Kampen gäller individen

av Christian Schönberg Forum 1993-06, sida 08-09, 29.04.1993

Taggar: Personer: Elmer Klawér

fortsättnin denna gång återgår till ”det normala” inom kort. Exportindustrins ökade produktion och de lägre räntorna utgör de första positiva signalerna. Likheterna med återhämtningen från 1930-talets kris är tydliga. Följer vi samma utvecklingsmönster som tidigare kan det rentav föreligga en risk för överhettning då den förlorade produktionen återtas.

Å andra sidan finns även ett antal riskfaktorer som försvårar utvecklingen. I och med att östhandeln kollapsat och knappast återgår till tidigare nivå inom en nära framtid är Finlands utveckling mycket beroende av konjunkturutvecklingen i Västeuropa. Förlängs recessionen i EG- och EFTA-länderna försvåras även vår återhämtning. Att exportmöjligheterna till Ryssland nu är svaga är naturligtvis en nackdel. men mellankrigstidens utveckling visar att det inte behöver utgöra ett hinder för ekonomisk tillväxt. Dessutom kan Ryssland på längre sikt åter erbjuda betydelsefulla marknader för Finland, förutsatt att den ekonomiska och politiska situationen i landet stabiliseras.

Sedan 1970-talet har tillväxttakten i OECD-länderna, inklusive Finland, blivit långsammare. Om denna utvecklingstrend visar sig bli permanent kan vi i framtiden räkna med lägre tillväxttakt än under tidigare decennier, vilket kunde medföra att återhämtningen tar mera tid i anspråk än under tidigare kriser. Skuldsättningen och de höga realräntorna utgör i varje fall det kanske största hotet. Den utländska nettoskulden har aldrig varit så stor som nu och kommer uppenbarligen att begränsa konsumtionsmöjligheterna och tillväxtpotentialen i framtiden. I förhållande till exportintäkterna är Finland idag redan det mest skuldsatta landet i Västeuropa. Att den offentliga sektorns skuldsättning dessutom växer snabbt bidrar till att upprätthålla såväl en hög räntenivå som ett betydande skattetryck i framtiden. Finland riskerar att hamna in på samma smärtsamma utvecklingsväg som Danmark för tio år sedan. I motsats till 1970-talet. då realräntorna ofta rentav var negativa belastas vi nu dessutom av en hög realräntenivå såväl hemma som i världen.

Trots de förestående anpassningssvårigheterna bör man vara försiktigt optimistisk beträffande Finlands ekonomiska framtidsutsikter. Risken för att Finland nu skulle drabbas av någotslags Argentina-syndrom är nog minimal. De historiska erfarenheterna visar att kriser kommer och går och att de kan övervinnas inom en rimlig tid. Så skall väl ske även denna gång. eller…?

Kampen äller individen

Christian Schönberg

Svenska tekniska funktionärsförbundet i Finland STAF har valt en erfaren fackföreningskämpe till ny ordförande. Elmer Klawér från Tolkis i Borgå Ik. risar såväl åttiotalets casinospel som regeringen Aho:s ovilja att samarbeta med facket.

Han förespråkar ett stärkt nordiskt fackligt samarbete, vurmar för den lilla människan och betonar vikten av att värna om et starkt svenskspråkigt STAF.

dagens pessimistiska samhällskli mat och utomordentligt djupa låg konjunktur är det inte realistiskt att försöka locka till diskussion ytterom problemen med landets otroligt höga arbetslöshetsprocent och en nationalekonomi som körs allt djupare ned i ett till synes bottenlöst träsk. Åtminstone inte om intervjuoffret är en person som just tagit över ordförandeansvaret för ett förbund vars medlemmar drabbats synnerligen hårt av bristen på arbete.

— Vår viktigaste uppgift just nu är

Sitt uppehälle förtjänar Elmer Klawér på en ingenjörsbyrå i Borgå stad.

att reducera arbetslösheten i landet slår den nyvalde STAF-ordföranden Elmer Klawér fast. Men innan vi kan komma så långt måste vi ju få folk att begripa-inse-förstå att vi definitivt inte längre till alla delar kan räkna med att kunna behålla dagens höga levnadsstandard. Vi måste också kunna anpassa oss till förändringar. Vi lever i en helt ny tid. En tidsperiod som inte bara berör oss, utan de facto hela världen.

Skall vi alltså på sikt tvingas acceptera en reducering av levnadsstandarden till en nivå som rådde för decennier sedan — Nej, men vi måste acceptera kal la fakta som kommer emot oss, samtidigt som vi måste se framåt och bygga upp samhället på ett nytt sätt. Inom arbetsmarknadsorganisationerna finns det flera som förstår sig på dagsläget. tyvärr inte alla. Det mest negativa i dagsläget är regeringens totalt snedvridna inställning. Den vill ju inte ens diskutera med facket på ett allvarligt och konstruktivt sett. Vi har nu kommit till en situation då det gäller att med alla medel försöka hitta gemensamma lösningar på problematiken som kunde leda till en minskning av arbetslösheten. Alla åtgärder som regeringen hittills vidtagit har ju gått i rakt motsatt riktning. Nu bestraffas de små människorna, många av dem arbetslösa, och pensionärerna som skall sättas att betala för de misstag de goda tiderna förde med sig. Inget ansvar har tagits på sikt. Det är nu kostnaderna för det så kallade casinospelets följder skall betalas, på ett eller annat sätt. Det måste väl för sjutton finnas andra lösningar.

Satsa på den inhemska marknaden!

Klawér medger ändå att vissa åtgärder som regeringen vidtagit hjälpt till en begränsad del, exportmarknaden drar ju, men varför satsar man på ansvarigt håll överhuvudtaget inte på den inhemska marknaden, för att exempelvis få igång byggnadsverksamheten. frågar han sig. Varje byggarbetare som sätts i arbete ger därutöver automatiskt jobb också för två underleverantörer. För att kunna bygga behövs det som kännt också leverans av material. Den här vägen kan vi lösa en stor del av dagens arbetslöshet.

— Investeringarna behöver inte vara så stora för att få igång hjulen på nytt. Den här biten har regeringen totalt förbisett. Det finns mängder av saneringsprojekt som borde köras igång. nu. De flesta femtio- och sextiotalshus är i stort behov av reparationer. Det handlar inte enbart om fasader eller inre utrymmen, utan i lika hög grad om direkta energibesparande saneringsåtgärder. Åtgärder som inte kräver så mycket pengar. men som däremot skulle ge en massa arbetsplatser, vilket i sin tur automatiskt skulle öka skatteintäkterna. Det är synnerligen kostsamt för landet när människor går arbetslösa. Och kostnaderna ökar kontinuerligt i takt med att arbetslöshetsgraden fortfarande växer. Detta måste vi få ett stopp på.

Hur långt kan det hela få rulla på innan mannen på gatan blir helt rabiat — Sist och slutligen är vi ju rätt lugna människor i detta land. med ett rätt långt gummibandstålamod. Men vi få inte heller riskera tänja ut det alltför långt, det finns alltid en risk för att det i något skede brister. Som i sin tur skulle skapa ett ännu större kaos. Den nyvalda STAF-ordföranden tror inte heller på metoden att dra ned på den allmänna lönenivån.

— Visserligen minskar sänkta löne företagens kostnadsstruktur, men å andra sidan inverkar den negativt p.g.a. av minskade skatteintäkter för staten. Problemen finns där i alla fall, det är ingen skillnad på vilken nivå de ligger. Den ständigt växande arbetslösheten, en halv miljon i dag, tjugo procent av den arbetsföra befolkningen för ju Finland snart upp i toppen av alla tiders arbetslöshetsstatistik i Europa.

— Jo, jo, av hävd skall vi ju alltid vara värst.

Det handlar o regeringens ovilja

Ligger måhända orsaken till att nedgångsspiralen inte kunnat bromsas i ett tidigare skede i bristande erfarenhet eller intelligens hos våra beslutsfattare — Nej, jag tror nog att det skulle finnas såväl erfarenhet som intelligens att kunna sköta problemen. Det handlar rätt och slätt om vår regerings ovilja att ta sig an problemen på rätt sätt. Hade man redan från början startat underhandlingar med arbetsmarknadsorganisationerna skulle man redan funnit en gemensam utväg ur misären. Nu blir det hela tiden svårare och svårare att finna lösningar för att komma åt grundproblemen. Redan för flera år sedan höjdes varningens finger för att en dylik svacka kunde skönjas vid horisonten. Att den blev så här djup kunde ändå ingen vänta sig. Inte heller att det skulle bli en världsomfattande depression.

Patronsamhället på väg tillbaka

Både arbetsgivar- och arbetstagarparterna är väl i stort sett ense om målsättningarna för att få landet på fötter. Åndå kan man inte komma överens om åtgärderna — Så länge regeringen envist håller fast vid sitt program utan att beakta andra intressen, går det av allt att döma inte att diskutera. Oenigheten om hur man bör gå tillväga är i det närmaste total. Vi lider nu av tidsbrist, det måste bli ett slut på såsandet för att vi skall komma fram till konkreta årgärder.

Klawér kritiserar också regeringen för att söka trampa ned allt som uppnåtts under en räcka av år och försöker nu tvinga oss tillbaka till det gamla sam hällssystemet drängar.

— Dagens linje är nog inte den rätta i ett modernt och demokratiskt samhälle. Det är tillsammans vi skall bygga vidare.

I den här filosofin ligger också att vi även på sikt skall bygga upp arbetsavtalen på en central bas. Sprids avtalssystemen ut till de enskilda arbetsplatserna finns det en uppenbar risk att det på sina håll blir en klar snedvridning i lönesättningen.

Klawér är däremot inte orolig för att exempelvis exportföretag skulle konkurreras ut från marknaden på grund av en för hög lönenivå. Han litar fullt och fast på att den centrala ledningen också i dylika situationer behärskar läget.

— Det finns nog ingen ansvarskännande människa som med vett och vilja skulle vilja ta död på ett företag.

Men arbetsledaren då, har han överhuvudtaget en framtid i moderna företagsstrukturer där man strävar till att skära ner på ”onödiga mellansteg” i produktionsapparaten — Beträffande den svensktalande tekniska personalens framtid i landet är jag inte orolig, inte heller tror jag att arbetsledarens ställning i produktionsapparaten kommer att försvagas. Dagens försök att delegera ansvar direkt till arbetsgrupper är av övergående art. Det kommer alltid att behövas goda flexibla arbetsledare, med klara riktlinjer som tar ansvar för gruppen och det arbete som skall utföras. Han fungerar ju också som företagets ansikte utåt. Visserligen kan det finnas grupper som arbetar väl ihop utan ledare, där alla känner sitt ansvar, men det går inte lika bra i längden. Risken för klickbildning inom gruppen ökar vilket låser ut andra från gemenskapen och inverkar också menligt på företaget som sådant.

Bilden av en kritisk och debattvillig men ändå lyssnande lots som ger styrelse och medlemmar stort påverkningvärde tonar fram. En god portion erfarenhet kan Elmer Klawér visa upp eftersom han varit med i svängen scdan början av sjuttio-talet och suttit på ansvarsfyllda poster sedan dess. Någon direkt programförklaring vill den nye ordföranden ännu inte ge innan han gått en diskussionsrunda med övriga intressegrupper.

— Visst finns det detaljer i vår verksamhet som haltar, och rum för förbättringar finns det ju som känt alltid. Kanske ljusnar en del under sommarens lopp. L med patroner och