Islands handel med Sovjetunionen

Taggar: Orter: Island Teman: handel

Islands hande med Sovjetunionen

Utrikeshandeln spelar en framträdande roll i Islands ekonomi. År 1970 utgjorde importen och exporten av varor och tjänster respektive 46 och 48 procent av bruttonationalprodukten. Samma år steg värdet av importgodset, per capita räknat, till US $ 786 medan motsvarande värde av exporterade förnödenheter var 732 dollar. De västeuropeiska länderna är, naturligt nog, av tradition Islands största handelspartner. Samtidigt är det likväl intressant hur pass stor roll USA och de östeuropeiska länderna spelar i Islands handelsutbyte med världens övriga länder.

Den bästa översiktsbilden av Islands utrikeshandel under de senaste åren får man av nedanstående åskådliga tabell 1970

Import Export

EFTA-länder 43,1 2/0 38,3 “/o EEC-länder 27,5 “/o 16,8 /o Östeuropa 10,7 “7/0 10,1 2/0 USA 8,1 Yo 30,0 “/o Övriga länder 10,6 “7/0 4,8 Yo 100,0 9/0 100,0 9/0

Under rubriken Östeuropa intar Sovjetunionen en ledande position med hela 6,9 9/9 av Islands totala varuexport och 7,1 9/0 av landets hela import av varor under år 1970. Värdet av Islands export till Sovjetunionen steg samma år till 884 miljoner isländska kronor, motsvarande drygt 42 miljoner finska mark, medan islänningarna importerade ryska varor för 978 miljoner isländska kronor (46,5 MFmk). Såväl ifråga om import som export intog Sovjetunionen femte platsen bland Islands handelspartner, överträffad endast av Förenta Staterna, Storbritannien, Västtyskland och Danmark.

Bland de västeuropeiska länderna är Islands position faktiskt unik, så till vida att endast Finland har en, proportionsvis, större handel med Sovjetunionen. Här nedan lämnas en översikt av hur handelsutbytet mellan Island och Sovjetunionen har utvecklats.

Isländsk moskvalegation

Före andra världskriget var handeln mellan Sovjet och Island obetydlig. År 1944, sedan landet blivit självständig republik, upprättades emellertid diplomatiska förbindelser mellan de bägge länderna. För Islands legation i Moskva blev nu den

Vänd!

Forum 12/7 25

Thorhallur Asgeirsson

Artikelförfattaren är generalsekreterare vid isländska handelsministeriet.

viktigaste uppgiften att, strax efter det fientligheterna hade upphört, bana väg för ett varuutbyte mellan Island och Sovjet. Ansträngningarna kröntes också med framgång. Officiella handelsunderhandlingar resulterade i en ansenlig försäljning av isländsk saltad sill, djupfrysta fiskfiléer och sillolja, i utbyte mot ryska trävaror, polskt kol och östtysk cement. Kontrakten gjordes upp i konvertibla valutor, dollars och brittiska pund, resulterande i valutaförtjänst för Island.

Under åren 1946 och 1947 blev Islands export till Sovjetunionen rätt betydande och representerade omkring 19 procent av den totala exporten. Detta handelsutbyte fick emellertid år 1948 ett abrupt slut när sovjetmyndigheterna plötsligt blev ovilliga att fortsätta de årliga varuutbytesförhandlingarna. Den just då så lovande handeln blev plötsligt offer för det kalla kriget.

Fem års paus

Under fem år — 1948-—1952 — låg handeln mellan Island och Sovjetunionen helt nere. År 1953 hade likväl relationerna mellan öst och väst tinat upp så mycket att också Island i viss mån kunde dra fördel därav. “Under beskydd av FN:s ekonomiska europakommission och dennes exekutiva sekreterare, professor Gunnar Myrdal, sammanträffade sovjetiska och isländska myndigheter i Genevé i april 1953. Därmed lade de grunden för ett återupptagande av varuutbytet länderna emellan. I maj 1953 inbjöds en isländsk delegation till Moskva och den 1 augusti samma år undertecknades den första rysk-isländska handels- och betalningsöverenskommelsen, vilken sedan dess har utgjort grunden för det i dag så omfattande varuutbytet.

Detta blev en synnerligen viktig och förmånlig uppgörelse för Island vid en synnerligen kritisk tidpunkt. Stora lager av frusen fisk hade staplats upp i landet till följd av britternas förbud mot isländska fiskefartygs angöring av brittiska hamnar, i anledning av att Island utsträckt landets fiskegränser från 3 till 4 sjömil.

Handelsfördraget med Sovjetunionen löste med ett slag detta fisköverskottsproblem tack vare att överenskommelsen garanterade en försäljning av 21000 ton djupfrysta fiskfiléer. Saltad sill var den enda andra isländska produkt som ingick i överenskommelsen. I utbyte sålde Sovjetunionen petroleumprodukter, cement, trävaror, rågmjöl, vetekli, ris, potatisstärkelse, stålprodukter och bilar. Överenskommelsen var, och är fortfarande baserad på ett clearingsystem som förutsätter fullständig betalningsbalans.

Vissa förändringar

Detta mönster i handelsfördraget av år 1953 har strikt bibehållits. År 1970 utgjorde frusen fisk fortfarande så mycket som 83 procent av Islands export till Sovjetunionen, medan 81 procent av Islands import från Sovjet var petroleumproduk 2 ter. Men ändå har några anmärkningsvärda ömsesidiga förändringar skett.

Under de senaste åren har försäljningen av saltad sill minskat på grund av totalt felslagen fångst nordisländsk sill. Sedan 1960 har Island emellertid i ökad omfattning till Sovjetunionen exporterat ullvaror, filtar och tröjor samt många slag av konserverade fiskprodukter. Samtidigt föreligger nu ett stort intresse för introducering av också andra isländska industriprodukter på sovjetmarknaden.

Också på den sovjetiska sidan kan noteras ett ökat sortiment i exporten till Island, med exempelvis traktorer, elkablar och maskiner som nya objekt. Moskwitsch har blivit populär som en billig och tillförlitlig bil och är nu efter Ford och Volkswagen den tredje i ordningen bland de vanligaste bilarna på Islands vägar. I de 18 åren av aktiva handelsrelationer mellan Sovjetunionen och Island finns självfallet också vissa fluktuationer i det rysk-isländska handelsutbytet. Handeln med Sovjet under slutet av femtiotalet representerade faktiskt en väsentligt större del av Islands utrikeshandel än nu. Under toppåret 1957 översteg den 20 procent av Islands totala utrikeshandel. I stort sett har den dock varit mycket mer stabil än den isländska utrikeshandeln som helhet betraktad.

Osäkert läge

Från 1960 till 1970 steg värdet av Islands export med 119 procent och importen bara 79 procent. Under samma tid förblev värdet av den rysk-isländska handeln på ungefär samma nivå. Även om dess procentuella andel i konsekvens härmed sjönk ansenligt.

Handels- och betalningsfördraget från år 1953 är fortfarande i kraft, även om man överenskommit om nya kontingenter i de handelstraktat som vanligen underhandlas att gälla för tre år i sänder, Dagens traktat gäller för åren 1969—1971.

Också nu i höst vidtar nya förhandlingar om nästa traktat i Moskva, Sedan den senaste överenskommelsen undertecknades har ju Island anslutit sig till EFTA. Detta faktum har emellertid inte inverkat på Islands handel med Sovjetunionen.

Inget av de från Sovjetunionen importerade varuslagen har EFTA-preferens på Island och dessutom berättigades Island, liksom också Finland, av EFTA att bibehålla sina kvantitativa restriktioner rörande petroleumprodukter — råolja, brännolja och bensin — för att gardera och skydda handelsförbindelserna med Sovjetunionen.

Inte heller kan man på något sätt ta för givet att de handelsarrangemang, som Island måhända blir delaktigt av genom inträde i ett utvidgat EEC, direkt skulle inverka på utvecklingen av handelsförbindelserna mellan Island och Sovjetunionen. Det föreligger därför goda utsikter för att de kommande underhandlingarna skall garantera de nurådande vänskapliga handelsförbindelsernas fortbestånd. (Övers. Kai Finell)

Forum 12/71