs motstånd i is. — Man har arbetat dels med självgående modeller dels med modeller som bogserats genom isen.

FORUM: — Att överföra mätresultat från modellskala till fullskala är inte alldeles enkelt ens vid försök i öppet vatten. Hur har isens egenskaper kunnat beaktas?

MÄKINEN: — Det är inte meningsfullt att göra dylika modellförsök om man inte känner till korrelationen mellan modell och verklighet. Isens hållfasthet får man skalenligt korrekt med hög salthalt i bassängvattnet. Däremot kan man inte samtidigt få rätt elasticitet på isen, den blir för seg. Den energimängd som går åt att bryta isen är beroende av segheten. Då mar inte kan få helt skalenliga försöksförhållanden

Forum 17/7 måste resultaten korrigeras då värdena för fullskala räknas ut. Dethär gäller den motståndskomponent som beror av brytningen. De andra komponenterna — tex beroendet av isbitarnas sänkning och av modellens hastighet — kan skalas upp utan speciella korrigeringar. Genom jämförelser mellan provtursdata för några fartyg i isförhållanden och mätresultat från modellförsök med samma fartyg har man lyckats bestämma hur försöksresultaten skall skalas upp. Man kan emellertid inte uppnå någon absolut noggrannhet, redan därför att isbrytning inte är ett kontinuerligt skeende.

FORUM: Laboratoriet har drivits i Wärtsiläs regi i två år, vad har man främst sysslat med?

MÄKINEN: — Ungefär en tredjedel av tiden har använts för varvets egen forskning, för övrigt har det gällt beställningsarbeten. 15 personer är engagerade i isforskning på heltid, och Helsingforsvarvet anser sig inte ha råd eller behov av att utnyttja laboratoriets hela kapacitet. Beställningar har kommit in från företag eller myndigheter i Finland, Västtyskland, USA och Kanada. Det har gällt försök närmast med tankfartyg och bulkfartyg. Uppdragen från utomstående är förmånliga genom att de bidrar till att täcka driftskostnaderna, dessutom får varvet tillgång till alla resultat och erfarenheter av försöken.

FORUM: — När Wärtsiläs islaboratorium presenterades för pressen var det i egenskap av det enda laboratoriet i västvärlden. Vilken är situationen nu, vad har man för verksamhet i öst?

MÄKINEN: — I Leningrad verkar sedan 1955 en istank som hör till det Arktiska och Antarktiska Institutet. Tanken är i storlek ca en tredjedel av Wärtsiläs. Deras forskningsresultat har emellertid inte varit tillgängliga för västvärlden i nämnvärd grad. Wärtsilä har ett visst samarbete med Leningradinstitutet. Idén att använda vatten med hög salthalt för att å rätt hållfasthet på isen fick Wärtsilä av institutet. På annat håll har redan tidigare gjorts försök med is av färskvatten och med vaxskikt, men man har inte lyckats få skalenlig hållfasthet på isen och inte skalenlig storlek på brutna isbitar. — Efter det att Wärtsiläs laboratorium byggdes har man i USA startat ett mindre laboratorium i privat regi. Senaste höst byggdes i Hamburg ett laboratorium av samma storlek som i Helsingfors. Det är ju faktiskt en rätt begränsad del av världen som alls har intresse av arktisk sjöfart, men intresset är i kraftig tillväxt.

FORUM: — Uppstår det konkurrens mellan de nygrundade laboratorierna? Har Wärtsilä möjligheter att hävda sig? Forts på sid 40

SK

Här pågår försök med en isbrytare av den kommande Urho-klassen. Waärtsiläs luftbubblingssystem tillämpades vid försöket.

Forum 17/7 15