Känsloladdat motstånd mot frihandel och EEC

Taggar: Teman: handel

Känsloladdat motstånd mot frihandel och EEC

Motståndarna till frihandelsavtal med EEC finner man främst inom fackföreningsrörelsen, som klart har formulerat sin in ställning. För, att få ett grepp om vad detta motstånd bygger på har Forum konfronterat utredningssekreteraren vid FFC, redak tör Kaj

Bärlund med verkställande direktören vid Fin lands Industriförbund, professor Olli Ikkala. Resultat: resonemanget bygger p e FFC:s egen tolkning av Efta-periodens resultat och export utvecklinge 9 Tycke för slutet samhälle e Tro på östhandeln som alternativ, inte komplement 0 Statsledd centraliserad östhandel.

FORUM: — Hur motiverar motståndarna till frihandelsavtalet med EEC detta sitt motstånd?

BÄRLUND: — Fackföreningsrörelsen förhåller sig mycket reserverat därför att vi under 60-talet har sett att Finland har haft stora svårigheter att klara sig i den internationella konkurrensen. En motivering för inställningen mot EEC är därför Efta-tullsänkningarnas negativa verkningar till följd av den ekonomiska struktur vårt land har. Vår ekonomi är inte s a s färdig att konkurrera på lika villkor. Det är ju ett faktum att utflyttningen har ökat kraftigt och att vi har fått svårigheter med betalningsbalansen, vilket i sin tur har lett till kontraktiva åtgärder som har haft återverkningar för löntagarna.

IKKALA: — Min uppfattning av den ekonomiska utvecklingen

Forum 20/7 under Efta-perioden är alldeles annan. Kalla fakta visar ju att Finlands export till Efta-länderna har ökat mycket starkt och speciellt inom många arbetsintensiva branscher, t ex textiloch skoindustrin. Och jag tror, liksom landets företagare själva gör, att vår industri är redo — med vissa specialarrangemang under en övergångstid — för en sådan utvidgad internationell konkurrens.

BÄRLUND: — Exportsiffrorna betyder i och för sig ingenting, eftersom nettoresultatet av dessa arrangemang är det viktiga. Och det måste väl envar medge att våra betalningsbalanssvårigheter har skärpts under denna tid, och likaså sysselsättningen mött ökade svårigheter.

Vänd 9

Industrin vet var den står — och var den skullehamna

IKKALA: — Jag kan inte se att exportsiffrorna skulle sakna betydelse i detta sammanhang. Tvärtom betraktar jag dem som synnerligen betydelsefulla indikatorer. Om man nu försöker finna något slag av verkligt slutresultat — nettoresultat var visst termen — kan man kanske också hänvisa till det faktum att bruttonationalproduktens tillväxt under Eftaperioden har varit mycket stor. Det visar väl en betydande ekonomisk utveckling. — Visserligen konstaterar jag också att vissa tråkiga företeelser — besvär med betalningsbalansen och sysselsättningsbrist jämte emigration har förekommit. Men jag kan inte se något orsakssammanhang mellan dem och frihandelns utveckling. Snarare tvärtom: jag skulle säga att de hade kunnat vara mycket större om inte den kraftiga ekonomiska tillväxt som frihandeln möjliggjorde hade uppstått.

BÄRLUND: — Den ekonomiska tillväxten har i alla fall inte varit tillräckligt stor . . . IKKALA: — Med vilka medel hade den kunnat vara större än i en frihandelssituation? BÄRLUND: — ….. eller också har den inte fördelats så som den kunde fördelas i ett mera slutet samhälle, där urvalet av tillbudsstående medel är ett helt annat.

— Om dessa svårigheter inte hänger ihop med frihandel så uppstår frågan på vilka grunder man slår in på en viss utrikeshandelspolitisk väg. Bör inte grunden vara den att man ser vad vår ekonomi förmår och sedan avgör vilket alternativ man skall sträva till? Den ekonomiska strukturen är alltså avgörande. IKKALA: — Enligt vad jag kan se är det inte möjligt för ett så litet folkhushåll som vårt att på något annat sätt än genom frihandel åstadkomma en ekonomisk tillväxt i dagens utvecklingsstadium. Inom en sluten ekonomi är det fullständigt omöjligt att föreställa sig att en kraftigare ekonomisk expansion skulle åstadkommas.

— Strukturomvandlingen medför ledsamma biverkningar, det medger jag, men deras följder har man ju redan lyckats i rätt hög grad eliminera. Och hoppas kunna göra det ännu mer. Emigrationen är ett allvarligt problem, men något annat sätt att korrigera den än genom att skapa flere arbetsplatser, reala förutsättningar för en höjning av inkomstnivån, finns inte. Och detta är inte möjligt i vår ekonomi utan att frihandelsförhållanden råder.

FORUM: — Inom industrin har rätt detaljerade beräkningar utförts vilka visar frihandelns verkningar respektive följden av att säga nej till den. Finns det inom FFC faktiska utredningar och kalkyler som i pengar och arbetsplatser skulle visa de olika alternativens resultat?

BÄRLUND: — Om det är Ekonomiska rådets integrationsutskotts beräkningar som avse , så är de på intet sätt helt vattentäta. Utgångspunkten för dån utredningen är ju redan alternativ som inte alls är realistiska: t ex östhandelns utveckling betraktas som helt oberoende av västhandeln, trots att den är en viktig variabel i ekvationen — Vårt resonemang utgår från att tyndpunkten placeras på annat sätt än i fråga om utvecklingen hittills. Och professor Ikkalas utgångspunkt är av samma slag: han utgår från att endast frihandel är möjlig för Finland och överväger inte på allvar något annat alternativ. Vi utgår från att frihandelns följder har varit så allvarliga att vi är tvungna att börja fundera också på andra möjligheter. Och då har vi kommit fram till att en direkt EEC-frihandel troligen inte i denna situation är de 1 fördelaktigaste för löntagarna i Finland. Eller den är ett dåligt alternativ oavsett att naturligtvis också alla andra alternativ är mer eller mindre dåliga till följd av att Finlands industriella struktur är sådan som den är.

IKKALA: — Det är klart att om man talar om det som varit, så är det andra alternativet hypotetiskt. Man vet ingenting säkert om hurudant detta andra alternativ hade varit eller inte varit. Men jag finner det inte svårt att klä min föreställning om den utvecklingen i ord: — Utan frihandel av typ Efta skulle vår industris struktur i detta nu vara väsentligt ensidigare än den är. Och jag tror att detta kan påvisas av de fakta som framgår ur exportandelarnas utveckling, speciellt deras ökning och inriktning på olika länder o s v. Om industrins struktur vore ännu ensidigare än den är, skulle med all sannolikhet också vår levnadsstandard vara ännu mycket lägre än den är i dag.

— Det är sedan en annan fråga om strukturomvandlingsprocessen kanske inte har varit så snabb som önskvärt. Och slutförd är den ju inte.

FORUM: — Om Finland inte ingår frihandelsavtal med EEC — hur ser då det faktiska alternativet ut?

BÄRLUND: — Ordet frihandel är i sig självt känsloladdat. Om vi inte går in på avtalet enligt de villkor som nu har utlovats, så innebär det inte alls att vi inte skulle kunna idka handel med EEC-länderna. Hindren är relativa, inte absoluta. Man måste också se vilka dessa villkor är — och de verkar inte särskilt »Zoda. Å andra sidan har östhandelns andel minskat under 60talet. Det är ett viktigt faktum, Ett annat är att vår östimport håller på att nå den punkt där vi måste börja ta in mera förädlade varor. Här möter vi betydliga svårigheter och för att lyckas öka östhandeln eller ens bibehålla den, krävs exceptionella ansträpgningar. Efta-avtalet diskriminerar övriga östländer till förmån för Sovjetunionen och EEC-frihandel skulle ytterligare skärpa det draget. Dessutom måste vi väl också diskutera vår östhandel med EEC. IKKALA: — Enligt min mening är de fria handelsrelationerna såväl till väst som öst synnerligen viktiga för Finlands utveckling, och jag kan inte se dem såsom alternativ vilka utesluter varandra, Det är förenligt med våra intressen att utveckla dem vardera jämsides. Handeln med Sovjet har minskat, trots oavbrutna bemödanden att bibehålla och öka den. — Vad Efta-EEC-handeln beträffar är följande siffror rätt intressanta: I början av 60-talet var vår export till EEC av andra än träförädlingsprodukter 20 procent av den dåvarande totalexporten. 1970 var samma andel 12,5 procent — alltså en tydlig nedgång. Orsaken till denna utveckling måste anses vara å ena sidan Efta-handeln, alltså hindrens avlägsnande, och å andra den för vår handel diskriminerande verkan av EEC:s egen frihandel. — Exportstrukturens utveckling under samma tid visar att EEC-exportens förädlingsgrad har sjunkit kraftigt, så att de varor som går dit är i allt större utsträckning lågförädlade eller råvaror. Utvecklingen i Efta-handeln har varit precis den motsatta, med allt högre förädlingsgrad. Redan denna jämförelse visar, tycker jag, tydligt vilken frihandelns betydelse faktiskt är för vårt land. BÄRLUND: — Den utvecklingen kan inte bestridas, men formerna och metoderna för östhandelns utveckling har inte varit tillräckligt effektiva. Det räcker inte att konstatera att man med alla medel försöker öka den. Handeln är bilateral och vi har i landet ett så litet antal företag som kan sköta den

Forum 20/7 bilateralt, att man måste överväga eventuella andra former för samarbete.

FÖRUM: — Vilket slag av andra former?

BÄRLUND: — T ex ekonomiska samarbetskommissionen studerar några stora projekt, som är betydelsefulla på kort sikt, men inte löser problemet på lång sikt. Vidare har samarbetet med vissa SEV-banker diskuterats i avsikt att göra handeln smidigare. Å andra sidan har vi inte här en tillräckligt effektiv organisation för att sköta denna handel centralt. På andra sidan handhas den ju av staten, men hos oss huvudsakligen av företagen.

IKKALA: — Säkert finns det i östhandeln sådant som kan förbättras och behov av förbättring finns också. Men jag vill understryka att man har försökt sätta sig in i problemen och finna lösningar.

— För egen del — om jag förstod yttrandet rörande centralisering rätt — ser jag det som absolut nödvändigt att basstrukturen i vårt näringslivs uppbyggnad bibehålls. Är det meningen att börja ändra den?

BÄRLUND: I någon mån är det också fråga om strukturella drag. Om man anser att en grundligare förändring av östhandelns organisation leder till sådant, så är detta naturligtvis en svårlöst tråga. Men jag kan inte se hur östhandeln skulle kunna utvecklas på lång sikt längs samma linjer som man hittills gått. IKKALA: — Vad skulle det, i litet konkretare form, vara för nya linjer? BÄRLUND: — Just det som jag har talat om: att staten i Finland skall ges större andel i östhandeln plus förhandlingar med SEV-organisationen för att via clearingbank smidigare justera handeln med hela området. Och därtill finns det andra samarbetsmöjligheter som inte har utnyttjats.

IKKALA: — Undersökning av möjligheterna för samarbete med SEV pågår ju. Vad ökningen av statens andel i östhandeln beträffar är det en omöjlig tanke att staten skulle uppträda som köpare i större skala. Vårt ekonomiska system förutsätter att företagen gör sina inköp och anskaffningar. Jag finner ingen nyckel till lösningen av östhandelns problem på den vägen.

— En annan sak är att större centralisering och samarbete mellan olika företag i exporten till öst kunde vara på sin plats — och i många fall kan rekommenderas.

BÄRLUND: — Det är en fråga om ändamålsenlighet. Man får inte motsätta sig statens roll om den är nödvändig — vilket den uppenbart är — för handelns utveckling på lång sikt. Ett sådant statligt organ eller företag skulle ge oss en likadan partner som den andra sidan har, samtidigt som det skulle koordinera fältet hos oss.

IKKALA: — Staten skulle alltså uppträda som importör? BÄRLUND: — Jo, och sedan koordinera verksamheten här. IKKALA: — Bedriva något slag av tvångsförsäljning? Alltså we luta företagens valmöjligheter? Och om det inte är fråga om tvång, om det statliga organet skulle enbart koordinera, skulle det bara skapas en mellanled till. Den slutliga köparen skulle vara företaget liksom nu. Långtgående koordinering sker ju redan nu inom ramen för handelsavtalen och den sovjetiska försäljningen sköts av sovjetiska företag i Finland. Jag tror att vi når goda slutresultat bättre på den vägen än genom att skapa något statens inköps- och distributionsbolag. Det blir uteslutande extra kostnader för konsumenten.

Forts. på sid. 30

Forum 20/71

JAAKKO LASSILA: Den totala förlusten vid ett ”nej” till frihandel är svår att beräkna.

Inte bara att ”skifta över”

Direktören vid Finlands Bank, pol dr Jaakko Lassila framhåller att det faktiskt inte finns några exakta beräkningar av de olika handelsalternativens ekonomiska verkningar. Ekonomiska rådets integrationsutskott, som i dagarna publicerat sitt betänkande i saken, har haft att utreda alternativen ”gå med i EEC-frihandeln”“gespektive ”stanna utanför” och har därvid undersökt vilka de ekonomisk-politiska följderna är och vilka möjligheter det finns att undvika de skadeverkningar som medföljer dessa alternativ.

Utredningarna visar utan tvekan att vårt lands ekonomiska utveckling och tillväxt blir långsammare och realinkomstökningen därmed mindre om vårt land inte går med i EEC-frihandeln. Redan den omständigheten att arbetskostnaderna måste anpassas till de andra parternas innebär att alla snällt börjar anpassa sig, varigenom den inkomstpolitiska kampen dämpas ner och de realekonomiska möjligheterna i samma mån förbättras. Det ”pris” för icke-frihandel som har nämnts — 430 miljoner mark per år är en siffra som har synts, men vars ursprung är okänt — förefaller i alla fall mycket för lågt. Svårigheterna i alla dessa beräkningar uppstår när man skall försöka göra en totalekonomisk uppskattning exempelvis av vad det skulle betyda för den industri som har byggt ut sin kapacitet med tanke på exporten under 60-talet och med sikte på Efta — textil, metall m fl branscher. Om Finland stannar utanför det nya frihandelsområdet bortfaller eller reduceras dess möjlighet att konkurrera — ännu vet man ju inte hur det slutliga anbudet kommer att se ut, men risk för t o m Forts. på sid. 3 1