Islands villkor: få människor hårt arbete fiske och elenergi

Taggar: Personer: Kristjan Eldjárn Orter: Island

Islands villkor: få människor hårt arbete fisk och elenergi

Forum 12/197 e President Kristjan Eldjårns ämbetsrum är beläget i det isländska riksdagshuset, Alltinghuset, uppkallat efter världens- äldsta parlament. Inga vakter står på post vid ingången. Utanför vankar obehindrad en enkelt klädd äldre man, av och an, av och an, i nästan två timmars tid. Han bär inga plakat och ropar inga slagord. Men det är uppenbart att han går i en ensam, sammanbiten protestmarsch.

e Kanske president Eldjårn, som raskt skyndar in i Alltinghuset från sin svarta bil, känner till mannens problem, kanske är det också ett av hans problem, ett av Islands problem. De, som den senare tiden varit så ovanliga och dramatiska, att hela världen ögon har riktats på landet.

9 President Eldjårn talar om dem med allvarlig optimism. Han sitter i ett värdigt och allvarsamt rum, lika välgörande fritt från överdriven pompa som hela Islands officiella fasad förefaller att vara. Endast en sekreterare möter besökaren på väg in till presidenten. Det är egentligen inte högtidligare än att gå in till en verkställande direktör.

e Samtalet kretsar givetvis kring torskkriget och vulkanutbrottet. Det finns ingen tvekan om vilketdera som är Islands stora, allt överskuggande problem.

Vänd 9

Kristjan Eldjärn ”Jag tror islänningarna är redo för utländskt kapital”

Moderata kra — Det är klart att utbrottet på Västmannaöarna beredde oss svårigheter, säger president Eldjårn. Men det är svårigheter som vi räknar med att ska övervinnas. Kanske om tio år? Några långtgående ekonomiska konsekvenser har det inte. Men utvidgandet av vår fiskegräns, det har de allra största ekonomiska konsekvenser, som vi hoppas i positiv riktning. Vi baserar ju hela vår tillvaro här på fisket.

Det är sant. Inget annat land i världen kommer ens i närheten av Island när det gäller fullständigt beroende av fisket söm näring och utkomst. Islänningarna ser själva sina krav på en utvidgning av fiskegränsen från 12 till 50 sjömil som mycket moderata. De pekar på andra stater med territoriella eller fiskerättsliga gränser om 200 mil eller mera ut till havs: Argentina, Brasilien, Panama, Uruguay, Chile, Nordkorea. Andra har gränsen över hundra mil ut: Ceylon, Indien och Pakistan, Ghana och Nordvietnam. Det finns ingen ”internationell lag” sem bryts genom islänningarnas ensidiga utvidgande av sin gräns, hävdar de. Sex stater gjorde detsamma senaste år. Utan konflikter.

Det är inte bara islänningarnas existens det gäller. Det är också torskens. För tjugu år sedan drog man upp en stor andel över tioårig torsk i näten. Nu” har man svårt att finna torsk som uppnått fortplantningsmogen ålder. Torskstammen är i fara om utfiskningen fortsätter i samma takt.

”Tiden arbetar för oss — Vi hoppas, säger president Eldjårn, att frågan ska lösa sig senast om ett eller två år, vid den förestående konferensen om havet och fiskegränserna som vi ställer stora förhoppningar på. Kanske våra diskussioner med Storbritannien oc 10

Västtyskland före det ska leda till ett tillfälligt arrangemang, som kan vara i kraft tills den internationella konferensen har ägt rum.

— Ett litet land har naturligtvis alltid större svårigheter att hävda sig än ett stort. Men tiden arbetar för oss. Vår sak är många andra länders sak. Genom att stöda våra krav kan andra stater dra nytta av våra strävanden. Det blir ett slags ömsesidigt bistånd. Vi har redan fått både sympati och konkret hjälp från många länder.

Inför antagandet att presidentens besök i Finland år 1972 i inte ringa grad har bidragit till att nu engagera den finländska allmänheten i de isländska problemen talar han vackert om den gästfrihet och vänlighet som mötte honom i Finland och som han aldrig kommer att glömma.

Ett av president Eldjårns favoritämnen är alldeles tydligt det nordiska samarbetet. — Jag tror nästan att det inte finns ett bättre exempel på konkret nordisk samhörighet än den hjälp både från myndigheters och allmänhetens sida som vi har fått motta, framför allt efter vulkanutbrottet.

— Vi islänningar har kommit från Norden ut till denna ö i havet, och vi känner mycket starkt att vi är ett nordiskt folk. Samarbetet med Norden ger oss dessutom en bättre chans att göra oss gällande på många områden, inte bara inom FN.

EG-följderna svåra att överblicka

Men inför frågan om det nordiska ekonomiska samarbetet efter EG blir presidenten försiktig. — Vad det betyder ekonomiskt i det långa loppet är svårt att svara på. Den nordiska samhörigheten i stort kommer väl inte att lida av det. Men det är klart att t ex Danmarks engagemang kan ha följder som i dag inte går att överblicka.

Lika smidigt glider president Eldjårn över andra känsliga frågor: ett regeringssamarbete som hotar att spricka på grund av venstrepartiets underhandlingar om sammansmältning med socialdemokraterna i oppositionsställning, ett på grund av ekonomiska svårigheter försenat socialpolitiskt program, den amerikanska NATO-basen i Keflavik.

Internationalisering, ej amerikanisering

Presidenten är ytterst noga med att poängtera att han uppfattar sin ställning som opolitisk, höjd ovanom partipolitiska tvister, och han är som statsöverhuvud försiktig med utrikespolitiska uttalanden.

Han slår dock ifrån sig inför frågan om amerikanisering. — USA har naturligtvis kommit mycket tätt inpå oss genom NATO-basen. Det är klart att det anglosachsiska inflytandet språkmässigt och kulturellt har ökat kraftigt — men det gäller inte bara Island utan hela Skandinavien och stora delar av världen i dag. Någon amerikanisering kan man inte tala om — snarare internationalisering. På sätt och vis har det skärpt blicken för Islands egenart och fått oss att sluta upp kring det som är vårt. Det har också skärpt vår blick för Nordens betydelse för oss.

Forum 12/1973

Farligt med lägre levnadsstandar — Grunden för vår existens här är dock att vi kan upprätthålla en levnadsstandard som är i stort sett lika hög som i Västeuropa, i Skandinavien. Det vore mycket farligt om islänningarna fick intrycket att de lever i ett fattigare land. Vi måste hålla oss med alla dessa institutioner som givetvis blir mycket dyrare per person än på annat håll, då vi är så få. Högre skatter? Nej, men en smula mera arbete för varje enskild islänning. Många undrar över hur vi klarar det. Svaret ligger i det isländska fiskets kapacitet. Varje isländsk fiskare fiskar betydligt mera än en fiskare i de flesta andra länder. Men för att kunna upprätthålla detta måste vi också få ett större havsområde än det vi hittills haft.

Islands naturliga resurser är inte stora. Men landet har i överflöd en naturtillgång, vars otillräcklighet det på andra håll i världen profeteras illavarslande om: energi.

Redo för utländskt kapita — Bara en bråkdel av våra energiresurser är utnyttjade, konstaterar president Eldjårn. I ”jordvattnet”, thermoaktiviteten, de varma källorna, ligger oanade möjligheter. Tack vare dem har vi möjlighet att utveckla också den isländska industrin. Närmast till hands ligger vidareförädlingen av fiskprodukter, så att fisken inte behöver exporteras som ”råvara” (vilket ändå sker bara till en viss grad).

Våra fryserier är redan nu hypermoderna och uppfyller de synnerligen stränga krav som USA och också andra länder ställer. Men fiskprodukterna kunde förädlas ytterligare i långt högre grad. Dessutom strävar vi att diversifiera vår ekonomi. Vi har redan en stor aluminiumfabrik, igångsatt med schweiziskt kapital. Det har varit många stridigheter om den. Men jag tror islänningarna i princip är redo för utländskt kapital.

Nya transportsätt, nya exportmöjligheter

Som en liten sektor man på senare tid försökt arbeta upp nämner presidenten lantbruksprodukter. Lantbruksprodukter, det betyder i Island främst fårull och hudar. Förädlingen av dem blir kanske aldrig en stor industri, men utvecklingen går i rätt riktning.

— Se på Danmark, säger presidenten. De har inte råvarutillgångar. De har inte ens energi, utan måste importera to m den från utlandet. Ändå har danskarna en högklassig industri. En hämmande faktor för Island är naturligtvis de långa transporterna. Men det kommer nya transportsätt och därmed nya exportmöjligheter.

Arkeologen lyser fram (presidenten har som känt en doktorsgrad) när samtalet ännu glider in på det isländska kulturarvet, litteraturen, traditionerna. — För det vill vi kämpa, säger han, den livsformen vill vi bevara.

Islänningarna vet vad de vill. Bara tvåhundratusen människor. Men en nation där alla arbetar ”en liten smula mera”.

Forum 12/1973

ICELAND 81.990

NORWAY 10.696

CANADA 1.996

JAPAN 1.896

GREAT BRITAI 0.290

W-GERMANY 0.290

Islands fullständiga beroende av fisket i sin utrikeshandel framgår av diagrammet. Mindre än 1/0 av Storbritanniens och Västtysklands totalexport utgörs av fiskprodukter, mindre än 2”’/« av de stora fiskenationerna Kanadas och Japans, endast 10.6 “/v av Norges export, men över 80/2 av Islands export.

(Från isländska regeringens skrift: Iceland’s 50 Miles and the Reasons Why. 1973).

"